Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjeckoslovakien - Historia - Litt. - Tjeckoslovakiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171 Tjeckoslovakiska litteraturen 172
Efter parlamentsval 1946 flyttades tyngdpunkten
inom den tjeckoslovakiska regeringen längre till
vänster, i det att kommunisten K. Gottwald blev
regeringschef. Kommunisterna blevo T :s starkaste
parti, men de hade icke majoritet annat än tills,
m. de starkt splittrade socialdemokraterna, bland
vilka Fierlinger representerade en
kommunistvänlig vänsterfalang. Inom T. fanns emellertid
en stark opposition mot landets bolsjevisering.
Fierlinger ersattes i nov. 1947 som
socialdemokratisk ledare av den mer moderate B. Lausman,
de borgerliga partierna kritiserade inrikesminister
Noseks systematiska arbete på att bolsjevisera
polisväsendet. Deras och socialdemokraternas
representanter genomdrevo i febr. 1948, att detta
skulle upphöra. Kommunisterna svarade med att
anordna stora demonstrationer; den ryska v.
utrikesministern Zorin, f. d. ambassadör i Prag,
anlände dit 19/iä. Följ, dag inlämnade de
borgerliga ministrarna sina avskedsansökningar i
syfte att framtvinga en omläggning av den
politiska kursen. Gottwald ville, att de skulle
accepteras, Benes tvekade. De kommunistiska
demonstrationerna fortsatte och beledsagades av
arresteringar och ockupationer av fabriker. Då
de borgerliga förberedde motdemonstrationer,
syntes risken för ett inbördeskrig stor.
Socialdemokraterna stodo splittrade. Fierlinger följde
Gottwald, medan högerflygeln ställde sig
solidarisk med de borgerliga. Partiordf. Lausman
följde slutl. Fierlingers exempel och föll till föga
för Gottwald. 25/2 tillkännagavs, att schismen
inom det socialdemokratiska partiet var bilagd. S. d.
kapitulerade även Benes, ehuru djupt motvilligt,
och godkände en ny, av kommunister helt
behärskad regering Gottwald. Utrikesminister i denna
förblev den opolitiske Masaryk, men enl.
officiell uppgift berövade han sig 10/s livet. Han
efterträddes av kommunisten V. Clementis. När
Benes i juni avgick, blev Gottwald president
och A. Zåpotocky regeringschef.
Socialdemokraterna försökte till en början att hävda sig, men
i mars ersattes Lausman som partiordf. av
Fierlinger; i april inleddes och i juni slutfördes
förhandlingar om sammanslagning av de
socialdemokratiska och kommunistiska partierna. Full
kommunistisk partidiktatur upprättades, och både på
det kulturella och på det ekonomiska livet lades
kommunistisk tvångströja. I maj antogs en ny
författning och företogos parlamentsval, varvid
endast en av kommunisterna uppgjord enhetslista
förekom. Det uppges, att 90°/o av befolkningen
röstat och att 90 °/o av de röstande avgivit
giltiga sedlar. Men allt motstånd var icke slut.
Motståndet utifrån bekämpades med omfattande
avsättningar och arresteringar. Kyrkan vållade
regimen stora vanskligheter; 1949 ställdes
ärkebiskop J. Beran, som motsatte sig en lag om
statlig kontroll över kyrkan, under bevakning,
1951 förklarades han skild från sitt stift. Den
mest betydande faran för regimen utgjorde de
inre motsättningarna inom kommunistpartiet, som
togo sig uttryck i och gåvo anledning till
mass-utrensningar av medlemmar samt högt uppsatta
stats- och partifunktionärers fall. Som rättesnöre
för den ekonomiska utvecklingen utfärdades 1948
en femårsplan, enl. vilken särsk. den tunga
industrien skulle utvecklas. Denna omläggning har
i stor utsträckning verkställts, men det har
möjliggjorts endast genom tvångsdirigering och
totalt utnyttjande av den tillgängliga arbetskraften,
hårt uppdrivet arbetstempo och stark sänkning
av befolkningens levnadsstandard. Strävanden att
efter sovjetryskt mönster kollektivisera
jordbruket försvårade ytterligare
livsmedelsförsörjningen. Den ekonomiska misären framkallade stort
missnöje i landet, både bland de breda lagren
och inom stats- och partiledningarna. 1950
avsattes utrikesminister Clementis, i jan. 1951
häktades han; senare s. å. arresterades
kommunistpartiets generalsekr. R. Slånsky m. fl.
I jan. 1953 genomfördes skärpta ransoneringar.
Gottwalds död i mars s. å., Zäpotockys upphöjelse
till president och W. Sirokys till ministerpresident
medförde ingen förändring. Ve genomfördes en
valutareform, som innebar konfiskering även av
obetydliga sparkapital. Detta bragte missnöjet
till sin höjdpunkt. I sept. tillkännagavs så en
betydande ombildning av den tjeckoslovakiska
regeringen, och denna proklamerade, att man ämnade
slå in på nya vägar. Produktionen skulle
omläggas från att gynna den tunga industrien till att
i stället befrämja produktionen av
konsumentvaror.
Litt.: Geografi: F. Machatschek, ”Die
Tschechoslowakei” (1928 samt i ”Handbuch der
Geographischen Wissenschaft”, 1933); Harriet
Wanklyn, ”Czechoslovakia. A geographical and
historical study” (1954). — Historia: E.
Dirckinck-Holmfeld, ”Det tjekkoslovakkiske folks
historie” (1932); K. Krofta, ”Geschichte der
Tschechoslowakei” (s. å.; sv. övers. 1935); R.
W. Seton-Watson, ”A history of the Czechs and
Slovaks” (1943); S. H. Thomson,
”Czechoslovakia in European history” (s. å.); H. W.
Hart-mann, ”T. efter kriget” (1947).
Tjeckoslovakiska litteraturen. Den tjeckiska
litteraturen är den äldsta slaviska. Den har
uppstått under västerländskt inflytande. De äldsta
minnesmärkena äro på latin avfattade krönikor
och legender från 900- och 1000-talet.
Kyrkohymner på tjeckiska äro bevarade från 1200-talet.
Under 1300-talet sker en betydande utveckling,
och de flesta litterära arter bli representerade.
Legenddiktningen blomstrar, och den höviska
diktningen odlas med franska och tyska
förebilder (”Alexandreis”). Av intresse är didaktiken,
som utmärkes av självständig form och
realistiskt innehåll. Den politiska tendenslitteraturen
representeras bl. a. av den märkliga
Dalimilskrö-nikan, den äldsta tjeckiska rimkrönikan, som är
riktad mot det tyska inflytandet vid Praghovet.
Av stor betydelse för tjeckernas kulturella
utveckling blev det i Prag 1348 grundade univ.
Bland dettas adepter äro två av den tjeckiska
prosans klassiker, Tomås Stitny (1335—
1405) och Jan Hus (omkr. 1370—1415), vars
betydelse för den tjeckiska litteraturen brukar
jämföras med Luthers för den tyska. Autodidakt
var den store tänkaren Peter C h e 1 c i c k y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
