Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Emma skjuter en varg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 205 -’
- Nej, kära barn, det går icke an. Dina
kusiner skola snart vara hemma, och då få vi veta, hur
sakerna stå, men nu är vågstycket alltför stort.
- Här komma de, sade Percival, så fort de
orka springa.
Jägarna voro snart vid palissadporten och
insläpptes. De hade intet villebråd med sig. Emma
skämtade med dem därför, att de kommit tillbaka
tomhända.
- Åh nej, min lilla kusin, svarade Alfred, vi
hörde ett skott och kastade därför vårt jaktbyte, på
det vi desto förr skulle hinna till er hjälp, därest
den behövdes. Vad var det?
- Bara att jag dödat en varg och icke fått lov
att hemföra min trofé, svarade Emma. Kom,
Alfred, jag får gå, om du och Martin äro med mig.
De gingo till stället och funno vargen död och
stackars Trim livlös vid hans sida. De buro in den
lille hundens kropp och lämnade vargen kvar till
morgonen, då Martin lovade att draga av pälsen för
miss Emmas räkning.
- Jag skall göra en pall därav, förklarade
Emma; det skall bliva min hämnd för den skrämsel
den andra vargen ingav mig. Kom, Oskar, du
präktiga hund; du och jag skola gå på vargjakt. Bevara
mig, vem hade kunnat tro, att jag någonsin skulle
döda en varg - stackars lille Trim!
Martin sade, att det vore nog gagnlöst att
återvända efter jaktbytet, emedan vargarna otvivelak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
