Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. “Gräset torkar, blomstret vissnar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 425
dem — långt, långt bort — och allt är bara guld. Onkel Tom, sjung
om de strålande änglarne ! ”
Tom sjöng en vers ur en välbekant metodistsång:
“ Jag ser de strålande änglars här
i himlens lycksaliga land ;
och klädd i skinande hvitt den är,
och palmer de bära i hand. ’ ’
“ Onkel Tom, jag har sett dem/’ förklarade Eva.
Tom betviflade alls icke detta; ej häller förvånade det honom det
minsta. Om Eva sagt, att hon varit i himlen, skulle han ha ansett det
högst sannolikt.
“ Änglarne komma stundom till mig i drömmen,” återtog Eva med
ett drömmande uttryck i sina ögon och upprepade sakta:
“ Och klädd i skinande hvitt den är,
och palmer de bära i hand.”
“ Vet du, onkel Tom,” fortsatte Eva, “jag går snart till dem.”
“Till hvem,” Miss Eva?”
Evangelina steg upp och pekade mot himmelen med glödande kinder
och uppåtvänd blick.
“ Jag går, dit,” sade hon, “ till de strålande änglarne. Jag går snart
dit, onkel Tom.”
Det gick ett styng genom det trofasta gamla hjärtat, och Tom tänkte
på, huru ofta han under de senaste månaderna lagt märke till, att Evas
små händer blifvit magrare, hennes hy mera genomskinlig och hennes
andning kortare, samt huru hon, som förr kunde springa omkring och
leka timtals, numera blef så trött och matt efter endast en kort stunds
lek. Han hade hört Miss Ofelia tala om Evas hosta, hvilken alla hen¬
nes medikamenter icke förmådde bota; men den tanke, som Evas ord
väckte, hade likväl aldrig förr uppstått hos honom.
Har det månne någonsin funnits ett barn sådant som Evangelina St.
Clare? Ja, sådana barn ha funnits; men deras namn stå alltid på graf-
vårdar, och deras ljufva leenden, deras himmelska blickar, deras ovan¬
liga handlingar och sällsamma yttranden gömmas bland sörjande hjär¬
tans begrafna skatter. I huru mången familj hör man icke sägas, att
alla de lefvande familjemedlemmarnes goda egenskaper icke kunna ut¬
härda någon jämförelse med den sällsynta förträffligheten hos ett barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
