Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLV. Slutanmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686 ONKEL TOMS STUGA.
drog jag ett djupt andedrag och kände mig, som om jag sluppit ut ur
ett vilddjurs håla.”
Toms upprörande slut har haft alltför många motstycken i verklig¬
heten, såsom otaliga personer landet rundt kunna intyga. Hvarhälst
det finnes en slafägare hvilkens lidelser äro starkare än hans egennytta,
och en slaf, som har mod och grundsatser nog att motstå hans vilja,1
kunna sådana händelser inträffa lika visst som de flerfaldiga gånger
hafva inträffat. Ty i alla slafstaterna är det juridisk grundsats, att en
färgad icke får vittna i en rättssak emot en hvit. Det finnes således
ingenting, som skyddar slafvens lif utom hans husbondes karaktär.
Denna hårresande orättvisa är oskiljaktig från slafverisystemet, hvil-
ket icke skulle kunna äga bestånd utan densamma.
Den offentliga, skamlösa försäljningen af vackra mulatt- och kvarte-
ronflickor har blifvit ökänd genom de omständigheter, som kommo till
allmänhetens kännedom eftér uppbringandet af skonaren Pearl. Vi
göra följande utdrag ur ett tal, hållet af Mr. Horace Mann, en af sva¬
randenas advokater:
“I det sällskap af sjuttiosex personer” — säger han — “hvilka år
1848 sökte undkomma från distriktet Kolumbia på skonaren Pearl,
hvars befäl jag biträdde såsom försvarsadvokat, befunno sig flera unga
flickor med dessa vackra anletsdrag och gestalter, som stå så högt i mark¬
naden. En af dem hette Elisabet Russel. Hon föll genast i slaf-
handlarens klor och bestämdes för slafmarknaden i New Orleans. Alla,
som sågo henne, intogos af medlidande med hennes öde. Man erbjöd
slafhandlaren fyra tusen dollars för att därmed friköpa henne, men den
omänsklige karlen, som väntade sig en högre vinst, var obeveklig.
Hon afsändes till New Orleans, med Gud hade förbarmande med henne
och lät henne dö under vägen.
“ I samma sällskap funnos tvänne flickor vid namn Edmundson. Då
de skulle sändas till samma marknad, infann sigen äldre syster till dem
hos slafhandlaren och besvor honom för Guds barmhärtighets skull att
skona sina offer. Det odjuret gjorde endast narr af henne och talade
om de vackra kläder och möbler flickorna skulle få. De sändes också
till New Orleans, men blefvo sedermera återköpta för en ofantlig
summa och fingo vända tillbaka.”
Ar det icke med sådana exempel för ögonen tydligt, att Emmelines
och Kassys historia kan hafva många motstycken ?
Rättvisan uppfordrar författarinnan att tillägga, att den ädelhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
