Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skåne - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Skåne
490
Krita. Bildningar, tillhörande kritsystemet,
uppbygga stora arealer av berggrundsytan i S.,
näml. Rödmölla-området ö. om Romeleåsen och
Ystad, Kristianstad-området (även omfattande
Listerhalvön i Blekinge), Båstad-området (även
omfattande en del av s. Halland) och Malmö—
Ystad-området s. v. om en linje kusten mellan
Hälsingborg och Landskrona—Lund—Ystad.
Härtill komma ett större antal isolerade
erosions-rester i urbergsterrängen n. och n. v. om
Kristianstad-området, vilket tyder på att detta tidigare
direkt sammanhängt med Båstad-området. över
huvud taget ha praktiskt hela S. och angränsande
delar av Sydsverige tidvis legat under krithavets
yta. Emellertid inträffade detta först under
senare delen av kritperioden. Dessförinnan hade S.,
efter det att de yngsta marina juralagren bildats,
varit fastland. Det blottade urberget undergick,
liksom i prekambrisk och preliassisk tid, intensiv
kaolinvittring. Kaolinlager om 30—40 m
mäktighet finnas t. ex. på Ivö och vid Axeltorp.
De äldsta kritbildningarna inom
Kristianstad-området höra till coniac (skalgruskalk vid
Ring-eleslätt). I Kristianstad-områdets mucronatakrita,
särsk. i skalstoftfacies, finns enfärgad el.
spräcklig flinta. Kalkstenen har brutits sedan länge, i
första hand för kalkbränning och
cementtillverkning men även som byggnadssten (Hanaskog,
Ivö, Balsvik, Ignaberga, Tykarp, där brytningen
skett under jord och skapat ett omfattande
grott-komplex, Malen etc.). Avlagringar av yngre
maestrichtålder finnas bevarade i v. delen av
Malmö—Ystad-området. Skrivkrita med svart
flinta intar här ett framträdande rum. Sådan är
känd i fast klyft endast genom borrningar; i
trakten av Trelleborg anstår den på ringa djup.
Skrivkritstäkterna vid Kvarnby m. fl. ställen
befinna sig i stora, lösbrutna skollor i moränen.
Den yngsta avd. av kritan, d a n i e n, bildar så
gott som helt berggrundsytan inom Malmö—
Ystad-området. Kalkstenar dominera helt. De äro
av tre olika faciestyper: kokkolitkalksten
(salt-holmskalk), bryozokalksten (limsten) och
korallkalksten (faxekalk). Den senare bildar större el.
mindre revklumpar i bryozokalkstenen. Flinta är
mycket vanlig, särsk. i översta delen av danien,
framför allt i kokkolitkalkstenen, saknas däremot
i typisk korallkalksten. Flintan är grå el.
svart-brun men kan även vara helt svart som i
skriv-kritan. Särsk. vid Limhamn brytes
danienkalk-sten i mycket stor skala (Sveriges största
stenbrott) för cementtillverkning m. m. Mäktigheten
är här minst 150 m. Kritbildningarna innehålla
ofta en rik och mångformig fossil fauna. Under
kritperioden var havet avsevärt varmare än nu
på våra breddgrader.
Den samlade mäktigheten av de mesozoiska
avlagringarna är betydande, mer än 3,500 m, näml,
trias mellan 500 och 600 m, jura c:a 1,000 m och
krita mer än 2,000 m.
Tertiär. Sedan de yngsta danienlagren
bildats, drog sig havet tillbaka. Därmed började för
S. det långa fastlandsskede, som i huvudsak
bestått intill våra dagar. Endast delar av
kustområdena översvämmades åter av havet, dels i
bör
jan av tertiär, dels i kvartär. Den paleocena
transgressionen är registrerad i konglomerat,
grönsand och leror med en sammanlagd mäktighet
av några få meter inom smärre områden vid
Klagshamn och Ystad samt ö. S. (där endast lösa
block). Vid Åhus har genomborrats en 32 m
mäktig lera, vilken hänförts till äldre e o c e n.
Leran innehåller bl. a. bärnsten, sådan som man
finner uppkastad av havet på S:s ö. och s. kust.
Jämte dessa marina bildningar finnas ytterligare
några vittnesbörd om S. i tertiär tid, näml,
stycken av brunkol och förkislat trä av palmer o. a.
värmekrävande trädslag, som måste ha levat i ett
tropiskt el. subtropiskt klimat. Eocen var en tid
av livlig vulkanisk verksamhet. De talrika s. k.
kupperna i mell. S. inom urbergets och
höör-sandstenens områden representera de basaltfyllda
utbrottskanalerna av vulkaner, vilkas tuff käglor
nästan utan undantag för länge sedan förstörts.
Ett undantag är basalttuffen vid Djupadal i
Rön-neådalen, vari bl. a. ingå förkolnade vedfragment
av barrträd. Tidpunkten för vulkanernas
aktivitet har kunnat bestämmas med hjälp av från
dessa härrörande asklager i det eocena moleret på
Jylland.
Under kvartärperioden utbildades de
slutliga ytformerna och avsattes de yngsta
avlagringarna i S. Viktigast i berörda hänseende är
den äldre och längre delen av kvartärtiden, i
s-tiden, då S. liksom hela Nordeuropa i olika
omgångar var täckt av inlandsis. Den
efterföljande tiden, postglacialtiden, som ännu
fortfar, har endast medfört underordnade
förändringar. Av förhållandena i angränsande
områden (Danmark, Tyskland) kan man dra den
slutsatsen, att S. drabbats av minst tre skilda
nedisningar under istiden. Under mellanliggande s. k.
interglacialtider måste klimatet ha varit ung. som
nu och isarna helt bortsmälta. De flesta spåren
av äldre nedisningar samt av
interglacialbildning-ar ha dock blivit förstörda vid den sista
nedisningen. Vissa forskare vilja i den s. k.
Alnarps-flodens (se d. o.) sediment se interglaciala
lager. I s. v. S. ha i istidsbildningar anträffats
fem fynd av mammut (kindtänder, betar,
extremitetben) ; detta köldälskande djur har sannolikt
levat i S. under något skede av den sista
nedisningen, då isranden ej var alltför långt
avlägsen.
Vid tiden för sin största utbredning kom isen
mer el. mindre rakt från n. (meridianisen).
Genom en successiv vridning kom denna
rörelseriktning sedan att ändras, så att isen kom mera
från n. ö. (n o r d o s t i s e n el. s m å 1 a n d
s-isen). Största delen av S:s moränbildningar
äro bildade av nordostisen (nordostmorän)
och de yngre baltiska isströmmarna (baltiska
moräner). De baltiska moränerna äro i regel
typiska moränleror, rika på krossprodukter av
skrivkrita o. a. kritkalkstenar, varför de äro
betydligt bördigare än nordostmorän. Särsk. är
detta fallet med s. v. S:s baltiska moränlera (den
s. k. sydvästmoränen), som bildar Sveriges
bördigaste åkerjord. Den baltiska moränen i n. v.
och s.—s. ö. S. (nordvästmorän, resp,
sydostmo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
