Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Inte nu», svarade han och såg plötsligt
allvarsam ut. »Men man vet aldrig, om det kan
tillstöta en lunginflammation. Utan att skjuta sig
skulle hvem som helst kunna riskera en
lunginflammation, om man, som den här unge mannen,
uppehållit sig ute i en stormnatt och sedan legat på
jorden i vårsnön. Om något tillstöter, kan det
bli farligt nog. Men än så länge få vi se tiden an.
Jag skall be att få komma igen i morgon. — En
sådan storm vi haft», fortsatte han så i en upprymd
ton. »Och ännu tycks den inte vilja lägga sig.
Jag trodde verkligen, att vi skulle flyga med vagn
och häst och hela tutten direkt upp i luften.»
Han skrattade sakta, medan han knäppte
pälsen väl igen om sig. Så bockade han sig till
af-sked och rullade bort.
Det var, som om stormen låtit på ett annat sätt,
då hans vagn försvunnit. Och se! Det kom ju
rent af ett par solstrålar genom rummet, som
visserligen genast åter försvunno, men som dock hunno
röra vid de hoppfulla ljusglimtarna i Vandas hjärta,
fingo henne att resa på sig och bragte hennes ögon
att stråla.
Hon kom öfverens med Karl, att han skulle
hämta litet kläder åt henne på Högvalla, men där
hemma skulle de inte få veta om anledningen,
hvar-för André låg här. Karl skulle säga, att André,
som kommit hem från Dresden och tagit in hos
herr Antony, insjuknat ganska allvarsamt, och att
Vanda stannade hos honom för att sköta honom, till
dess han —■ till dess han–, och därmed ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
