Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hägerstad - Hägersten - Hägerström, Axel - Hägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681
Hägerstad—Hägg
682
Hägerstad, socken i Östergötlands län, Kinda
härad, mellan sjöarna Asunden i v., Nimmern
i s. och Ämmern i n. ö.; 33,65 km2, 403 inv.
(1951). Omfattar mellan skogiga bergpartier
smärre odlingsbygder, som åt n. vidgas. 982 har
åker. Nuv. kyrkan i ”nygotik” byggdes 1866;
den gamla kyrkan står öde. Ingår i H:s och
Oppeby pastorat i Linköpings stift, Kinds
kontrakt; tillhör storkommunen N. Kinda.
Hägersten, stadsdel i Brännkyrka förs, i
Stockholm, vid Mälaren mellan Aspudden i n. ö.,
Mälarhöjden i s. v. samt Hägerstensåsen i s. ö.
Hägerström, Axel Anders Theodor, filosof
(1868—1939), docent i praktisk filosofi vid
Uppsala univ. 1893 och prof, i samma ämne där
1911. H:s första undersökningar falla på den
filosofihistoriska forskningens område, och den
förnämsta av dem är ”Kants Ethik” (1902). I
denna har H. givit en kritik av den allmänt
omfattade uppfattningen, att Kant med
kunskapssubjektet menat det psykologiskt givna
medvetandet. Kants kunskapssubjekt är i stället en
logisk-kunskapsteoretisk otidlig princip. Genom denna
tolkning blir Kants etik bättre förklarlig.
Kunskapsteoretiska problem behandlas i ”Das
Prinzip der
Wissen-schaft” (1908), i
dialogen ”Botanisten och
filosofen” (1910) och
i ”Die Philosophie der
Gegenwart in
Selbst-darstellungen” (1929).
Han kritiserar där
subj ektivismen, och
hans sätt att där
bestämma realiteten
och omdömet ligger
till grund för den
negativa inställning
emot metafysiken, som är ett grunddrag i
hela hans filosofi. ”För övrigt anser jag,
att metafysiken bör förstöras”. Realitet betyder
dets. som bestämdhet, och i varje omdöme
förutsättes realiteten (men ej existensen) av det,
varom omdömet fälles. Dettas sanning är då dets.
som innehållets bestämdhet el. motsägelselöshet.
Denna verklighetsteori har vittgående
konsekvenser såväl för den teoretiska filosofien som för
den praktiska. I den förstnämnda avvisar H. det
metafysiska antagandet av en skillnad mellan
verkligheten i sig och den fenomenella
verkligheten. Det absoluta och de övriga metafysiska
termerna äro endast tomma ord utan någon
bakomliggande tanke. De spela dock en oerhört
betydelsefull roll i själslivet, i det att de överallt
innästla sig, de förefinnas i principiella
naturvetenskapliga begrepp, och de behärska helt den
s. k. värdekunskapen. Grundläggande för H:s
uppfattning av denna sistnämnda är ”Kritiska
punkter i värdepsykologien” (1910), i vilken H.
ger en kritik av moderna värdepsykologiska
åskådningar. H:s system är närmare utfört i
”Om moraliska föreställningars sanning” (1911)
och ”Till frågan om den objektiva rättens
be
grepp” (1917). H. avböjer antagandet, att de
s. k. värdeomdömena utsäga något om
verkligheten, d. v. s. äro kunskap, enär värdet endast
finnes för människan i förhållande till
hennes känslor och begär. Men då kan värdet ej
vara en egenskap, som tillkommer det värderade
objektet, ty då skulle ju uppfattningen förefinnas
oberoende av känslan och begäret.
Värdeomdömet kan då ej vara sant, det är endast ett sken.
Värdet är uttryck för en känsla el. ett intresse
men ej för en tanke. En etik som vetenskap
om värden är då en orimlighet. Grundläggande
för H:s rättsfilosofi är hans analys av
pliktmedvetandet. Han har i denna ej endast uppvisat den
förefintliga förskjutningen utan även den
psykiska mekanism, som ligger under ifrågavarande
föreställning. De vanliga rättsuppfattningarna
äro inmängda med magiska föreställningar. H:s
förnämsta bidrag till rättsidéernas historia
inne-slutes i det omfångsrika verket ”Der römische
Obligationsbegriff”, 1—2 (1927—41). Han vill
där framför allt visa, att en skuldförbindelse enl.
den ursprungliga romerska rättsåskådningen
fattades såsom en potentiell makt för borgenären
över gäldenärens person, från vilken gäldenären
kunde lösa sig genom att erlägga en prestation
men som annars av borgenären genom vissa
ceremonier kunde aktualiseras, så att gäldenären
kom i slavställning. I den med detta arbete
sammanhängande mindre skriften ”Das
magistra-tische ius” (1929) finnas även viktiga bidrag till
de religiösa idéernas historia. Tre
föreläsningsserier av H., ”De socialistiska idéernas historia”
(1946), ”Religionsfilosofi” (1949) och
”Moralpsykologi” (1952) ha utgivits postumt. — Litt.: Hj.
Lindroth, ”Verkligheten och vetenskapen. En
inblick i A. H:s filosofi’” (1929); A. Vannérus,
”Hägerströmstudier” (1930); M. Fries,
”Grunddragen i A. H:s filosofi” (i A. H.,
”Socialfilosofiska uppsatser”, 1939), ”Verklighetsbegreppet
enl. H.” (1944); E. Logren, ”Huvuddragen av
H:s filosofi” (i944)-
Hägg, Prünus pädus, ett till rosväxterna
hörande litet el.
medelstort träd med
vita, i
hängande klasar
sittande blommor och
ärtstora, svarta,
mycket kärva
stenfrukter.
Bladen äro smalt
äggrunda. H. är
allmän i hela
Sverige (utom
Gotland) ända upp i
björkbältet på
fjällen.
Blommorna slå ut
samtidigt med
löv-sprickningen och
ha en stark,
dövande doft,
påminnande om
bittermandel. Fröna
Blommande hägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
