Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Temperatur - Temperaturanomali - Temperaturfärger, värmefärger - Temperaturgradient - Temperaturinversion - Temperaturkoefficient - Temperera - Tempering - Tempest, Marie - Tempesta, Antonio - Templarorden (T. O.) - Temple, Le - Temple, Shirley - Temple, Sir William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901 Temperaturanomali—Temple 902
nollpunkten. Denna är den lägsta möjliga t., då
från en kropp av denna t. ej ytterligare
värmemängder kunna borttagas. Härav framgår
ändamålsenligheten av att förlägga nollpunkten i den
absoluta t.-skalan till denna t., då man ej
behöver räkna med negativa t. Medan tills för kort
tid sedan den lägsta uppnådda t. var c:a i°K,
har man nu lyckats komma den absoluta
nollpunkten så nära som 5/iooo°K.
Frågan, om t. är ett begrepp, som är bundet
uteslutande till materiella kroppar, löstes av M.
Plandk genom införandet av begreppet
strål-nings-t, varigenom även tomrummet kunde
tillskrivas en t. — M a x i m u m-, resp,
minimumtemperaturen, d. v. s. högsta, resp,
lägsta t., hos en kropp under en viss tid mätas
med särskilt konstruerade termometrar.
Medeltemperaturen av en kropp under en viss
tid beräknas av en serie t.-observationer el.
mä-tes med s. k. termointegrator. — Litt.: E. Mach,
”Die Prinzipien der Wärmelehre” (3:0 uppl.
1919).
2) (Fysiol.) Se Kroppstemperatur.
3) (Mus.) Avvikelsen från intervallens
akustiska renhet. Blev först nödvändig, då man
be-gynte använda instrument med fast stämning,
således vid alla klaviaturinstrument. I början
använde man medeltonsystemet med ren
ters och förstämd kvint; sedan höll man
diatonis-ka skalan (de vita tangenterna) så ren som
möjligt och tempererade de mellanliggande (de
svarta). På så sätt erhölls det oliksvävande
systemet. På 1690-talet (med A.
Werck-m e i s t e r) skred man vidare till indelning av
oktaven i tolv lika delar och fick därigenom det
liksvävande systemet, som ännu
användes. — Litt.: S. E. Svensson, ”Vårt tonsystem
och dess temperaturer” (i Svensk tidskr. för
musikforskning, 1950).
Temperaturanomali, medeltemperaturens
avvikelse på en ort från breddgradens och nivåns
medelvärde under månaden och året. T.
åskådliggöras med isanomaler, linjer, som omsluta
områden med värmeöverskott, resp,
värmeunderskott i förh. till breddgraden.
Temperatürfärger, värmefärger,
färg-stoffer, som snabbt ändra kulör vid uppvärmning
till en viss, för varje ämne karakteristisk temp.
Till de egentliga t. brukar man dock icke räkna
sådana ämnen, vilkas färgväxling beror på
ändring i kristallvattenhalten (t. ex. kopparklorur
och kopparsulfat). I regel är färgväxlingen
re-versibel, ehuruväl återgången kan vara betydligt
fördröjd. T. saluföras mest i form av kritor,
varmed man anbringar färgstreck på det föremål
(t. ex. en elektrisk motor), vars
uppvärmnings-förhållanden skola undersökas. Vanliga typer av
t. bestå av dubbelj odider av kvicksilver och
silver (omslag från gult till rött vid 40 å 500)
samt av kvicksilver och koppar (omslag från rött
till svart vid c:a 700). Färgomslaget
sammanhänger med kristallina omlagringsfenomen.
Temperaturgradie’nt, se Gradient.
Temperatürinversiön. Om temp. efter att ha
avtagit med tilltagande höjd ö. h. vid en viss
höjd börjar tilltaga med tilltagande höjd, säger
man, att en t. uppträder på denna höjd.
Temperatürkoefficie’nt. En kropps
egenskaper, t. ex. volymen, sammantryckligheten,
elasti-citets- och torsionsmodylen, viskositeten,
elektriska ledningsmotståndet, magnetismen, stå i allm.
i relation till kroppens temp. Detta beroende
karakteriseras genom angivande av t, vilken
definieras som förhållandet mellan medelvärdet av
den förändring, som storheten undergår för x°
temp.-förhöjning, och värdet av ifrågavarande
storhet vid en viss temp.
Temperera, ge rätta värmegraden, mildra,
dämpa. — Tempererad, måttligt varm.
Tempèring (av lat. te’mpus, tid), vapentekn.,
inställandet av tid- el. tidanslagsrör så, att
krevad (brisad) framkallas i banan viss tid efter
skottlossningen, d. v. s. på visst avstånd från
pjäsen. T. utföres vid fältart. för hand med hjälp
av temperingsnyckel, en huv, som
påträ-des röret (se d. o. 4), vars rörliga del vrides, tills
ett index på röret spelar in mot anbefalld t. på
rörets t.-skala. Denna t. kan utföras även .med
hjälp av temperingssprint. Vid
luftvärnet sker t. maskinellt i
temperingsma-s k i n, vilken erhåller sin inställning mekaniskt
från t.-mottagaren och dess följevisare på pjäsen.
Patronen insättes i maskinen, som med en t.-vev
för hand bringas att utföra själva t.
Te’mpest [-pist], Marie Susan, engelsk
skådespelerska (1864—1942). T. sjöng från 1885
med stor framgång operett i London och från
1890 i Amerika också opera, övergick 1900 till
talscenen och intog där ställningen som sin
generations främsta komediskådespelerska på engelsk
scen. — G. 3) m. sin mångårige medspelare
Gra-ham Browne (f. 1875).
Tempesta [-pä’sta], Antonio, italiensk
målare (1555—1630). Han utförde
dekorationsarbe-ten i Vatikanen och målade historiska ämnen,
jakt- och djurtavlor, landskap och sjöstycken. T.
var även kopparstickare och utförde omkr. 1,500
raderingar.
Te’mplarorden (förk. T. O.; eng. Templars of
temperance), nykterhetssällskap, bildat i New
York 1883 av svensk-amerikanen Adolph
Peterson. Sin största spridning fick T. i Sverige.
Det första svenska ”templet” (lokalförening)
stiftades i Göteborg 1884, och 1885 bildades där
Sveriges ”stortempel” (senare ”nationaltempel”).
T. uppgick 1922 i Nationaltemplarorden (se
d. o.).
Temple, L e T. [la tä’pl], se Tempeltornet.
Temple [templ], Shirley Jane, amerikansk
filmskådespelerska (f. 1929). T. medverkade
redan från 1932 ett par år i en serie kortfilmer
för barn. Med sin ovanliga naturlighet och
käckhet blev hon snart favorit i en lång rad barn
och ungdomsfilmer.
Temple [templ], Sir William, engelsk
politiker och diplomat (1628—99). Från 1665 var
han verksam som diplomat och medverkade till
den mot Ludvig XIV riktade trippelalliansen
1668. Han fungerade därefter som sändebud i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
