Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Fortsättning af Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 ONKEL TOMS STUGA.
bruka plantagen, och Alfred, hvilkens praktiska duglighet var ojäm¬
förligt mycket större än min, blef en ovanligt dugande och framgångsrik
plantageägare.
“Tvänne års erfarenhet lärde mig emellertid, att jag icke längre
kunde vara delägare i plantagen under där rådande förhållanden. Att
ha en arbetsstyrka på sju hundra man, hvilka jag icke kunde känna
personligen eller hysa något personligt intresse för; människor, som
köptes och pådrefvos, härbärgerades, föddes och arbetade som hade de
varit boskap, under det frågan, huru pass mycket af lifvets vanliga njut¬
ningar vore oundgängligen nödvändigt för att hålla dem arbetsdugliga,
ständigt var före; nödvändigheten af pådrifvare och uppsyningsmäu,
den alltid oumbärliga piskan, som vid minsta anledning svängdes —
allt detta väckte en olidlig afsmak och leda hos mig, och när jag erin¬
rade mig hvilket värde min mor tillmätte hvarenda människosjäl, fyllde
det mig äfven med fasa !
“Det är dumt prat att slafvarne skulle finna sig hra i sin ställning.
Jag kan inte lida det där löjliga snacket, hvilket några inställsamma
stackare däruppe i nordstaterna fört till torgs i sin ifver att urskulda
våra synder. Själfva veta vi bättre än så. Försök att inbilla oss, att
en människa tycker om att träla från bittida till sent i alla sina dagar
under ständig uppsikt af en husbonde och utan att någonsin få följa sin
egen vilja, och allt detta för endast två par byxor och ett par skor om
året jämte husrum och föda, så att hon nätt och jämt kan hållas arbets¬
för! Den som tror, att mänskliga varelser kunna finna sig ungefär
lika bra i sådana förhållanden som i några andra, borde sannerligen
tvingas att själf smaka på dem. Jag skulle med godt samvete köpa det
kräket och sätta honom i arbete ! ”
“Jag hade alltid trott,” inföll Miss Ofelia, “att ni allesamman
härnere gillade slafveriet och ansågo det vara rättmätigt och öfver-
ensstärnmande med Skriftens utsagor.”
“Dumheter! Så långt hafva vi likväl ännu inte hunnit. Till och
med Alfred, som är en så fullblodig envåldsnatur, Tillgriper ej ett
sådant försvar. Nej, han står, förnäm och öfvermodig, på den af ålder
erkända grunden : den starkares rätt. Han säger fullkomligt riktigt,
att den amerikanske plantageägaren endast ’i en annan form tillämpar
samma system, som följes af börds- och börsaristokratien i England,
där de lägre klasserna äro slafvarne’; det vill säga, såsom jag fattar det,
tillskansar sig sina svagare likars arbetskraft för sin egen fördels och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
