- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 19. Selenga - Stening /
477-478

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skytte, ätter - Skytte, 1. Johan, af Duderhof - Skytte, 2. Bengt, af Duderhof - Skytteanska lappskolan - Skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap - Skytteanum - Skyttebataljon - Skytte-förbund, -förening - Skyttegille - Skyttegrav - Skyttegravsfeber - Skyttegravsfot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

477

Skytteanska lappskolan—Skyttegravsfot

478

ätt och nummer. Hans son, översten Nils S.
(1656—1720), har efterlämnat en dagbok 1675—
1720, utg. av O. Bergström (1901).

1) Johan Bengtsson S. (af Duderhof),
frih., statsman (1577—1645). S., som före
adlandet 1604 bar namnet Schroderus, fick en
synnerligen vårdad uppfostran, som avslutades
med universitetsstudier i Tyskland. 1598 avlade
S. magisterexamen i Marburg och kallades 1602
till lärare för Gustav Adolf. Hos Karl IX stod
S. högt i gunst, blev 1603 sekr. i Kansliet och
fick flera viktiga diplomatiska uppdrag, bl. a.
en beskickning till England 1610. Även i den inre
förvaltningen användes S. redan tidigt på flera
sätt, bl. a. vid
omorganisationen av
Uppsala univ. och
revisionen av stadslagen.
1611 blev S.
ståthållare i Västmanland och
1612 kammarråd med
högsta uppsikten över
rikets kammarväsen.
S. blev riksråd 1617.
S:s stora
användbarhet i statens tjänst
förde honom fram till
de högsta ämbeten och
medförde för S.
betydande förläningar.

1622 blev S. Uppsala univ:s kansler och nedlade
som sådan ett storslaget arbete på univ:s
utveckling, bl. a. genom instiftandet av Skytteanska
professuren. Sitt varma intresse för
folkupplysningen visade han även genom upprättandet av
Skytteanska pedagogien i Älem och ordnandet av
lapparnas undervisning. 1624 blev S. frih. och 1629
generalguvernör över Livland, Ingermanland och
Karelen samt lagman i Norrfinne lagsaga. 1632
blev han kansler för Dorpats univ., som
upprättades delvis på S:s inrådan, och 1634 president i
Göta hovrätt. I riksrådet tillhörde S. i allm. A.
Oxenstiernas motståndare och var en av dem,
som 1635 ivrigast talade för omedelbart fredsslut.
S:s sista offentliga uppdrag var som legat vid
fredsunderhandlingarna i Brömsebro 1645. S.
var en av sin tids lärdaste svenskar och ägde
som statsman en sällsynt arbetsförmåga och en
i hög grad realpolitisk uppfattning. — Litt.: P.
Sondén, ”J. S. och Oxenstiernorna” (i Hist.
Tidskr. 1900): T. Berg, ”J. S.” (1920).

2) Bengt S. (af Duderhof), den föreg:s
son, frih., ämbetsman (1614—83). Som ung
deltog S. 1633 i en beskickning till England.
S. å. blev han kammarherre. På 1640-talet stod
S. högt i gunst hos drottning Kristina, som
tilltalades av hans begåvning och språkkunskaper.
1646 blev S. landshövding i Uppsala län och
beklädde 1647—49 tillika samma post i Stockholms
län. Vid 1647 års riksdag var S. lantmarskalk
och blev 1648 riksråd och kansler för Dorpats
univ. Hans inflytande hos Kristina avtog dock
hastigt, och 1652 anklagades S. för delaktighet i
Messeniernas sammansvärjning men frikändes.
1655—56 var S. guvernör i Estland, varefter han

en tid levde som privatman i England. 1663
utnämndes han till president i Wismarska
tribuna-let men tillträdde aldrig denna post, då han
önskade stanna i Stockholm som hertig Adolf
Johans rådgivare. Huvudsaki. på grund av sina
intima förbindelser med hertigen avsattes S. av
1664 ars riksdag från alla sina ämbeten, varefter
han länge förde ett kringflackande liv i Europa.
Under en vistelse i Berlin framlade han en plan
på att upprätta en internationell
vetenskapsakademi; den kom ej att förverkligas. S. var en
rikt begåvad man, utrustad med stor fantasi men
nyckfull och opålitlig. Om S. som språkforskare
se A. Grape i Uppsala univ.-bibl:s minnesskrift
1621—1921 (1921).

Skytteanska lappskolan, en 1631 i Lycksele
grundad skola för lapparnas undervisning.
Skolans direktion uppdrogs 1631 åt Johan Skytte, som
av egna och hopsamlade medel till skolan anslog
5,000 dal. smt. Skolan, med vilken ett skolhem
är förenat, flyttades 1865 till Tärnaby. Från
1927 kallas skolan Skytteanska skolan i Tärna.

Skytteanska professuren i vältalighet
och statskunskap vid Uppsala univ.
instiftades enl. Johan Skyttes donationsbrev Vi
1622 och konfirmerades genom k. br. 2/e s. å.,
då vederbörande anbefalldes att erkänna och som
inkorporerade led. av akad. akta dem, som av
Skytte el. hans arvingar komme att antagas till
professuren. Avlöningen till S. bestrides numera
delvis av inkomsterna från de frälsegods, som av
Skytte donerades till univ., delvis av statsmedel.
Rättigheten att utnämna Professor Skytteanus
tillkommer patronus (f. n. greve S. Mörner),
som vid inträffande ledighet inom 6 mån. skall
tillsätta en ny prof. Utnämningen konfirmeras av
K. m:t. Innehavare av S. äger fri bostad i det
av Skytteanska stiftelsen ägda huset
Skytteanum. Nuv. innehavare av s. är C.
A. Hessler. — Litt.: H. Schück i
inbjudningsskriften till R. Kjelléns installation 1916.

Skytteanum, se Skytteanska professuren.

Skyttebataljon, se Skyttekompani.

Skytte-förbund, -förening, se Skytterörelsen.

Skyttegille, äldre benämning på skytteförening
(se Skytterörelsen). — S. hörde till medeltidens
och renässansens förnämsta sammanslutningar,
och deras avläggare äga på sina håll ännu
bestånd.

Skyttegrav, äldre benämning på skyttevärn (se
Stridsvärn).

Skyttegravsfeber, fe’bris wolhymca, fe’bris
quintäna (quintanafeber), eng. trench fever,
förekom särsk. under 1 :a världskriget. Sjukdomen
överföres genom bett av klädlöss, i vilkas
mag-tarmepitel mikroorganismen Rickettsia quintana
finnes i stora mängder. Karakteristiskt för
förloppet är febern, som återkommer med ung. 5
dygns mellanrum. De flesta tillfriskna
fullständigt. Behandling: symtomatisk; ev.
kloramfeni-col. Profylax: avlusning.

Skyttegravsfot, med., brandartat tillstånd,
bestående i en förändring av fotens främre del
(tårna och nedre delen av mellanfoten). S.
betingas av en rubbning i blodcirkulationen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffs/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free