Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bände ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 BÄN
något ur dess läge. Med en jernslång b. på en
sten. Med en knif b. på locket Ull en
cigarrlåda. B. på en därr. B. åf, fran, upp, se
Afbända. åec. — Syn. Bryta, Spränga. — 2) Med
ansträngning trycka, böja på någonting hårdt och
spänstigt (vanligtvis långt och small föremål af
metall). B. på en jcrnlen, en eldgaffel, en
eldtång. B. af, ihop, in, sc Afbända, B.
tillbaka, med ansträngning trycka, böja tillbaka.
— Syn. Sc Böja.
BÄNDE, n. 4. Hvad som kan tjena till att
bända (bem. 1) med.
BÄNDSEL, m. 2. pl. bänd siar, (sjöt.) Hvarje
smäcker ända, som kan tjena till att medelst
rundslag fästa effekter vid hvarandra. Är af flera slag,
Kryssbändsel, Svabelbändsel, m. fl., hvilka ses på
sina ställen.
BÄNGEL, m. 2. pl. bänglar. (t. Bcngel, som
egentl. betyder Käpp) 1) Sc Pressbängel. — 2)
Se Lymmel.
BÄNK, m. 2. I) Säte af trä eller sten för
flera personer att sitta på, med eller utan
ryggstöd, väggfast eller flyttbart. Sälta ut b-ar i en
park. B-arne i en kyrka, en skala. Bildar
flera sammansättningar, såsom: Sten-, Trä-, Kyrk-,
Kor-, Roddarbänk, Fållbänk, m. fl. — Syn. Säte.
— 2) Bänk form i gt redskap, hvarvid vissa
handt-verkare arbeta. Förekommer mest i
sammansättningar, såsom Hyfvelbänk, m. fl. — 3) (pol.)
Benämning på vissa afdelningar i åtskilliga länders
representativa församlingar. Så t. ex.
Biskops-bänken. — Sä. B-rad.
BÄNK HAMMARE, m. 5. Elt slags hammare
med fyrkantig, nästan plan han och rak, afrundad
pen, som klensmeder och andra jcrnarbclare nyttja.
BÄNKKAMRAT, m. 3. En, som sitter på
samma bänk med en annan. Vi voro b-er i
skolan.
BÄ NK KÖP, n. 5. (fam.) Låtsadt köp.
BÄNKMAN, m. 5. pl. — män. En af de
femtio ledamöter ulaf ridderskapet och adeln, som
i början af en riksdag väljas, för alt vara ståndets
elektorer. — Ss. B-sval.
BÄNKNYCKEL, m. 2. pl. —nycklar. Nyckel
till en kyrkbänk.
BÄNKRUM, n. 5. Plats i en kyrkbänk.
BÄNKVÄLLING, m. 2. (pop.) Slask, osnygg
röra. Säges orn tunn och dålig supamat.
BÄNKÄGARE, m. 5 Den, som har rätt att
förfoga om platserna i en kyrkbänk.
BÄNNE, n. 4. (jag.) Elt i Norrland brukligt
sätt att fånga orrfågel.
BÄNSEL, se Bänd sel.
BÄR, n. 4. (af Bära, i bem. Frambringa) Hvarje
saftigt frögömme, som omslutes af en mjuk hud,
och har fröcn omgifna af och inneslutna i den
saftiga massan. Röda, hvila, saftiga, mjöliga b.
B. i klasar. Plocka b. De likna hvarandra
som två b., i högsta grad. Ingår i en mängd
sammansättningar, såsom: Enhär, Vinbär,
Krusbär. Lagerbär, m. fl., hvilka ses på sina behöriga
ställen.
BÄRA, v. a. 3. Ind. pres. Bär; pl. Bära. Impf.
Bar; pl. Buro. Konj. pres. Bäre. Impf. Bure.
Imper. sing. Bär; pl. Bären. Sup. Burit. Part,
akt. Bärande: part. pass. Buren. <) Med
kroppens tillhjelp (på armar, axlar, hufvud, rygg, i
handen, i en ficka, o. s. v.) föra något ifrån elt
ställe till elt annat. B. en börda på ryggen.
B. i fångel, på armarna. B. ell lik till
graf-ven. Man måste b. honom. Låta b. sig i
porlschäs. B. ved, vallen. B. ell ljus i handen.
