Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afklappa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
AFK
AFK
AFKLAPPA, v. a. 4. (boktr.) Medelst borste
taga korreklur-aflryck af något, som skall tryckas,
men ännu icke blifvit slutadt i press. A. ett
korrektur, en kolumn, ett ark, en spalt. — Äfv.
Klappa af. — Af klappande, n. 4. o.
Af-klappning, f. 2.
AFKLARA, v. a. 4. Småningom klara. —
Äfv. Klara åf. — Af klarande, n. 4. o.
Af-klarning, f. 2.
AFKLARNA, v. n. 4. Småningom klarna. —
Af klarnande, n. 4.
AFKL1FVA, v. n. 3. (böjes som Klifva) 1)
Klifva ned af något. — 2) (föga brukl.) Klifva
bort. — Äfv. Klifva af (i bem. 2. brukas nästan
alltid denna form). — Afklifvande, n. 4.
AFKLIPPA, v. a. 2. 1) Med sax afskära.
A. håret af hufvudet pä någon. A två alnar
af ett tygstycke. (Oegentl.) A. ett ljus, med
ljussax putsa ett brinnande ljus. — 2) Genom
klippning i papper, papp o. s. v. afbilda. A. ett
föremål, någons ansigte. — 3) Jfig.) Tvärt
afbryta. A. en persons tal. — Äfv. Klippa af.
— Afklippande, n.4. o. Af klippning, f. 2.
AFKLYFVA, v. a. 3. (böjes som Klyfva)
Genom kljfning afskilja. — Äfv. Klyfva af. —
Af-klyfvande, n. 4. o. Afkl.yfning, f. 2,
AFKLÅDA, v. a. 2. 4) Taga kläderna af
någon. Betjenten a-ädde honom rocken. — 2)
Taga alla kläderna, utom linnet, af någon.
Kammarjungfrun a-er henne alltid, när hon skall
gå till sängs. — 3) (tig.) Fråntaga, beröfva (med
stöd af behörighet och rättmätigt). A. en hög
person dess värdighet och titlar. — A. sig,
y. r. 4) Taga kläderna af sig, antingen en del
eller alla. A. sig rock, väst och pantalonger.
Kär han kom hem, a-ädde han sig och gick
till hvila. — 2) (tig.) Afsäga sig. A. sig all
blygsel, alla mcnskliga känslor. — Afv. Kläda
åf. — Af klädande, n. 4. o. Afklädning,f. 2.
AFKLAMMA, v. a. 2. 4) Genom klämning
afbryta. — 2) Genom klämning afskilja en del
ifrån ett helt. — Äfv. Klämma af. — Af
klämmande, n. 4. o. Afklämnin g, f. 2.
AFKNACKA, v. a. 4. 4) Genom knackning
afbryta. — 2) Genom knackning afskilja en del
ifrån ett helt. — Äfv. Knacka åf. — Af
knackande, n. 4. o. Afknackning, f. 2.
AFKNAPPA, v. a. 4. Göra knappare,
af-minska, afkorta. A. rationcrna för soldaten.
Brukas äfv. neutralt, t. ex.: han börjar a. på
lönen, kosten, o. s. v. — Syn. Se Minska. —
Äfv. Knappa åf. — Afknappande, n. 4. o.
Afknappning, f. 2.
AFKNAPRÄ, v. a. 4. Knaprande afäla
något. A. kanten på en hård skorpa. — Äfv.
Knapra af.
AFKNIPA, v. a. 3. (böjes som Knipa) 4) Med
tång o. d. afbryta (t. ex. en jerntråd). — 2) Med
tång o. d. afbryta ändan af något eller skilja en
del ifrån ett helt. — 3) Med fingrarna afnypa. —
4) (fig. fam.) Genom list och bedrägeri afbända.
Han afknep mig 10 R:dr. — Äfv. Knipa åf
(bättre i bem. 4.). — Afknipande, n. 4. o.
Afknipning, f. 2.
AFKNYTA, v. a. 3. (böjes som Knyta)
Genom knytning afskilja eller afslita. — Äfv. Knyta
af.— Afknytande, n.4. o. Afknytn ing, f.2.
AFKNÄCKA, v. a. 2. Genom knackning
afbryta. — Äfv. Knäcka åf. — Afknäckande,
n. 4. o. Ajknäckning, f. 2.
