Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket på Nedwoodhouse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Mr Burton var den förste, som hämtade sig
från sin häpnad.
— Det här är ett fult streck af er, mr Ranger.
Jag hade ej väntat det af er — sade han på sitt
vanliga saktmodiga vis.
Mrs Burton var mera energiskt indignerad.
— Ni gör just en vacker figur, där ni står, Ran-
ger! Ni må gärna gömma undan ert ansikte och
ej se hederligt folk i ögonen. Det är ändå väl,
att ni kan blygas — jag skulle knappt trott det.
Men ni bör skämmas ögonen ur er, tycker jag.
Hade jag orätt, då jag visade er på dörren? Ni
hade just blifvit en fin måg! Men jag anade, livil-
ken förhärdad bof ni var.
Den olycklige Ranger stod verkligen i kretsen
som en bild af blygseln med nedböjdt hufvud och
ansiktet mer än till hälften skymdt af den bred-
skyggiga hatten. Det gjorde mig nästan ondt om
honom, ty jag såg, huru hans kropp skakades af
smärtryckningar under intrycket af den förödmju-
kelse han fick lida.
Men med ens hördes en röst ur kretsen — det
var Jenkins, tror jag —: Är det där ingeniören?
Icke mer än jag.
Mr Burton tittade fången in i ansiktet. — Det
är ju icke Ranger!
— Är det ej Ranger? sporde Holmes öfverras-
kad. — Visst är det mr Ranger.
— Det är icke mr Ranger, — bekräftade hus-
jungfrun.
— Hvem är det då? — Min vän var synbar-
ligen högst irriterad.
Jag ryckte hatten af fången. Nej, det var icke
ingeniören utan ett helt annat ansikte, det jag lik-
väl igenkände; det tillhörde karlen, vagabonden,
som på eftermiddagen återlämnat Sully hennes
tappade parasoll och erhållit äpplet. Mrs Burton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
