Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afkyla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFK
AFL
35
AFK YLA, v. a. 2. 1) Småningom minska
värmen hos eller uti, småningom göra kallare. —
Syn. Se Svala. — 2) (Cg.) Minska (ett begär,
o. s. v.). A., ens passion, kärlek, vrede, ifver.
o. s. v. — Äfv. Kyla åf. — Afkylande, n. 4.
o. Afkylning, f. 2.
AFK YL ARE. m. Ö. Se Kyl fat.
AFKYSSA, v. a. 2. Se Borlkyssa.
AFKATA, v. a. (fam.) Se Aflälja. —
Af-kålande, n. 4.
AFKÄMPA, v. a. 4. (föga brukl.) 1) Genom
kamp och strid fråntaga. — 2) (Cg.) Aflvinga.
AFKÖPA, v. a. 2. (mindre brukl.) Köpa
något af någon. Han har a-pl mig hästen, jag
hade.
AFKÖRA. v. a. 2. Se Bortköra. —
Vanligare Köra af.
AFLA, v. n. 4. (endast om qvinnor)
Emot-taga grundämnet eller fröet till ett foster. Sedan
qvinnan a-t. (Fig.) Sedan begärelsen hafver
a-t, föder hon synden. — V. a. i) (om både
män och qvinnor) Föda. A. barn tillsammans.
A. af sig, föda (absolut), föröka sig. — 2) (lagt.)
A. gods, forvärfva g.
AFLADDA, v. a. 4. Se Urladda. —
Aflad-dande, n. 4. o. Afladdning, f. 2.
AFLAGRING, f. 2. (geol.) Olika ämnens
af-sättning i vissa likartade lager, det ena öfver det
andra.
AFLAKTERA, v. a. 4. Se Sugympa. —
Aflaktering, f. 2.
AFL ANDE, n. 4. Handlingen, då man aflar
(i aktiv mening).
AFLARFVA, v. n. 4. (skämtv., föga brukl.)
Af-lägsna sig med vacklande, ostadiga steg. Om barn,
gamla och af sjukdom mycket försvagade personer.
Allmännare: Larfva af.
AFLASSA, v. a. 4. 4) Af hjul- eller släddon
aflyfta, afbära. aflora hvad som varit lassadt
derpå eller deruti. A. varorna af vagnen, ur
kärran, ur släden. — 2) Befria (hjul- eller släddon)
ifrån saker, som derpå eller deruti varit lassade.
A. en vagn. — Afv. Lassa åf. — A fl as
sande, n. 4. o. Aflassning, f. 2.
AFLASTA, v. a. 4. 4) Taga bördan, lasten
af (lastdragande menniska eller djur). A. en slaf,
en åsna, en kamel. — 2)1 (mindre egentl.) Se
A/lassa. — 3) (sjöt.) a) Se Urlasta. — b)
Af-sända varor med ett fartyg. Jagthar a-t 100
tunnor säd med det fartyget. — Afv. Lasta åf.
— A fl as tan de, n. 4. o. Af lastning, f. 2.
A FL ASTARE, m. 5. Den, som med ett
fartyg afsänder varor.
A FLAT, åvlatt, m. 3. sing. (hos katolikerna)
4) (Ursprungligen) Befrielse från kyrkobot, emot
vissa yttre vilkor, såsom vallfart, deltagande i en
korsfård, goda verk och gerningar, penningars
erläggande till något i och för kyrkan nyttigt än*
damål, o. s. v. — 2) Syndernas förlåtelse,
meddelad af påfven. sjelf eller genom ombud, i kraft
af ett så kalladt aflatsbref, som betalades med
penningar.
AFLATSBREF, n. 5. (kyrkoh.) Dokument,
hvarigenom den person, som köpte detsamma,
tillförsäkrades om syndernas förlåtelse.
AFLATSHANDEL, m. 2. sing. (kyrkoh.)
Handel, som bedrefs med aflatsbref.
A FLATSKRÄM ARE, m. 5. (kyrkoh.) Person,
som af påfven eller någon hög prelat blifvit
bc-fullmäktigad alt drifva handel med aflatsbref.
AFLATSKRAMERI, n. 4. Se Aflalshandel.
AF LEDA, v. a. 2. 4) Föra bort åt annat håll.
