Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haag - Historia - Haagkonferenser - Haagkonserter - Haagkonventioner - Haagreglerna - Haakon - Haalke, Magnhild - Haalogaland - Haanpää, Pentti - Haapanen, Toivo - Haapaniemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
Haagkonferenser—Haapaniemi
656
relativt undanskymd ställning, men bl. a. finnas
här tryckerier, möbelfabriker, livsmedels- och en
del metallindustri; härtill kommer ett
högtstående konsthantverk. I den internationella
konsthandeln intar H. en framskjuten plats.
Historia. H. var urspr. ett jaktslott, anlagt
omkr. 1250 och länge tillhörande grevarna av
Holland, blev 1593 generalstaternas säte, fick
först genom Louis Bonaparte, 1806—10,
stads-rättigheter och har sedan 1813 varit kungligt
nederländskt residens. I H. slöts freden mellan
Spanien, Savojen och Österrike 1717 samt freden
mellan Frankrike och Nederländerna 1795. Jfr
Haagkonferenser. Under ockupationen i 2:a
världskriget förstörde tyskarna i dec. 1942 inom
v. H. och Scheveningen ett bostadsområde,
rymmande c:a 18,000 personer, för att få utrymmen
till befästningar. Vid ett allierat flyganfall mot
det tyska högkvarteret här i mars 1945
förorsakades stora materiella skador, och tusentals
holländare fingo sätta livet till.
Haagkonferenser [häg-]. Härmed betecknas
ofta de båda s. k. fredskonferenserna i Haag
1899 och 1907, vid vilka de flesta regeringar voro
representerade genom officiella ombud.
Initiativet till den första konferensen togs av tsar
Nikolaus II, som föreslog makterna att sända
ombud till en konferens med ändamål att söka
begränsa rustningarna och finna metoder för
krigets förebyggande. Frågan om rustningarnas
begränsning föranledde under första konferensen
en längre debatt, men resultatet blev endast en
resolution, vari regeringarna uppmanades att
studera problemet. Sin betydelse fingo dessa
konferenser på andra områden. Där utarbetades en
allmän konvention om fredligt biläggande av
internationella tvister. Vidare antogos många
konventioner och deklarationer om ”krigets lagar”
och neutralitetsrätten under krig. Konferenserna
utgöra därför viktiga led i arbetet på folkrättens
utbyggande. Några av de under konferenserna
utarbetade konventinosförslagen vunno dock ej
allmän anslutning från staternas sida och
för-föllo därför, t. ex. förslaget om en internationell
prisdomstol. Vad angår konventionen om fredligt
biläggande av internationella tvister — antagen
1899 och reviderad 1907 —, förbinder den icke
signatärmakterna till skiljedomsförfarande men
innefattar en allmän rekommendation av
skilje-domsväsendet och av internationella
undersökningskommissioner samt ger detaljerade regler
ang. skiljedomstols konstituerande och
proceduren. Genom Haagkonventionerna tillkom
sålunda den s. k. Permanenta
skiljedomstolen i Haag.
Haagkonserter [häg-], namn på några i Haag
1659 ingångna diplomatiska överenskommelser,
näml. 11 maj mellan Frankrike, England och
Holland om Roskildefreden som grundval för en
blivande fred mellan Sverige och Danmark, 14 juli
mellan England och Holland om svenskt
återlämnande till Danmark av Trondhjems län m. m.
samt 25 juli om bekräftelse av de båda
föregående konserterna.
Haagkonventioner [häg-]. Med denna
beteck
ning åsyftas vanl. de internationella
överenskommelser i vissa folkrättsliga ämnen, som
utarbetades vid de båda konferenserna i Haag 1899 och
1907. Se Haagkonferenser. Stundom åsyftas
vissa i Haag avslutade konventioner rörande
internationell privaträtt.
Haagreglerna [häg-], regler rörande redares
ansvar för transporterat gods, utarbetade av
International Law Association (Haag 1921). H.
upptogos sedan i en internationell konvention i
Bryssel 1929 och genomfördes i England genom
Carriage of Goods by Sea Act 1924 samt i
Sverige genom konossementslagen 1936, vilken trädde
i kraft 1939. H. fastslå redarens skyldighet att
tillse, att fartyget vid resans början är i
sjö-värdigt skick, och att ägna tillbörlig omsorg åt
godsets lastning, stuvning, vård och lossning.
Därtill ansluter sig en längre uppräkning av fall,
då redaren är fri från ansvar, främst för fel
el. försummelse av fartygets befälhavare,
besättning, lots el. annan underlydande vid
navigering-en el. handhavandet av fartyget. H. gälla endast
utrikes sjöfart för befordran av gods från
Sverige el. för transport till Sverige från land, som
anslutit sig till konventionen.
Haakon [hå-], se Håkon.
Haalke [hå’l-], Magnhild Camilla, f.
Kvaale, norsk författarinna (f. 1886). H.
verkade som lärarinna i Vikna, födelsebygden,
ör-land och Sör-Odal 1907—40. Hon framträdde
först 1935 som förf, men har med en rad
romaner skapat sig en förnämlig position i norskt
litterärt liv. Hon hämtar sina motiv främst ur
småböndernas och fiskarnas strävsamma liv,
skildrar mest kvinnor och barn, är en fin
psykolog och berättar livfullt och dramatiskt. Bland
hennes romaner märkas särsk. ”Karenanna
Veide” (1946; sv. övers. 1947) och dess forts. ”Kaja
Augusta” (1947; sv. övers. 1948).
Haalogaland [ha-], se Hålogaland.
Haanpää [hä’npä], Pentti, finsk författare
(f. 1905). H. väckte uppmärksamhet med
debutboken ”Maantietä pitkin” (”Längs landsvägen”,
1925) och skissaml. ”Kentä ja kasarmi”
(”Exercisplatsen och kasernen”, 1928). Den produktive
förf, har därefter utg. en mängd novell- och
skiss-saml., genom vilka han framträtt som
representant för den finska folklivsskildringen. I sv.
övers, föreligga ”Hemfolk och strykare” (1927)
och ”De vandrande stövlarna” (1945).
Haapanen [hä’p-], T o i v o, finländsk
musikforskare och dirigent (1889—1950), doc. 1925 och
prof. 1945 i musikvetenskap vid Helsingfors
univ., 1928—2g dirigent för Abo stadsorkester,
sedan sistn. år överkapellmästare och 1929—45
musikchef vid Finlands rundradio. H. har utg.
bl. a. ”Verzeichnis der mittelalterlichen
Hand-schriftenfragmente in der Universitätsbibliothek
zu Helsingfors”, 1—3 (1922—32), ”Die
Neumen-fragmente der Universitätsbibliothek Helsingfors"
(1924) och ”Suomen säveltaide” (1940).
Haapaniemi [hä’p-], krigsskola, inrättad av
G. M. Sprengtporten 1781 i Rantasalmi socken,
Finland, och där verksam till 1808. Den
fortsattes av den till Fredrikshamn förlagda Finska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
