Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skild koloni i vår stad; man vet ej mera om dem än
om kineserna, ty de lefva också i ett himmelskt rike.
För öfrigt är allt sig likt. Den gamla pastorskan
Åkerlind silar ännu sin mjölk klockan sju på qvällen,
och ma bonne läser sina böcker och omtalar sina
ungdomshändelser för gumman, som ej ännu fått
riktigt reda på allt som hon ville veta. En gång hvarje
år under sommarferierna, då barnen hafva skol-lof,
reser mamsell Åkerlind till Witomta stomhemman och
helsar på gummorna för några veckor. Då är der en
glädje högt i tak, som man säger, och allt skulle vara
riktigt trefligt, om mamma Åkerlind någonsin kunde
slå sig till ro; men hon är ännu, så gammal hon är,
ett perpetuum mobile, som går af gammal vana och
stökar med allt, från det minsta till det största.
Magister Dreeggel, skyddsengeln, lefver också, nu
en utlefvad gubbe och föraktad, emedan han är
öfver-flödig och fattig; han bor i en liten stuga vid vägen
ej långt från Witomta och håller, med prosten
Tatter-qvists goda minne och samtycke, en barnskola, i
hvilken bondbarnen gå mot en afgift af sexton skillingar
banko i terminen. Den qvicka linialen ligger ännu på
bordet som fordom, och ett par gånger om året får
magistern på posten ett bref med penningar från, som
han tror, någon tacksam discipel, som ännu minnes
hans goda lärdomar, ty kuvertet innehåller intet bref,
utan blott en sedel. Men han bedrar sig; disciplarne
hafva glömt både honom och hans lärdom, som
dessutom ej var värd att minnas; den lilla summan, som
gör honom så outsägligt glad, kommer från — lika
godt från en menniska, som vill vara okänd för hela
verlden; från en qvinna, som dag och natt studerar
konsten att göra så mycket godt som möjligt, och med
så litet buller som möjligt.
Kapten Wassbuk går ännu omkring i staden och
har för närvarande intet annat nytt att berätta, än
att han är god vän och bekant med löjtnant
Rutschen-hjelm, han som agerade kusk och gjorde sin lycka på
försöket. ”Det är en högst märkvärdig historia”, säger
han, ”ha, ha, ha; en högst remarkabel historia, bara
jag kom ihåg allt; det är förbålt hvad minnet aftagit
på senare åren; i min ungdom så kunde jag, å propos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