A. en flod. A. osunda vätskor ifrån en
kroppsdel. — 2) (fig.) Afvända. A. en hotande fara.
— Afledandc, n. 4. o. Afledning, f. 2.
AFLEDARE, m. 5. 4) Person, som alleder.
— 2) (fys.) Verktyg, som alleder elektricitet eller
åskan. Jfr. Askledare.
AFLEDEN, se Afliden.
AFLEFVA, f. 4. (mest brukl. i plur.) 4)
Lem-ning efter en död person. En a. af, efter ett
helgon. St. Eriks a-fvor. — Jfr. Belik. — 2)
(i allmänhet) Lemning, återstod.
AFLELSE, f. 3. Handlingen, då en qvinna
allar; fostrets första uppkomst. J. Mariæ a.
AFLEMNA, v. a. 4. 4) (i allmänhet) Gifva
från sig, öfverlemna. Vill du a. del här brefvet
till herr K.? — Syn. Se Lemna. — 2) (uti
inskränkt mening) Öfverlemna något, som man
förbundit sig alt afstå, anskaffa eller förfärdiga. A.
köpta eller beställda varor till ell. ål någon.
— Äfv. Lemna åf (brukas dock endast familiert).
— Afl emnande, n. 4. o. Aflemning, f. 2.
AFLENA, v. a. 4. Bortsmälta något ifrån en
yta. Brukas mest i fråga om snö, is, o. d.
Tövädret har a-t snön ifrån taken. — V. n.
Bortsmälta genom inflytande af mildLväder.
Rimfrosten har a-t ifrån träden. — Äfv. I.cna af
AFLEVERERA, v. a. 4. Se Aflemna. —
Äfv. (i lägre stil) Leverera af. — A [leve
revande, n. 4. o. Afleverering, f. 2.
AFLIDA, v. n. 3. (böjes som Lida} Lemna
lifvet, dö. Brukas i städad stil, samt i lag- och
affärsstil. — Syn. Se Dö. — A fl i dan de, n. 4.
AFLIDEN, a. p. 2. neutr. — et. Död. — S.
m. o. f. Död person. Jfr. Aflida.
AFLIFVA, v. a. 4. 4) (i allmänhet) Taga
lifvet af någon, döda. — 2) (i inskränkt bem.) Se
Afrälta. — Aflifvande, n. 4.
AFLIG, a. 2. (föga brukl.) Se Afvelsam.
AFLINDA, v. va. 4. 4) Aftaga något, som är
lindadt kring ett föremål. A. bandet ifrån fingret.
— 2) Befria från något, som är omlindadt. A.
ett lindebarn. A. fingret. — Äfv. Linda åf. —
Aflindan de, n. 4. o. Aflindning, f. 2.
AFLINDRA, v. a. 4. (föga brukl.) Småningom
lindra.
AFLING, f. Handlingen, då man aflar. Säges
i fråga om både man och qvinna.
AFLINGE, n. sing. (lagt.) Fast, förvärfd
egendom. — Adjektivt säges äfven A. jord, a. gods.
AFLISMA, v. a. 4. (föga brukl.) Genom
lismc-ri afnarra.
AFLJEMMA, v. a. 4. Småningom ljumma.
AFLOCKA, v. a. 4. Genom lockande ord
ellet löllen förmå någon att Jemna från sig något.
A. någon en gåfva, samtycke till något, en
bekännelse, en hemlighet. — Äfv. Locka af.
AFLOMA (o har slutet ljud), v. n. 4. (fam.)
Bortgå skamflat, med sänkt hufvud och framåt
lutande, släpande, något hastig gång. Brukas i
föraktlig mening, vanligtvis om någon, som blifvit
afvisad eller afsnäst. — Vanligare Loma åf.
AFLOPP, n. 5. 4) Vattens eller en vätskas
bortrinnande. — Syn. Affall. — 2) Öppning,
hvarigenom vatten eller en vätska bortrinner.
Genom dikning skaffa a. för vattnet ifrån en
äng. Bereda a. ål stockade, osunda välskor
i kroppen.
AFLOPPSDIKE, n. 4. Större dike, som
cmot-tager vattnet ifrån smärre tillöpande och tjenar
till aflopp ifrån en mark.
AFLOSSA, v. a. 4. 4) Lösgöra något ifrån
det, hvarvid det är fästadt. A. hakrcmmcn ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
