Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skarhult - Skarke - Skarlakansfeber - Skarn (smuts) - Skarn (mineral) - Skarndäck - Skarp - Skarpnäck - Skarprättare, mästerman, bödel, rackare - Skarpskyttar - Skarpskytterörelsen - Skarpsås - Skarsfjället - Skarstad - Skarstedt, 1. Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Skarke—Skarstedt
330
Skarhult.
och fram till 1624 ägdes S. inom den danska ätten
Rosensparre och övergick därefter genom arv till
familjerna Rud och Trolle samt vid
Roskilde-freden genom köp till P. F. De la Gardie, vars
maka, f. Königsmarck, fick S. i morgongåva.
Från henne kom S. genom arv till ätten Brahe,
i vars ägo det stannade till 1826, då Karl XIV
Johan köpte det. 1844 sålde Oskar I godset till
ryttmästaren friherre C. J. G. A. J. v. Schwerin.
Nuv. ägare är fil. dr friherre H. H. J. v.
Schwerin.
Skarke, f. d. socken i Valle hd, Skaraborgs
län, sedan Vi 1937 benämnd Värnhem, vilket
tidigare var namn på församlingen.
Skarlakansfeber, se Scharlakansfeber.
Skam, smuts, träck; avskum; sköka.
Skarn, urspr. en vid Persbergs järngruvor i
Värmland brukad beteckning för därvarande
gångart i motsats till malmen; numera en allmän
term för av silikatmineral bestående gångart vid
kontaktfyndigheter och liknande
malmförekomster. Den genom substanstillförsel bildade
gångarten vid typiska kontaktfyndigheter utgöres
av (förutom flusspat) kalcium-, magnesium- och
järnhaltiga silikat, ss. amfibol, pyroxen och
granat. Då de svenska skarnmalmerna ha
samma slags s. som kontaktfyndigheterna och
dessutom likartat uppträdande (bortsett från den
tydliga anknytningen till en eruptivbergart), har man
dragit den slutsatsen, att skarnmalmernas
bild-ningsbetingelser varit jämförbara med
kontakt-fyndigheternas.
Skarndäck, plankgång, som på träfartyg täcker
spantens övre ändar.
Skarp, den längst för och akter ut, under
vattenlinjen mellan stävar och köl belägna delen
av ett fartygs skrov.
Skarpnäck, stadsdel och trädgårdsstad i s. ö.
delen av Enskede förs., Stockholm, vid gränsen
till Nacka stad; började bebyggas 1923.
Skarprättare, även mästerman, bödel
och r a c k a r e (det sista oegentligt, då rackaren
eg. var det biträde, som verkställde
sträckbänks-tortyren), verkställaren av dödsstraff. S. och hans
drängar ålåg det även att verkställa tortyr, från
gator bortföra döda kreatur, bortföra och
nedgräva självmördare samt i de f. d. danska
provinserna även sota skorstenar. Yrket ansågs
ytterst nesligt och ”oärligt”, delvis därför att
man ej sällan måste benåda dödsdömda förbrytare
för att få ämbetet besatt. Detta förbjöds 1699.
Sedan 1887 fanns en s. för hela Sverige (A. G.
Dalman), som verkställde sex förrättningar.
Efter hans död 1920 stod platsen ledig, tills
dödsstraffet 1921 avskaffades. — Litt.: H.
Mat-thiessen, ”Böddel og galgefugl” (1910); A.
Keller, ”Der Scharfrichter” (1921); L. Levander,
”Brottsling och bödel” (1933).
Skarpskyttar, ett slags lätt infanteri; även
enskilda soldater, vilka, ss. i Sverige till 1878,
uttogos inom kompanierna för att vid särskilda
skarpskyttemöten bibringas en
omsorgs-fullare skjututbildning än de övriga. — S.
kallades även medl. i de frivilliga
skarpskytteföreningarna (se Skarpskytterörelsen).
Skarpskytterörelsen uppstod under inverkan
av det oroliga politiska läget i Europa under
1850-talet och uppfattningen om otillräckligheten i
Sveriges försvarsanstalter; dess mål var att bilda
frivilliga kårer för ortsförsvaret (sålunda ett slag
av hemvärn). Rörelsen spred sig med början 1860
hastigt över hela landet; ett stort antal
skarpskytteföreningar bildades, militärt organiserade
efter mönster av det dåtida infanteriet.
Skarpskyttarna hade särskild uniform, erhöllo vapen
till låns från Kronans förråd, vapenövades under
militär ledning och utbildade sig i skjutning. Till
inköp av vapen och ammunition samt till avlöning
av instruktörer m. m. erhölls statsunderstöd.
Småningom mattades dock intresset.
Skarpskytteföreningarna ombildades el. upplöstes; i deras ställe
trädde skytteföreningar (se Skytterörelsen).
Skarpsås tillredes av hårdkokta el. råa
äggulor, senap, peppar, socker, ättika och grädde. Den
bör ha kraftig, skarp smak, därav namnet. S.
serveras till kalla fisk- och kötträtter.
Skarsfjället, fjäll i n. v. hörnet av
Härjedalen; 1,593 m ö. h.; Härjedalens näst
Helags-fjället högsta fjäll.
Skarstad, sn i Skaraborgs län, Barne hd, på
Skaraslätten, n. ö. om Vara köping; 20,02 km2,
561 inv. (1954). Begränsas i ö. av Lidan. 1,759
har åker. Kyrkan är från 1860. Ingår i Vara,
S:s, önums och Hällums pastorat i Skara stift,
Barne kontrakt. Tillhör storkommunen Ryda.
Skarstedt. 1) Carl Wilhelm S., teolog
(1815—1908). Prästvigd 1841 och fil. dr 1842 i
Uppsala, blev S. 1848 docent i exegetisk teologi
i Lund, 1856 kyrkoherde i Solberga, var 1865—79
prof, i praktisk teologi och 1879—96 i exegetik
vid Lunds univ. S., som mottagit starka intryck
från den av Schartau bestämda fromhetstypen,
anslöt sig vid seklets mitt till den lågkyrkliga
riktning, som stod den rosenianska väckelsen nära
men hade starkare kyrkliga och humanistiska
intressen. S:s författarskap omfattar huvudsaki.
predikningar, förklaringar över ett antal bibel
-böcker samt kyr kohistoriska arbeten (bl. a.
”Göteborgs stifts herdaminne”, 1878—85. Kvick och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
