Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Astrakaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Dan är då ingen akrobat!» sade Amalia.
Jag är inte någon akrobat, men ändå sårade
mig Amalias yttrande ganska mycket.
»Klättra själf upp i det välsignade trädet,
Amalia!» sade jag. »En gammal förståndig man som jag
stannar här.»
»Tillåter korpulensen den gamle att flytta på
sig en liten smula i alla fall?» frågade Amalia; »han
sitter på min fot!»
Jag reste mig lätt och ledigt som en pojke
och körde hufvudet kraftigt mot en torr gren.
»Pang!» sade Amalia.
O, hvad den flickan retade mig!
»Om jag finge klifva upp på Dans axlar!»
sade Amalia, »så skulle jag kanske nå den där stora,
klara astrakanen.»
»Ja, klif bara på!» sade jag.
Amalia högg mig i rocken och röck mig i
armarna och puffade mig i veka lifvet och sparkade
mig på smalbenen.
»Det är alldeles omöjligt att få något fotfäste
på Dan!» sade hon. »Det finns inga kanter. Kan
inte Dan kröka på knäna?»
Jag föll på knä, och Amalia stack sina fötter
i mina kavajfickor och slog armarna om min hals
och jag reste mig mödosamt, med hjälp af stammen.
Så stodo vi en stund.
»Hvad var det som knastrade?» frågade Amalia.
»Cigarrerna», sade jag. »Men skynda vidare nu,
Amalia, det brakar i själfva fickorna också!»
»Gud i himmelen!» sade Amalia och grep med
båda händerna ett krampaktigt tag i mitt glesnande hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
