Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Renen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 varg-jagten.
sig ned i skogen och närmar sig renhjorden; att, med ett ord, uti flera
dagar, ja stundom veckor, med korta hvilotider, hängifva sig åt denna
ansträngande sysselsättning, kräfver en sällspord uthållighet. Den lön,
en sådan jägare erhåller, består icke allenast uti den njutning, hvilken
han erfar, då han äntligen efter så många mödor får stöta spjutet i sin
fiendes kropp, utan äfven i den aktning, det erkännande som skänkes
honom af alla hans stamförvanter".
"Mot vargen använder Lappen aldrig bössan. "Skott biter icke på
honom", säger Lappen. Detta är ett axiom, som ej kan kullkastas.
Björnen dödas äfven helst med spjutet". I norska
Lappmarken skjutes dock vargen, vanligen efter ett längre tal
till "erkefienden"; men om Lappen har brottom, dödar han
icke strax vargen, utan blott gör honom oskadlig genom ett
förlamande slag öfver korsryggen (Friis).
Malm berättar (sid. 79) att vargen, om han blott är lätt
sårad, stundom rusar på sin angripare, synnerligen om denne
råkar tumla kull på skidorna. Då uppstår skarp strid;
Lappen skyddas dock af sin yfviga pels, och så snart han får
fatt i sin knif är vargen inom kort expedierad.
Spjutet, som i allmänhet heter saite, kallas i sin större
form och sådant det begagnas mot björn: spaggok;
närstående fig. 10 visar utseendet af ett sådant spjut, som länge
tillhört Lapp-familjen Lånta af Sirkas stam i Lule Lappmark.
Spetsen göres af jern (härdadt); han fasthålles af en
messings-hylsa; der öfver skjutes en slida af trä eller af renhorn, i
senare fallet ofta ganska rikt utsirad; skaftet göres af björk,
vuxen rak, icke rätad genom hyfling, ty i senare fallet
skulle det blifva skört och lätt krossas af björnen. Dessa
spjut äro så tunga, att det förefaller märkvärdigt att de
småväxta Lapparne kunna handtera dem.
Stundom, då föret är lämpligt och varg-jagten till följe
häraf lyckats väl, kan man till och med utrota alla vargar i
en trakt. Så var händelsen i Lule Lappmark vintern 1867
—1868; der.visade sig inga förr än våren 1869; dessa
dödades och vintrarna 1869—70 och 1870—71 voro vargfria. År 1867
uppgafs för Friis att i ryska Lappland varit "fred" för vargar i 10 år.
Fig. lo.
Spaggok.
Spjutet med
slida
s]vetsen ^ af
naturl. storl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
