Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bäckenhåla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÄC
BÄN 277
har sitt namn af likheten med ett
barberar-bäcken.
BÄCKENHÅLA, f. i. (anat.) Hålighet i nedra
delen af balen pa en menniskokropp, skild ifrån
bukhålan genom bukhinnan och innehållande de
flesta af urin- och fortplanlningssysteniernas delar.
BÄCKENKOTA, f. 4. (anat.) Benämning på
hvardera af de 6 kotor, hvilka äro sammanväxta
till ell enda, bäckenet tillhörigt ben, kalladt
Heligbenet.
BÄCKENMÄTARE, m. 5. Se Pelvimeler.
BÄCKENPENNINGAR, m. 2. pl. Penningar,
som vid utgången ur cn kyrka läggas i
kyrk-bäckenet.
BÄC KG RÖNA, f. 1. Se Bäckbunga.
BÄCKLILJA, f. 4. (bot.) Sc Gul Svärdslilja.
BÄDD, rn. 2. 1) Utbredda sängkläder eller
andra dertill tjenliga föremål, hvarpå rnan kan
ligga, för att sofva eller hvila. En b af
sängkläder, af halm, hö, löf, o. s. r. (Fig.) Hvila
på plågans b., vara sängliggande sjuk. Hvila
på en b af rosor, framlcfva lyckliga dagar. —
Ingår i åtskilliga sammansättningar, såsom:
Hvilobädd, Vakbädd, Sjuk-, Döds-, Äktenskaps-, Gräs-,
Blomsterbädd, m. fl. — Syn. Säng, Läger. —
Anm. -Med Bädd menas isynnerhet kläderna i cn
säng; ined Säng både sjelfva sängstället och dcri
förvarade kläder. — 2) (fig.) Hvarje ställe, der
man kan lägga sig. Jorden är min b. och
himlen är milt lak. Gatan har ej sällan varit
hans b. — 3) Den fördjupning i jordeii, hvari cn
flod strömmar, hvari hafvcl eller en sjö äro
inneslutna. Flodens, hafvcls b. — Bildar
sammansättningarna: Flodbädd, Slrömbädd. — 4)
Underlag, hvarpå något hvilar. Bildar
sammansättningen Stapelbädd, m. fl. — Syn. Se Underlag. —
5) (gcol.) Lager, hvarf. En b. af jord, sand,
grus. lera. — Syn. Sc Hvarf.
BÄDDA, v. a. 4. Utbreda och iordninglägga
sängkläder all ligga på, då man vill sofva. eller
för en sjuk. B. en säng, b. sängen. Brukas
oftast absolut, t. ex.: B. ät någon, ät sig sjelf;
har pigan b-l? är del b-dl ännu? lat nu b.,
det är sängdags. (Fig.) B. väl. illa ål sig,
ställa väl, illa till åt sig. B. sin graf, bereda
sitt hviloslälle efter döden. (Ordspr.) Som man
b-r, så sofver man, som nian ställer till för sig,
så har man del. — B. i n. nöd, öm, sc
Inbädda, &c. B. omkring, se Kringbädda. B.
under, lägga madrasser, kuddar, dynor under; äfv.
göra underlag för något. (Fig.) Solen b-r under
sig. tjocka moln lägra sig under solen. — B. upp,
se Uppbädda. B. tillsamman, bädda för
personer, som skola ligga tillsammans, låta ligga
tillsammans i en säng, på en bädd.
BÄDDANDE, n. 4. Handlingen, då man bäddar.
BÄDDNING, f. 2. 1) Sc Bäddande. — 2)
Underlag, bädd; (artil.) underlag för kanoner,
mörsare och haubitscr. — Syn. Sc Underlag.
BÄFVA, v. n. 4. 4) Darra häftigt. B. af
fruktan. — Syn. Se Darra. — 2) (fig.) Vara
betagen af fruktan, oro. Jag b-r vid den
tanken, alt.......dä jag betänker, atl .... —
Syn. Se Frukta. — 3) (om jorden) Skakas häftigt.
Jorden b-r och hällebergen rcmna. — Syn. Skakas.
BÄFVAN, f. sing. indef. 4) Stark darrning.
— Syn. Se Darrning. — 2) (lig.) Häftig
förskräckelse. fruktan. Med b. och ångest afhörde
han sin dom. — Syn. Se Fruktan.
BÄFVANDE, n. 4. Häftig darrning, skakning.
BÄFNING, f. 2. Sc Bäfvandc. Brukas föga,
utom i sammansättningen Jordbäfning.
