Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tempelherreorden - Tempelhof, Berlin - Tempelinvigningsfesten - Tempelman, Olof - Tempeltornet - Tempera - Temperament - Temperamåleri, tempera - Temperatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899 Tempelhof-
Bonifatius VIII mot Filip IV den sköne i
Frankrike. Då denne fått Clemens V att flytta till
Avignon, begagnade Filip den svage påven i
den strid han började mot t. 1307. Stormästaren
Jacques de Molay fängslades, och t. anklagades
för kätteri. Påven anbefallde nov. 1307
tempelherrarnas fängslande i hela kristenheten.
Mass-tortyr frambragte för Filips avsikter
gynnsamma vittnesmål, och 1310 brändes på bål 63
tempelherrar i Frankrike. Clemens upphävde orden
22 mars 1312; dess egendom konfiskerades. I
Paris brändes 1314 bl. a. J. de Molay. — Litt.:
K. Schottmüller, ”Der Untergang des
Templer-ordens” (2 bd, 1887).
Te’mpelhof [-håf], Berlin T., s. stadsdel i
Berlin, vid Teltowkanalen. T., som 1920
införlivades med huvudstaden, har omfattande industri
samt flygplatsen Tempelhofer Feld.
Tempelinvigningsfesten, se Judendom.
Tempelman, Olof Samuel, arkitekt (1745—
1816). Han blev 1777 sekr. i Målar- och
bild-huggarakad. och 1779 prof, i arkitektur. T.
utförde ritningar till Gustav HI:s paviljong på
Haga (se bild å sp. 683 vid d. o.), till fasaden
å Kanslihuset (se bild vid d. o.) i Stockholm
(1790), till Forsmarks kyrka i Roslagen (byggd
1794—1800) och Härnösands gymnasium (nuv.
rådhuset; se bild å sp. 730 vid Härnösand) samt
ombyggnaden av Tyska kyrkan i Karlskrona.
Hans flesta verk äro hållna i en tung
antikiserande stil.
Tempeltornet (fr. Le Temple), tidigare del
av ordensbyggning för tempelherreorden i Paris,
senare för johanniterna, under franska
revolutionen statsfängelse. Här satt vintern 1792—93
Ludvig XVI med sin familj. T. nedrevs 1808
—ii.
Te’mpera, se Temperamåleri.
Temperame’nt, psyk., människans
grundkaraktär, särsk. med avseende på de djupare
känslo-och viljereaktionerna, vilka i hög grad
bestämmas av medfödda dispositioner och
ämnesomsättningens kemiska inverkan på nervsystemet. Jfr
Karakterologi.
Temperamåleri, t e’m p e r a (av lat.
tempe-räre, blanda), före oljemåleriets genombrott
under 1400-talet den vanligaste tekniken för
tavel-måleri. Ordet syftar särsk. på färgens
bindemedel. Detta bestod först av äggula men senare
även av limämnen, gummi, honung el. kasein.
Fet tempera, där en oljeemulsion inslammas i
bindemedlet, utgör övergång till oljemåleriet.
Som underlag för tempera användas samma
material som vid oljemålning, pannå, duk, papp
el. papper och i senare tid masonit. På gr. av
t.-färgernas sprödhet föredragas dock de hårdare
materialen. Innan målningen kan utföras, måste
underlaget grunderas för att bereda fäste för
färgerna. Numera användes som grund vanl. en
blandning av krita och zinkvitt, upplösta i
limvatten. Vid målningen kräva t.-färgerna större
omsorg än de lätthanterliga oljefärgerna. I
handeln förekommande färgämnen måste före
användandet bearbetas och ges den konsistens och
smidighet, som i varje fall anses önsklig. T. är
-Temperatur 900
täckande och saknar alltså oljefärgens
genomskinlighet. Färgerna tåla icke blandning med
varandra sinsemellan utan beredas var för sig och
ansättas på grunden i skikt sida vid sida. Först
sedan de fullt torkat, kunna nya färger för
re-tusch el. skuggivning påläggas. T.-tekniken ger
minst samma lyskraft som oljemåleriet men
verkar, särsk. då den lämnas ofernissad, mera torr
och spröd. Tack vare sin lyskraft brukades t.
länge jämsides med oljemåleriet el. i förening
med detta som undermålning. I senare tid har
t. blivit alltmer omtyckt. — Limfärgsmålning
(bl. a. för teaterkulisser) och vanlig gouache
kunna anses som underarter av t. — Litt.: A.
Kumlien, ”Akvarell, gouache, pastell och
tempera” (1948; behandlar t:s teknik).
Temperatür. 1) (Fys.) Två kroppar sägas ha
samma t., om, då båda äro omgivna av ett
idealiskt speglande hölje, som befinner sig i ett
tomrum, och då kropparna under längre tid intimt
beröra varandra, deras volymer ej mera
förändras. För att mäta olika t. kan man som
”termometer” välja en lämplig kropp, vars volym vid
oförändrat tryck entydigt är bestämd av t.
Denna kropp bringas i intim beröring med den kropp,
vars t. skall mätas, varvid den förra antar den
senares t. T.-bestämningen är då återförd på en
volymbestämning. Som för detta ändamål
lämpliga substanser har man valt starkt förtunnade
gaser (idealgaser), emedan hos dem volymens
beroende av t. alltid är densamma. Man definierar
därvid t. på sådant sätt, att volymen av en
idealgas av konstant tryck är direkt proportionell mot
detsamma. En härpå grundad t.-mätare kallas
gastermometer och den sålunda fastlagda
t.-skalan den gastermometriska
temperaturskalan. För att göra
t.-definitio-nen fullständig väljer man 2 t e r m om e t r i s k a
fixpunkter (fundamentalpunkter),
d. v. s. 2 lätt och exakt reproducerbara t. Som
fixpunkter bruka användas vattnets fryspunkt
(isens smältpunkt) och vattnets kökpunkt, båda
under normalt tryck (76 cm Hg). T.-differensen
mellan dessa båda fixpunkter sättes vanl. = 100
grader (ioo°). Man finner då, att en idealgas
vid konstant tryck för i° t.-ökning undergår en
volymökning av 1/273,2 av volymen vid vattnets
fryspunkt. Härav följer, att den på detta sätt
definierade t.-skalan har sin nollpunkt, den s. k.
absoluta nollpunkten, vid 273^2 lägre t.
än vattnets fryspunkt. T.-skalan kallas även a
b-s o 1 u t a temperaturskalan och den
därav härledda t. absolut t. i° i denna skala
kallas i° Kelvin (förk. i°K). Under normalt
tryck fryser således vatten vid 273^2 K och
kokar vid 373?2 K. Den absoluta t.-skalan är
identisk med den s. k. termodynamiska
tem-peraturskalan, vilken grundar sig på
termodynamikens andra huvudsats. Om mätningen
av t. se Termometer.
Från den mekaniska värmeteoriens ståndpunkt
bestå olikheterna i kropparnas t. däri, att i de
varmare kropparna molekylarenergien är större
än i de kallare. Molekylarenergien är
proportionell mot absoluta t. och försvinner vid absoluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
