Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Qvarteronens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
få en lexa, som han aldrig skulle glömma. Jag försökte
att medla för barnet och bedja om miskund; de bara
skrattade åt mig; den stackars gossen skrek och såg mig i
ansigtet och höll fast i mig; då de slutligen ryckte honom
ifrån mig, sleto de med detsamma halfva min klädning från
mig, och släpade bort honom, under det han skrek: ’Mamma,
mamma, mamma!’ Der stod en man, som syntes hafva
medlidande med mig. Jag erbjöd honom alla penningar jag
hade, om han ville bjuda till att träda emellan. Han
skakade på hufvudet och sade, att mannen, som egde gossen,
sagt, att ban varit ohöflig och olydig allt ifrån det han köpt
honom, och att hau nu skulle qväsa honom en gång för
alla, Jag vände mig om och ilade derifrån, och för hvarje
steg på min väg tyckte jag mig höra hans jemmer. Jag
kom hem, sprang alldeles andlös till förmaket, der jag fann
Butler. Jag omtalade för honom hvad som händt och
besvor honom att gå och träda emellan. Hau bara skrat-"
tade och sade, att pojken fått hvad ban skulle ha. Hau
hade blifvit qväst — ju förr, dess bättre.
»’Hvad kunde jag annat vänta?’ frågade han mig tillslut.»
»Det tycktes mig, som om något brustit sönder i mitt
hufvud i detta ögonblick. Jag kände mig liksom rusig och
ursinnig. Jag kommer ihåg, att jag fick se en stor
skarpslipad jagtknif som låg på bordet; jag vill nästan minnas
att jag fattade den och rusade mot honom; — sedan blef
allt mörkt för mig och jag förlorade medvetandet för många,
många dagar.»
»Då jag åter kom till sans, befann jag mig i ett
prydligt rum, men icke i mitt. En gammal negergumma
passade upp på mig, och en läkare kom för att se till mig,
och man vårdade mig ganska väl. Efter en tid fann jag,
att ban rest bort och lemnat mig, der jag nu var, för att
säljas; och det var derför man gjorde sig så stort besvär
med roig.»
»Jag trodde och hoppades, att jag ej skulle tillfriskna;
men trots allt aftog febern efterhand och jag blef frisk och
kunde till slut komma upp igen. Sedan läto de mig hvarje
dag kläda mig i mina bästa kläder, och herrar kommo in
och stodo med cigarren i munnen och beskådade mig, gjorde
frågor och underhandlade om priset för mig. Jag var så
sorgsen och tyst, att ingen ville ha mig. De hotade att
piska mig, om jag ej visade mig gladare och bemödade mig
att vara angenäm. Slutligen kom en dag en herre, vid
namn Stuart. Han tycktes hysa ett visst deltagande för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
