Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enkelt att medelst mekanikens hjelp göra papper med vanliga
hand-formar, men härmed vans ingen synnerlig fördel. Idéen att bearbeta
pappersmassan på en oändlig trådsikt utfördes först praktiskt af en
fransk pappersarbetare Louis Robert i Essonne. Han fick sin första
maskin färdig 1799 och uttog patent derå. 1800 afträdde han sin
patenträtt till Léger-Didot, egare af fabriken der han arbetade; denne
uttog tillsammans med Fourdiniéres patent äfven i England, och
härifrån återvände uppfinningen först 1815 till Frankrike.
437 Den alltmer stigande förbrukningen af papper har föranledt
fabrikanterna att söka ersätta den dyrare linnelumpen med hvarjehanda
andra ämnen, såsom bomull, växtfibrer och trä, hvartill sättes
porslinslera, gips m. m. Linne filtar sig utan vidare bindemedel, men till
öfriga råmateriel måste ett bindande ämne tillsättas; så begagnas härtill
hartz, vax- eller såplim o. s. v. Det förstnämnda erhålles genom
kokning af kolofonium i såpsjudarelut, hvartill sättes alunlösning. ‘ Denna
blandning bildar en ny hartzsåpa, ton jord, som är olöslig i vatten
och fäller derfor ut på pappersfaserna och förenas innerligt dermed.
Hvitt vax i st. f. hartz, på samma sätt behandladt, gifver en
vax-limning, som är betydligt bättre än den förra, emedan den är färglös
och derför gifver ett hvitt papper. Vanlig såpa upplöses af alun på
samma sätt; deraf uppstår en fällning af olje- och fettsyrad tonjord,
som gör papperet något mjukare än vid limning med hartz. I öfrigt
begagnas äfven ofvannämnda blandningar tillsammans, stundom tillsättes
ytterligare stärkelseklister. En af de allmännast begagnade, men för
boktryckaren minst behagliga tillsatserna är trä. De Öfriga surrogaten
hafva jemförelsevis ringa användning, emedan de endera icke förekomma
i tillräcklig mängd eller också blifva lika dyra som linnelump. I mindre
qvantitet använd inverkar trämassan visserligen icke så skadligt, men
oftast tillsättes så mycket, att papperets hållbarhet i betänklig grad
försvagas och dess användande för boktryck icke borde kunna
ifråga-komma. Det blir genom för stor tillsats af trämassa icke allenast
hårdt och ojemnt, så att det förstör stilen, utan det blir äfven, så
snart det utsättes för dagsljuset, gult och så skört att det sönderfaller
vid endast lindrigt vidrörande. Man bör derför vid tryckning af något
som har värde icke endast för dagen försäkra sig om att papperet
icke innehåller för mycket trämassa och i följd deraf icke kan motstå
ens den närmaste tidens inverkande tand. Detta är emellertid icke
lätt, ty papperstillverkarne hafva uppnått en sådan virtuositet i att
förfalska massan, att det endast genom noggrann undersökning kan
upptäckas vid papperets emottagande. Undersökning af till hvilken
mängd trämassa finnes i papper bör verkställas på kemisk väg, men
kan, ehuru ofullständigt, äfven ske genom att gjuta några
droppar svafvelsyrad anilin derpå. Finnes trämassa i papperet så färgas
det gult och ju gulare färgen blir, desto mer trämassa innehåller
papperet. Om man fuktar papper med en blandning af tre delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
