Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kopparormen. I 4 Mos. 21:5-9 - Kopparormen, Anguis fragilis, zool. Se Ormslå. - Kopparoxid, Kopparoxidhydrat, Koppparoxidsalter, kem. Se Koppar 1. - Kopparoxidelement, fys. Se Galvaniskt element, sp. 666. - Kopparoxidul, kem. Se Koppar 1 och Kopparmalmer. - Kopparränta, kam. Se Kopparfrad. - Kopparsalter - Kopparskiffer - Kopparspetten - Kopparstenarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
993
Kopparormen-Kopparstenarna
994
vandringen och att Jahve sände "brännande ormar"
(eg. saraf-ormar, brännormar, så kallade antingen
till följd af sitt brännande bett eller möjligen sina
eldröda fläckar), hvilka genom sina bett dödade hvar
och en de råkade på, men att Jahve, rörd af Moses
förbön, gaf denne anvisning att göra en saraf af
metall och uppsätta den på en stång, på det hvar och
en ormbiten, som såg på denna "kopparorm", skulle bli
botad. Enligt 2 Kon. 18: 4 förvarades denna kopparorm
som en relik under namnet Nechuschtän (kopparstycket)
och gjordes till föremål för dyrkan, till dess Hiskia
förstörde den. Ursprunget till den på Hiskias tid
i Jerusalem existerande kopparormen är dunkelt. De
fleste nyare forskare betrakta den som en rest af
en hos kananéerna förekommande dyrkan af ormen som
ett heligt djur, en dyrkan, som Israel icke heller
kunnat helt utrota. Berättelsen i 4 Mos. 21 är,
mena de vidare, ett försök att omtyda den genom
kopparormen i templet ännu existerande resten af
det äldre föreställningssättet och infoga det i den
israelitiska religionen. (E. S-e.)
Kopparormen, Anguis fragilis, zool. Se Ormslå.
Kopparoxid, Kopparoxidhydrat, K o p-paroxidsalter,
kem. Se Koppar l.
Kopparoxidelement, fys. Se G a l v a n i s k t
element, sp. 666.
Kopparoxidöl, kem. Se Koppar l och Kopparmalmer.
Kopparränta, kam. SeKopparafrad.
Kopparsalter, farm. med., förekomma vidt utbredda
i den organiska naturen, t. ex. som beståndsdel af
vissa ryggradslösa djurs blod och af många växter,
bl. a. bönor, gurkor, sädeskorn, hvarigenom koppar
i ringa mängd inkommer i bröd. För svampar och
alger äro kopparsalter starka gifter och användas
därför till att utrota svampar, som skada vissa
kulturväxter, t. ex. vin, potatis o. d. Högre växter
lida ej af kopparsalter; snarare gynna sådana deras
utveckling. Hos högre djur och människan förekomma
små mängder koppar ofta, särskildt i lefvern, men
ha ej någon fysiologisk uppgift; å andra sidan
äro kopparföreningar i små och måttliga doser
för dem föga giftiga. Kopparsalt i fast form,
t. ex. kopparsulfat 1. svafvelsyrad kopparoxid
(kopparvitriol), eller i stark lösning verkar på
känsliga väfnader, såsom slemhinnor eller sårytor,
kraftigt, men ytligt etsande; utspädda lösningar
verka adstringerande och antiseptiskt. Intages
0,1-0,5 gr. kopparsulfat i lösning, framkallas
genom retning af nervbildningar i mag-slemhinnan på
reflektorisk väg snart kräkning efter ganska lindrigt
illamående (se Emetica). Kopparsalter uppsugas med
svårighet från mage och tarm, utskiljas småningom
med galla och urin. Med lämpliga kopparföreningar
kan man hos djur framkalla en allmän akut, raskt
till döden ledande förgiftning, som utmärkes genom
mag- och tarminflammation, förstöring af de röda
blodkropparna, gulsot, fettdegeneration och blödningar
i inre organ samt, såsom det mest karakteristiska,
en direkt förlamning af skelettmusklerna och hjärtats
muskulatur samt af ryggmärgen. Medan metallisk koppar
(ned-sväljda kopparslantar) vanligen ej verkar
giftigt, är detta däremot fallet med kopparoxid,