BÄR
B. något med en hand. B. till en något. Bär
dessa papper in i kabinettet. B. ell bref på
posten. B. på, hos sig, hafva i fickan. Absolut
säges: Hästen bär lätt, tungt, har en lätt, tung
gång. — B. af, börl, dit, fram, hem, lut, ihop,
in, néd, omkri ng, undan, upp, ut, m. fl., se
Afbära, &c. B. igen, tillbaka, se Alerbära. —
Syn. Sc Föra. — 2) Understödja, uppehålla
något, så att det icke faller. Karyalider b.
bjelk-lagel. Hans bild bär lagerkransen på
hufvu-det. B. armen i band. B. släpet efter någon.
B. ell band om halsen. Benen vilja ej mer b.
honom, han förmår knappt slå pa benen. B.
hufvudet högt, hålla hufvudet högt; (fig.) vara
stolt, högmodig. B. något inom sig, göra för
andra en hemlighet af något, som man vet, tänker
eller har för afsigt; grunda på någol. Jag kan
ej b. del på milt samvete, mitt samvete tillåter
mig det icke. B. någon på sina händer, på det
högsta vörda, älska, hylla, vårda sig om någon.
B. under, understödja, uppehålla. B. upp, se
Uppbära B. uppe, hålla uppe. — 3) Säges om
alla de persedlar, som höra till en persons klädsel,
uniform, o. s. v. Han bär alltid vackra
kläder. Konungen bar mantel och krona. B.
värja, vara klädd med värja vid sidan. B. hall,
vara klädd med hatt på hufvudet. B. peruk, för
beständigt nyltja sådan. B. plymer i hallen,
hafva halten prydd med plymer. B. guld och ädla
stenar, juveler, ringar, smycken, vara klädd
med sådana prydnader. B. en ring på fingret.
B. vapen, vara beväpnad. (Fig.) B. sorg efter
någon, vara sorgklädd i anledning af någons död.
— 4) (om ting) Icke brista under en tyngd, isen
bar honom icke; han sjönk i djupel och
drunknade. Spången, brädet bär oss icke alla.
Gungbrädet bär så många, som kunna få rum
derpå. Brukas ofta absoiut, t. ex.: Isen bär icke
ännu, bär ej mer alt åka på. Isen hvarken
bär eller brister. (Fig.) Del må b. eller brista,
det må gå lyckligt eller olyckligt, hur som helst.
— Syn. Se Hålla, v. n. — 5) (om kor) Föda.
Brukas i denna bem. nästan alltid absolut, t. ex.:
Kon skall b., har burit. — Syn. Se Föda. —
6) (om jord, träd) Frambringa (säd. frukt). Jorden
i denna provins bär säd i öfverflöd. Ell Iräd,
som bär god frukt. Nyttjas stundom absolut,
t. ex.: Huru många år har jorden, trädet
burit? — Syn. Se Frambringa. — 7) (fig.) a)
Uthärda, fördraga. B. sin olycka, sill öde med
tålamod. — Syn. Se Fördraga. — b) Brukas i
vissa talesätt, t. ex.: B. vittnesbörd, vittna,
intyga. B. vänskap, hat till någon, hysa vänliga
tänkesätt för, älska någon. Det bär icke
kostnaderna, inkomsten dcraf svarar icke mot
utgifterna. Monumentet bär denna inskrift, har
d. i. B. en karakter af storhet, hafva <5cc.
Han bär sina år väl, han är frisk och rask,
och har ett fördelaktigt utseende, för atl vara vid
den åldern. B. märke för något, i silt utseende
hafva någol betecknande, som röjer en viss
egenskap, böjelse, last, en viss händelse, o. s. v. Del
bär syn för saga, utseendet, yttre
omständigheterna bestyrka sanningen af ryktet. B. händer
på någon, personligen våldföra sig på, slå någon.
— V. n. o. impers. 1) Föra, leda (neutralt).
Säges oin väg och i vissa talesätt. Hvari bär
denna väg? den bär Ull släden. (Ordspr.) Alla
vägar b. till Rom, det gifves många medel,
utvägar att uppnå elt mål. (Impcrsonelt) Hvari
skall del b. (äfv. b. af, b. pa)^ hvari ämnar ni
begifva er? Det bär till staden, jag, vi ämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
