Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Astrakaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Släpp håret, olycksaliga barn!» utbrast jag.
»Sitter det inte fast?» frågade Amalia förfärad.
Men jag sjönk åter på knä och lyckades
slutligen slita Amalias fötter ur mina kavajfickor...
Amalias ljusblå ögon stirrade sorgset upp mot
de vackra äpplena. Och jag greps af medlidande.
»Vi ha burit oss dumt åt!» sade jag. »Vänta
ett ögonblick!»
Jag återkom snart med en stege och en stake.
»Tag nu den här staken, Amalia», sade jag,
»och försök slå ned ett par astrakaner med den,
så får jag se hvad stegen kan göra!»
Jag klättrade uppför stegen och satt verkligen
till sist högt uppe på en stadig gren. Amalia
arbetade energiskt med staken. Rätt som det var slog
hon mig i hufvudet med den.
»Pang!» sade Amalia.
»Men se sig då för människa!» ropade jag
uppbragt. »Tänk om Amalia hade slagit ihjäl mig!
Då hade Amalia aldrig haft någon glad stund mer
i lifvet...»
»Å... så mycket håller jag väl inte af Dan
ändå!» sade Amalia.
»Seså, släpp nu staken och låt mig försöka på mitt
vis», sade jag barskt och böjde mig bakåt och sträckte
ut handen efter en särdeles grann astrakan.
Jag sträckte mig för långt. Jag störtade
baklänges. Men jag hejdades lyckligtvis af knävecken.
Och där hängde jag. Jag kunde inte annat. Jag
kunde inte krafla mig upp. Öfverkroppen var för
tung. Och jag tordes inte bråka alltför mycket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