kopparklorid, acetat (spanskgröna), sulfat, karbonat
(Braunschweig-grönt) m. fl. salter. Akut förgiftning
hos människan
är sällsynt, torde stundom ha uppkommit genom
förtäring af med kopparsalt grönfärgade konserverade
grönsaker (bönor, pickels o. d.) eller genom kokning
af sur föda (frukt e. d.) i otillräckligt förtent
kopparkärl. Utom kräkning af ofta blågröna massor ha
härvid förekommit knip och diarré, dåsighat, kramp och
gulsot samt någon gång död under symtom af svaghet hos
hjärta och andning. Förgiftningen behandlas med magens
tömmande (mag-pump, kräkmedel) samt med ägghvita
invärtes. Mången gång har koppar (från illa förtenta
kopparkärl) med orätt fått skulden för förgiftningar
af andra orsaker, särskildt genom fördärfvad
föda (kött-, korf- eller fiskförgiftning). Ett
enkelt sätt att prof va ett födoämne på halt af
koppar består i att fukta en stålnål med en syra,
t. ex. ättika, och neddoppa den i det misstänkta
födoämnet; koppar ger sig då till känna genom ett
rödaktigt anflog på nålen; doppas denna i ammoniak,
antager denna blå färg. Kronisk kopparförgiftning
synes ej förekomma; hvad man tolkat som sådan, har
mest berott på förgiftning med bly. Som läkemedel
användes kopparsulfat, sulfas cupricus, mest som
kräkmedel, äfvenså i fast form till etsning af ögats
bindehinna vid vissa ögonsjukdomar samt i utspädd
lösning till sköljning vid slemhinnekatarrer. Till
lindrig etsning af ögonens bindehinnor nyttjas
äfven s. k. blåsten, lapis divinus 1. lapis
ophthalmicus, som erhålles genom sammangjutning
af kopparsulfat, alun, salpeter och något kamfer.
C. G. S.
Kopparskiffer, geol., en bituminös märgelskiffer,
som i sin inre massa innehåller ytterst små partiklar
af kopparmalm (kopparkis, brokig kopparmalm eller
gedigen koppar m. m.). Kopparskiffern förekommer inom
dyassystemets bildningar och brytes för metallens
utvinnande vid Mansfeld i preussiska prov. Sachsen
samt i Hessen och i Timringen. Vid Stora Strand i
norra Dalsland brytes en med kopparkis impregnerad
till Dalslands-serien (algonk) hörande skiffer, som
således äfven kan kallas kopparskiffcr. - En vid
Fredriksbergs skifferbrott i Småland förekommande
hälleflintskirfer, som nyttjas till taktäckning,
benämnes i folkspråket stundom koppar-skiffer med
anledning af dess rödbruna, kopparlik-nande färg.
E. E.
Kopparspetten, Colaptes mexicanus, zool., hör till
afdelningen gökspettar (som ha krökt näbb med mera
rundad än tillskärpt spets, öfverkäken märkbart
längre än den undre och mindre styf stjärt) inom
hackspettarnas familj (Picidce) och ordningen
Coraciiformes. Pannan och hjässan äro blekrödt
gråbruna, bakhufvudet cinnoberrödt, öfre kroppsdelarna
gråbruna, bröstet och buken rödaktigt hvitgrå, det
förra med ett svart tvärband och båda med runda,
svarta fläckar, samt stjärtpennorna gråbruna,
med orangeröda skaft. Kopparspetten är hemma i
Nord-Amerika v. om Klipp bergen från Brittiska
Columbia till södra Mexico. Den är sällskaplig och
samlar vinterförråd, bestående af ollon, som den
förvarar i agavens ihåliga, torkade stänglar. Därifrån
tager den ut ollonen och sätter dem fast i barken
af en yucca, hvarpå den hugger sönder och förtär
dem. C. R. S.*
Kopparstenarna, undervattensgrund i Östersjön, beläget
omkr. 20 km. n. om Gotska Sandön. Grun-det, hvars
största längd, i n. ö. och s. v., är 6 km., består
hufvudsakligen af sand och rullstensblock. Lägsta
vattendjupet är 1-5 m. Till följd af sin
Tryckt den 15/i210 Ord, som saknas under K, torde
sökas under C.
14 b. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
