Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjeckoslovakiska litteraturen - Tjeckoslovakiska språket - Tjeckoslovakisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
173
Tjeckoslovakiska språket—Tjeckoslovakisk konst
174
(omkr. 1390—omkr. 1460). En fullständig
bibelövers. utgavs under slutet av 1500-talet av
bömis-ka bröderna, delvis under redaktion av Jan
B 1 a h o s 1 a v. Under den katolska
motreforma-tionens och germaniseringens tid efter slaget på
Vita berget 1620 började den intellektuella nivån
sjunka. Den litterära traditionen uppehölls endast
bland landsflyktingarna, vilkas största namn är
Jan Amos Komensky (se Comenius).
Under 1700-talet är förfallet djupast, men
under dess andra hälft ledde upplysningstidens
idéer till en pånyttfödelse. Förgrundsfiguren
under den s. k. renässansens första tid är den
geniale abbé Josef Dobrovsky, ”slavistikens
fader”, som grundläde det vetenskapliga studiet
av tjeckiskt språk och tjeckisk historia. Hans
lärjungar stodo under den tyska romantikens
inflytande. Bland dessa märkas Josef J u n
g-m a n n, skicklig översättare av västeuropeisk
poesi, slovaken arkeologen Pavel Josef
Safari k och historikern Frantisek P al a
c-k y. Panslavismens ivriga förkämpar inom
skönlitteraturen voro de båda av Herder influerade
romantikerna Frantisek Ladislav C
elako v s k y och slovaken Jan Kollår, vilken
drömde om ett slaviskt världsvälde. Romantiker
av Byrons skola var den vid unga år bortgångne
Karel Hynek Mächa. Den
tjeckoslovakiska romantikens tragiska gestalt är V å c 1 a v
Hanka, som av patriotisk iver förleddes att
förfalska manuskript med tjeckiska fornsånger,
som han lät ”upptäcka” 1817 och 1818.
Efter 1848 års händelser inträder en reaktion
mot romantiken. Den nya generationen,
uppfostrad i skolor, där tjeckiskan ej mer var förbjuden,
med B o z e n a Némcovå och Karel H a
v-1 i c e k-B o r o v s k y, den tjeckoslovakiska
journalistikens grundläggare, i spetsen, inleder
realismen, som senare bl. a. representeras av
Karolina Svétlå, Josef Våclav Slådek
och Jan N er u da.
Under 1870-talet debutera två stora skalder,
J a r o s 1 a v V r c h 1 i c k y och Svatopluk
Cech. Den förre tillkommer förtjänsten att ha
fört den tjeckoslovakiska litteraturen närmare
den västerländska litteraturens idéer och former,
Cech företräder en nationell riktning. Något
senare framträder Julius Zeyer, kosmopolit
och mystiker, som bildar en övergång till
modern tid, till den store lyrikern B f e z i n a s (se
Jebavy, V.) mystiska, allegoriska poesi och till
dekadenten J i f i Karåsek ze Lvovic.
Tomås Masaryk, Tjeckoslovakiens förste
president, företrädde i sin filosofi realismen. En
satiriker av rang var Josef Machar. En
sammanhållande länk mellan det äldre och det nyare
var Karel Matéj Cape k-C h o d, förf, till
ofta groteskt verkningsfulla noveller. Betydande
lyrik har skapats av Viktor Dyk och F r
å-ha § r å m e k. Bland mellankrigstidens många
berättare må särsk. nämnas J a r o s 1 a v H
a-sek, Karel Cape k, Ivan Olbracht och
den av nazisterna avrättade surrealisten V 1 a d
i-s 1 a v V a n c u r a.
Slovakerna, som tidigare använt tjeckiskan som
skriftspråk, övergåvo den i samband med 1848
års nationella strävanden och började använda
sitt eget språk. Bland slovakiska skalder äro att
nämna Pavel Orszagh Hviezdoslav
och Svetozar Hurban Vajansky
samt av de moderna Ivan Krasko (Jan
Bot-to; f. 1876) och Martin Råzus. — Litt.: A.
Novåk, ”Die tschechische Literatur” (1931; i
”Handbuch der Literaturwissenschaft”), ”Den
tjeckiska litteraturen i fågelperspektiv” (2:a uppl.
1937)-
Tjeckoslovakiska språket bildas av de
varandra mycket närstående tj eckiskan och
slovakiskan, tillhör den västslaviska
språkgruppen och är närmast släkt med sorbiska
språket. Dess viktigaste kännemärken äro följ. De
urslaviska grupperna tort, tolt ha liksom i
syd-slaviska givit trat, tlat: ’gord^hrad, stad,
*gold > hlad, hunger. Accenten är fast och
ligger på ordets första stavelse. T. skiljer mellan
korta och långa vokaler (längd markeras med
’): Idska, kärlek, ukol, uppgift; ü < ö tecknas
u: dum, hus. Sonanterna r, l, m finnas i vissa
fall bevarade: krk, hals, vik, varg, sedm, sju. G
har övergått till h: gora~>hora, berg. —
Slovakiskan representerar ett vida äldre
utvecklingsskede än tjeckiskan. Så har t. ex. slovakiskan
ej i större utsträckning berörts av omljudet av
a, ä (urslaviskt a el. f) till é, je, som i tjeckiskan
dateras till 900-talet: slovak, jaskyna, tjeck,
jes-kynè, grotta, slov. d’akovat, tjeck, dèkovat, tacka,
och omljudet av u, ü, till i, i, i tjeckiskan
daterat till 1200-talet: slov. brucho, tjeck, bricho,
buk. Vidare saknar slovakiskan övergången u till
au > ou, en process, som i tj eckiskan kan spåras
till 1200-talet: slov. müdry, tjeck, moudry, klok.
— Det tjeckiska skriftspråket bygger på
Prag-dialekten. Till mitten på 1800-talet använde
slovakerna tjeckiskt skriftspråk, som då ersattes
med den slovakiska centraldialekten.
Sammanhängande litterära minnesmärken har tjeckiskan
först från 1200-talet. Se vidare Tjeckoslovakiska
litteraturen. — T. använder det latinska alfabetet,
som utvidgats med s. k. diakritiska tecken för de
tjeckoslovakiska ljud, som sakna beteckning i
det latinska alfabetet.
Litt.: Moderna tjeckisk-tyska ordböcker finnas
av Herzer-Prach, Kabesch, Rank och Sterzinger.
En modern slovakisk-tysk ordbok är J. M.
See-warths. Arbeten i modern grammatik: tjeckiska:
J. Gebauer (3 m uppl. 1925; på tjeck.), A. Mazon
(2:a uppl. 1931; på fr.), E. Smetånka (1914; på
ty.); slovakiska: K. Suchy (1921; på tjeck.).
Tjeckoslovakisk konst. Antagandet av
kristendomen betydde en principiell anslutning till
Italiens och Tysklands romanska konst, vilken
tager sin början på 900-talet. Karakteristiska
äro i synnerhet runda kyrkor med absider, ehuru
även ett antal basilikor bevarats. Typisk är den
på Hradcany i Prag belägna S:t Georgskyrkan
(Svaty Jifi), i sin nuv. gestalt ett verk från
1100-talet. Prov på den romanska konsten
finnas även i illuminerade handskrifter, fresker
och skulpturer. Den gotiska stilen kommer till
Böhmen under 1200-talets första hälft och når
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
