Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Emma skjuter en varg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 206 -
tigt redan uppätit det. De stängde därför
palissad-porten, och gingo in i huset.
Emmas äventyr var samtalsämnet för aftonen,
och hon själv var mycket belåten med att hava
utfört en dylik bragd.
- Välan, sade Martin, jag har aldrig känt mer än
en kvinna, som bjudit en varg spetsen, undantagande
miss Emma.
– Och vad för en kvinna var det, Martin?
frågade mrs Campbell.
- Det var en av våra farmares hustrur, min fru.
Hon höll på att uträtta någonting i ett uthus, då hon
fick se en varg gå in genom stugans dörr, innanför
vilken ingen fanns utom den lille i vaggan. Hon
rusade in dit och fann vargen i färd med att lyfta
barnet vid kläderna ut ur vaggan. Djuret betraktade
henne med gnistrande ögon, men som det hade
munnen full, brydde det sig icke om att släppa gossen
och störta sig över henne; hela dess önskan gick ut
på att komma undan med rovet. Kvinnan hade nog
själsnärvaro att taga ned sin mans bössa och rikta
den mot vargen, men hon var så rädd för att skada
barnet, att hon icke satte mynningen mot vargens
huvud, utan mot hans bröst. Hon sköt just som
vargen höll på att begiva sig bort. Djuret föll och
kunde icke komma på fötter igen. Det släppte nu
barnet, men vargen gav henne ett djupt bett i armen
och bräckte hennes ben nära vristen. En varg har
förunderligt starka käftar, min fru. Emellertid var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
