Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Fortsättning af Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 377
minuter. Afven Miss Ofelia teg. Efter en stund såg han upp och
fortfor :
" Hvilket eländigt lappverk är icke all mänsklig dygd ! I de flesta
fall endast ett alster af slumpen — af längdgrad och breddgrad af det
geografiska läget i förening med människans naturliga sinnesart. Din
far till exempel! Han bosatte sig i Vermont, i en stat, där alla äro
fria och jämlika; han blef en ordentlig församlingsmedlem och kom¬
munalman, ingick i sinom tid i ett abolitionistsamfund och anser oss
härnere i sydstaterna icke stort bättre än hedningar. Och likväl är han
till skaplynne och vanor en trogen afbild af min far. Jag kan se det
lysa igenom på femtio olika sätt — just samma stränga, högdragna,
befallande sinnelag. Du vet mycket väl, hur omöjligt det är att öfver-
tyga en del af folket i er by, att inte ‘ patron Sinclair ’ anser sig stå
öfver dem alla. Förhållandet är också, att han, ehuru född i ett de¬
mokratiskt samhälle och fördenskull omfattande demokratiska grund¬
satser, likväl i själ och hjärta är en aristokrat af renaste vatten likaväl
som min far, hvilken härskade öfver fem eller sex hundra slafvar.”
Miss Ofelia kände god lust att göra inkast emot denna teckning af
hennes far. Hon lät sin stickning sjunka i knäet och skulle just begynna,
då St. Clare förekom henne.
“ Håll, kusin, jag vet hvartenda ord du ämnar säga. Jag påstår ju
inte, att de verkligen voro lika hvarandra. Den ene råkade i en ställ¬
ning, där allt motsatte sig hans naturliga böjelser; den andre kom i en
ställning, där allt gynnade dem. Följaktligen blef den ene en själf-
rådig, myndig och öfvermodig gammal demokrat; den andre en själf-
rådig, och öfvermodig gammal envåldsherre. Därest bägge hade ägt
plantager i Louisiana, skulle de blifvit hvarandra så lika som tvänne
kulor, stöpta i samma form.”
“ Hvilken pliktförgäten son du är, som kan tala så om din far!”
sade Miss Ofelia förebrående.
“Det är för ingen del min mening att visa dem någon sidvördnad,”
genmälte St. Clare. “ Men att säga artigheter på sanningens bekostnad
är icke min svaga sida. Jag återgår emellertid till min historia.
“ När min far dog, lämnade han hela sin förmögenhet åt oss, tvilling¬
bröder, som fingo dela arfvet efter öfverenskommelse. Det kan på
denna Guds gröna jord icke finnas någon mera högsinnad och ädelmodig
själ än Alfred i allt hvad som rör hans jämlikar, och vi gjorde upp
arfskiftet utan den minsta fläkt af oenighet. Vi beslÖto att gemensamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
