Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN FANTASIKONST OCH MODERN -REALISM.
Det mest såregna uttryck fick krafvet på fantasikonst i Rose + croix, denna af
den dittills föga uppmärksammade franske författaren Josephin Péladan stiftade
orden, till hvars stormästare han utnämde sig själf — »Sar Péladan» eller
för korthetens skull »Såren», som han kallade sig. Hans högtrafvande, i
mystiska ord hållna proklamationer * inge onekligen tvifvel på att det hela
var annat än ett efter moderna behof afpassadt reklammakeri.
Ordens mål är att väcka hunger och törst efter idealet, efter det öfversinliga, att trösta
de i materian fångna, höja de till viljan sjuka. Detta skall ske pä »konstens och mysterets vägar»
genom att motverka det moderna och genom att återföra konsten i den katolska kjTkans sköte.
Bland ämnen, som ej fingo representeras vid Rose + croix’, utställningar, »vore de än
behandlade på ett fulländadt sätt», år historiemåleri, scener ur nutidslifvet, ur landtlifvet, alla landskap,
undantagandes de som äro hållna i Poussins stil, marin, orientalism, blommor, porträtt, såvida
de ej äro till »honneur iconique» för någon, som år värd denna heder (Sårens eget porträtt i
rabbinkostym eller annan effektfull dräkt förekom i flera exemplar pä utställningarna).
Välkomna ämnen äro de, som behandla det katolska idealet, mystik, legend, allegori, dröm, lyrik,
»det sublima nakna, det stiliserade nakna à la Primatice, à la Correggio eller hufvuden med
ädelt uttryck å la Leonardo eller Michelangelo».
Rose+croix’ utställningar voro i själfva verket ytterst obetydliga och uppburos hvarken af
originalitet eller fantastik. De somnade af utan att bli saknade.
Reklamsjukan hos »Såren» ligger i öppen dager, men i hans ordens
program låg likväl något af det konsten hoppades och ville. »Tekniken är intet»,
heter det i en af proklamationerna, »innehållet, tanken, stilen är allt».
Tekniken var i Frankrike så upparbetad, att det knappast blef ansedt som en
förtjänst lios ett konstverk, att det var bra utfördt. Man längtade från den
vackra ytan till det personliga innehållet, till djup, tanke, själ. »Ingen har
mera något behof af målning, men vi ha alla behof af drömmar och känsla»,
skref kritikern Th. de Wyzeva. »Vi äro trötta på verkligheten i konst som
i lifvet, och af målaren liksom af skalden är det nu musik, vi begära.»
»Konsten» — skref samme man 1894 — »är trött vid det ideliga letandet efter nytt
och har nu slagit sig till ro med att efterbilda gamla stilar, att oförtäckt lefva
i gamla mästares skönhetsvärld. Vi äro inne i »l’åge de l’imitation».
Man gick tillbaka till de primitiva italienarne, särskildt kom Botticelli
på modet — de estetiska kretsarnes damer klädde sig och lade sitt hår efter
mönster af Botticellis nymfer. Som målarnes modeller efterträddes blusmän
och bondgummor af riddare och sagoprinsessor. Ocli Whistler fick lika många
efterapare som Böcklin samtidigt i Tyskland. Bleka spökfigurer stirrade ut
ur mörka dukar på salongerna, »vision» blir nu ett af slagorden, man koket-
• Den första af dessa slutar med följande rader:
»Rose + croix blomstrar på templets tröskel, viljans svärd lysa bland-rökelsen, den heliga
dufvan kan stiga ned öfver Graal, som redan böljar rodna. Hosianna, Rose + croix! Hosianna
tempelherrar! Hosianna, riddare! Våren sköna, våren starka, våren subtila! Den heliga ande
skall födas, den heliga ande är född. Till arbetet, till dygd, till bön, med detta rop: För idealet!
Et caro verbum factum est. Ad Rosam per Crucem, ad Crucem per Rosam, in ea, in eis,
gem-matus resurgam. Non nobis, non nobis, Domine, sed nominis tui gloriæ soli. Amen.
Gifvet i Paris, under det tredubbla sigillet af Graal, Beauseant och den korsfästa rosen till
ära för alla helgon under återlösningens år 1892.
Stormästaren af ros + kors, af templet och af Graal. Sar Péladan.»
Nordenivan, Konsthistoria. 46.
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
