Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rummet, medan Antony och doktorn gingo bort
till sängen.
Karl hade slagit sig tied vid bordet midt i
rummet.
Det var en lång stund denna djupa, ångestfulla
tystnad varade, som alltid inträder i dessa
ögonblick, då de älskande, som intet förstå, vänta på
domen från en, som förstår, men som icke har
någon anledning att älska.
Ändtligen kom doktorn fram frän skärmen och
gick bort, där Vanda satt, för att taga sin päls.
Herr Antony och Karl följde honom.
»Ja, det var nog inte så fint gjordt, som den
unge mannen hade önskat det», sade doktorn,
medan han tog på sig pälsen. »Ibland är det tur att
inte ha så noga reda på hvar hjärtat ligger; och
den här gången sköt han allt bom.»
Doktorn tog fram en cigarr för att tända den.
»Men kulan skall väl tagas bort?» frågade
Antony och borrade sina svarta ögon i doktorn.
»Behöfs inte, behöfs inte alls», svarade han.
»Den har lagt sig så snyggt och galant på ett
ställe, där den inte alls kommer att göra någon
skada. Den ligger se så där, som om ni hade en
tjugufemöring inlåst i den midtersta lilla afdelningen
på er portmonnä. Den får ligga där som en liten
påminnelse om, att man inte skall försöka sig på
den sortens målskjutning en annan gäng.»
»Det är alltså ingen fara!» utbröt Vanda och
såg så tacksamt på doktorn, som om det vore
hans förtjänst, att allt tedde sig så förhoppningsfullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