BÄFVER, m. 2. pl. bäfrar. Djur af
Gnagar-ne, 2 J4 fot lång, med lång, platt, spadformig,
fjällig svans, hvarmed han bygger dammar och
bon vid flodstränderna; lemnar ett förlräflligl
pels-vcrk, och den så kallade bäftergällcn. Castor
Fiber. — Ss. B-bo, -här, -jagt, -jägare,
-nät. -skinn, -svans.
BÄFVERGÄLL, m. 3. sing. En skarpt
luktande körtelprodukt af bäfvern, mycket begagnad
i läkekonsten.
BÄFVERGÄLLSOLJA, f. 4. (farm.) Olja, som
genom digestion fas af bäfvergäll.
BÄFV ERHUND, m. 2. Hund, dresserad till
bäfverjagt.
BÄGARAPPARAT, ––––––råt, m. 3. Galvanisk
apparat, bestående af ett antal bägarformiga glas,
fyllda med cn utspädd syra.
BÄGARE, m. 5. 4) Rundt drickskärl, utan
grepe eller handtag, och merendels utan fot,
vanligtvis nedtill mindre bredt än cn kopp, men högre.
En b. vin, full med vin. Dricka ur b. — Syn.
Pokal. — 2) Bägarformigt redskap, hvari vid
tärningspel tärningar omskakas, och hvarur de
sedan vid kastet slås ut. — 3) Bägarformigt
redskap. vanligtvis af förlennt jernbleck. som nedtill
innehåller cn hemlig afdelning, och begagnas till
taskspplarkonstcr. — 4) Ett slags bägarformig
fyr-verkeripjcs. Jfr. Luflbägare.
BÄGARFODER, n. 5. (bot.) Skål, som
omgif-ver nedra delen af hasselnötter.
BÄGARFORMIG, a. 2. Som till formen
liknar cn bägare.
BÄGARJERN, n. 5. Se Sparrhorn.
BÄGARLIK, a. 2. (bot.) Sä kallas cn
blomkrona, när pipen är utdragen, men småningom
vidgar sig uppåt, och är Öfverst emot brämet
något sammandragen. Äfven kallas så fruktkapsler
och bålskaft på lafhus, när de likna en bägare.
BÄGARSVAMP. m. 2. (bot.) Ett svampslägte.
Cratcrium leucocephnlum.
BÄGGE. BÄGGEDERA, sc Begge, Beggedcra.
BÄLG. BÄLGA, m. fl., se Bclg, Belga, m. fl.
BÄLTA, f. 4. Djur af Gnagarnc. hvars 47
tum långa kropp är betäckt med 3 eller 4
benhårda skal, som kunna skjutas öfver hvarandra,
när djuret rätar ut sig, men dölja det, när det,
likt igelkotten, kröker ihop sig. Finnes i
Sydamerika och bor i hålor under jorden. Kallas
äfv. Armadill. Dasypus tricinctus.
BÄLTARTRÅD, m. 2. sing. (manuf.) Fin
jernlråd, som bindes till 6 skålpund i hvar ring.
BÄLTE, n. 4. 1) Bred bindel af läder, som
man bär om lifvet, för att dermed sammanhålla
kläder, och som vanligtvis hopfästes rned spännen.
Spänna ett b. om lifvet. (Fig.) Spänna b. med
någon, inlåta sig i läflan med. Eli hugg i b-l,
svår motgång, olycka, svår stöt, ficndlligl angrepp
emot ens lycka, framgång och planer. — Syn.
Gördel. — 2) (gcogr.) Sc Zon. — 3) (nat. hist.)
Ett af do benhårda skal, som omgifva hällornas
kroppar. Jfr Bälla. — 4) (bot.) a) Ring på
hatten af svampar. — b) Ringformig teckning,
liknande ell bälte, på en växtdel. — 5) (astr.) Orions
b., tre stjernor i rak linie, rned lika afstånd
emellan, hvilka bilda liksom bältet i sljernbilden Orion.
BÄLTESTAD. m. 3. sing. (gam.) Midja.
BÄLTROS, f. 4. sing. (med.) Ett särskilt slag
af sjukdomen Rosen.
BÄLTSIGTE, n. 4. (jäg.) Sigle, som medelst
en ring är lagdl omkring pipan på cn bössa.
BÄNDA, v. n. o. a. 2. 4) Förmedelst något
föremål, hvilket användes som häfstång, söka flytta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
