Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. “Gräset torkar, blomstret vissnar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 ONKEL TOMS STUGA.
som icke längre finnes i denna världen ? Det förefaller som om himlen
hade en särskild skara af änglar, hvilkas värf det är att vistas en kort
tid här nere för att vid sig fästa det egensinniga människohjärtat och
rikta dess håg och längtan uppåt, då dessa himlens budbärare återvända
till sitt hem där ofvan. När du ser detta djupa, inåtvända uttryck i
det barnsliga ögat, när du från den lillas mun hör ljufvare och visare
ord än som äro naturliga för ett barn : hoppas då ej att fa behålla det
barnet, ty himlens insegel är tryckt på dess änne, och odödlighetens ljus
strålar klart ur dess ögon.
Så är det ock med dig, älskliga Evangelina, du, ditt jordiska hems
goda ängel! Du är på väg att återvända, men de, som älska dig inner¬
ligast, veta det icke.
Samtalet emellan Tom och Eva afbröts af Miss Ofelia, som ifrigt
ropade:
“ Eva, Eva ! Kom, kära barn ! Daggen faller, du får inte sitta ute
längre nu.”
Eva och Tom skyndade in.
Miss Ofelia var en gammal erfaren sjuksköterska och kände väl till
denna smygande, förrädiska sjukdom, hvilken bortrycker så många af
de fagraste och älskligaste och som, innan ännu någon enda af lifvets
trådar synes afsliten, oåterkalleligen invigt sina offer åt döden.
Hon hade gifvit akt på Evas ihåliga torrhosta och lät ej bedraga sig
af ögats glans och kindens lifliga färg.
Miss Ofelia meddelade St. Clare sina farhågor, men han tillbaka¬
visade hennes antydan med en viss otålig häftighet, helt olik hans van¬
liga bekymmerslösa gladlynthet.
“ Kom inte med några olycksprofetior, kusin ; jag afskyr sådana,”
förklarade han. “ Ser du inte, att barnet endast växer? Barn bli alltid
klena, när de växa hastigt.”
“ Men tänk på hennes torrhosta ! ”
“ Ah, hvad betyder väl hostan? Det är alls ingenting att fästa sig
vid. Hon har förkylt sig en smula; det är hela saken.”
“Men det var i alla fall just på det sättet med Elise Jane samt Ellen
och Maria Sanders före deras bortgång.”
“ Ack, kära kusin, upphör då en gång med dina förskräckliga sjuk-
domshistorier! Ni gamla sjuksköterskor bli till slut så visa, att ett
barn inte kan hosta eller nysa, utan att ni genast tro att det gäller lif-
vet. Se bara väl efter barnet, låt henne inte vara ute för länge om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