AFKNÄPPA, v. a. 2. 4) Aflossa någonting,
som är påknäppt. — 2) Genom knäppning med
fingret göra, att någonting häftigt far bort ifrån
ytan af ett.föremål. — 3) Genom knäppning
afbryta. — Äfv. Knäppa af. — Afknappande,
n. 4. o. Afknäppning, f. 2.
AFKOK, n. 5. (läk. o. kok.) Vätska, som
blifvit afkokad af något ämne. Göra a. på
kamo-millblommor. — Syn. Se Dekokl.
AFKOKA, v. a. 4. (läk. o. kok.) Genom
kokning i vallen uidraga saften, musten af elt ämne,
en ört. — Af ko kan de, n. 4.
AFKOKNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afkokar. — 2) Se Afkok.
AFKOLA (o bar slutet ljud), v. n. 4. (fam.)
Dö. Bättre Kola åf.
AFKOMLING, m. o. f. 2. En, som
härstammar ifrån en viss uppgifven person eller slägt.
Gustaf Wasas a-ar. Hon är en a. af den
urgamla Braheätlen. — Syn. Se Ättling. — Ordet
brukas icke rätt väl i bem. af barn. Någon gång
nyttjas det äfven om djur, isynnerhet hästar och
hornboskap, vid stuterier och holländerier.
AFKOMMA, f. 4. sing. Afkomlingar af
mcn-niskor eller djur. — Syn. AfTöda, Afvcl,
Efterkommande, Barn, Ättlingar.
AFKOMST, c. 3. sing. (föga brukl.) Se A
[kastning.
AFKOPIERA, v. a. 4. Se Kopiera. — Afv.
Kopiera af. — Af kopierande, n. 4. o.
Af-kopicring, f. 2.
AFKQPPLA, v. a. 4. Taga (hundar) ur
kopp-lct. — Äfv. Koppla åf. — Afkopplande, n.
4. o. Afkoppling, f. 2.
AFKORTA, v. a. 4. 4) Förminska i längd,
göra kortare. A. en klädning. — 2) Göra afdrag
af. A. något på ens lön. — 3) Förminska
genom afdrag, inskränka. A. ens lön, inkomster.
A. den före skri fna tiden för examens
afläg-gande. — Äfv. Korta åf (mindre väl i bem. 2.
o. 3). — Syn. Se Minska. — Afkortandc,
n. 4. [Afkorrla.]
AFKORTNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afkortar. — 2) Sjelfva det afkortade, afdragna.
Hundra R:drs a. på lönen. — ti) (kameral.)
Viss eftergift af räntor och ulskylder. [Afkorrtning.]
AFKORTMNGSLÄNGD, f. 3. (kameral.)
Förteckning öfver alla inom loppet af ett uppbördsår
förefallande extraordinarie afkortningar.
AFKRATTA, v. a. 1. 4) Genom krattning
jemna (t. ex. en trädgårdssäng). — 2) Genom
krattning bortföra. .4. skräp ifrån en
blomsterrabatt. — Äfv. Kratta åf. — A [krattande,
n. 4. o. Afkrallning, f. 2.
AFKRYPA, v. n. 3. (böjes som Krypa)
Krypa bort ifrån ylan af något. — Bättre Krypa
af. — Afkrypande, n. 4.
AFKRÄFVA, v. a. 2. (föga brukl.) Kräfva
något af någon. Han a-fde mig sin fordran.
AFKRÖKA, v. a. 2. Genom krökning
afbryta. — V. n. Göra en krökning, vika af. — Äfv.
Kröka åf (i v. n. nästan ensamt brukligt).
AFKRÖKANDE, n. 4. Handlingen, då man
afkröker.
AFKRÖKNING, f. 2. 4) Se Afkrökande.
— 2) Krökning, krok. Vid vägens a.
AFKULLRA, v. a. 4. Genom kullrande
af-lägsna något ifrån ytan af ett föremål. — V. n.
Med en kullrande rörelse Jemna ytan af något. —
Äfv. Kullra af — Afkullr ande, n. 4. (för
v. a.) o. Afkullring, f. 2. (för v. n.).
AFKUNNA, v. a. 4. Högtidligen uppläsa (dom,
utslag eller lysning till äktenskap). — Syn.
Afsäga. — Afkunn ande, n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
