Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattigvårdskongresser - Fattigvårdslagstiftning - fattigvårdsnämnd - Fattigvårdssamhälle - Fattigvårdsstyrelse - Fattmomack - Fattori, Giovanni - Fatuhiva - Fatum - Fau - Faublas - Faubourg - Faucena - Fauche-Borel, Louis - Faucher, Léon - Faucher, Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Köpenhamn 1910. Kongressen i Paris 1900 gaf uppslag
till Internationella permanenta byrån för fattigvård
och välgörenhet. - I Stockholm hölls 4-6 okt. 1906
en af omkr. 800 deltagare besökt kongress, som satte
frukt bl. a. i Svenska fattigvårdsförbundet, hvilket
har till uppgift att utveckla understödsväsendet
genom att tillhandagå med råd och upplysningar,
anordna kongresser och utgifva tidskrifter.
Fattigvårdslagstiftning. Se Fattigvård.
Fattigvårdsnämnd. Se Fattigvård, sp. 1446.
Fattigvårdssamhälle. Se Fattigvård, sp. 1444-45.
Fattigvårdsstyrelse. Se Fattigvård, sp. 1446.
Fattmomack. Se Fatmomakke.
Fattori [-tåri], Giovanni, italiensk målare, f. 1825 i
Livorno, sedan 1877 professor i Florens, har gjort sig
ett namn såsom batalj- och hästmålare. Ett par stora
bilder från italienska krigen 1859 och 1866 finnes
i det moderna galleriet i Rom och i Breragalleriet
i Milano.
Fatuhiva, en af Marquesasöarna (se
d. o.).
Fatum, lat. (af fari, tala), "öde", motsv. det
grek. Moira, betyder egentligen "det utsagda" och
företrädesvis ett af gudarnas fader oåterkalleligt
afkunnadt beslut, men i själfva verket har
man i allmänhet i ordet inlagt betydelsen
af en blindt verkande nödvändighet, hvilken
bildar världshändelsernas dunkla bakgrund och
med oemotståndlig makt råder öfver såväl gudar
som människor. Romarna antogo för öfrigt, i
enlighet med den i hela deras religionsväsen
rådande partikularismen, en mängd speciella
"öden" (fata), hvilka ansågos råda öfver
särskilda folkslag, städer och individer. Såsom
en personifikation af ödets gudamakt dyrkades
ödets gudinnor eller parcerna (jfr Parcer),
hvilka tänktes bestämma människans lefnadslopp
alltifrån hennes födelse. Från Fortuna, lyckans
eller slumpens gudinna, skiljer sig Fatum l. ödet
väsentligen genom begreppet af orubblig nödvändighet.
A. M. A.
Fau. Se Fao.
Faublas [fåbla’]. Les amours du chevalier de Faublas,
roman af J. B. Louvet de Couvray.
Faubourg [fåbör], fr. (af lat. foris, utanför, och
burgus, borg), förstad, malm; ett ursprungligen utom
stadsmurarna beläget kvarter, som sedermera blifvit
införlifvadt med staden.
Faucena, forntida kloster. Se Füssen.
Fauche-Borel [få}-], Louis, schweizisk partigängare,
f. 1762 i Neuchâtel, d. där 1829, var vid franska
revolutionens utbrott (1789) boktryckare och gjorde
Bourbonerna stora tjänster dels genom att trycka
och sprida deras manifest, dels såsom underhandlare
(bl. a. med Pichegru och Barras, sedermera å Pichegrus
vägnar med Moreau). 1804 häktades han af Napoleon,
men lösgafs på skriftlig hemställan af preussiske
konungen, till hvars hof han begaf sig. Efter 1806
vistades han än i Sverige, där han stod i förbindelse
med Gustaf IV Adolf, än i England. 1814 följde
han de allierade in i Paris och brukades af furst
Hardenberg i några hemliga beskickningar. 1815, efter
Napoleons återkomst, uppdrog hofvet i Wien honom en
beskickning till
Ludvig XVIII i Gent, men han lät använda sig till
Napoleons spion och häktades därför i Bruxelles. Genom
preussiska regeringens bemedling blef han fri och
vistades därefter i England. Han började 1828 utgifva
sina Mémoires och återvände följande år som preussisk
generalkonsul till Neuchâtel, där ekonomiska bekymmer
drefvo honom (under ett feberanfall) till själfmord.
Faucher [få j e], Léon, fransk statsman, f. 1803
i Limoges, d. 1854 i Marseille, studerade efter
en i fattigdom och försakelse genomlefd barndom i
Paris och slog sig efter julirevolutionen (1830)
på journalistik. Han var medarbetare i "Le temps",
redigerade "Le constitutionnel" (1833-34) och
"Le courrier français" (1839-42), men egnade sig
hufvudsakligen åt nationalekonomiska och politiska
undersökningar (État et tendances de la propriété
en France; du système électif en France, i "Revue
des deux mondes" 1836; Études sur l’Angleterre,
1845; 2:a uppl. 1856; samt flera artiklar i
"Journal des économistes"). 1847 invaldes han i
deputeradekammaren, slöt sig till den dynastiska
oppositionen och undertecknade 1848 anklagelseakten
mot Guizots ministär. Efter februarirevolutionen
s. å. fick han plats i konstituerande och
lagstiftande nationalförsamlingarna, där han med
allt större skärpa uppträdde mot de socialistiska
och demokratiska sträfvandena, samt blef dec. 1848
minister för allmänna arbeten och kort därpå
inrikesminister. Hans hänsynslösa tillvägagångssätt
vid valen till lagstiftande församlingen skaffade
regeringen ett starkt parti, men framtvang hans
afgång (maj 1849). April-okt. 1851 var han åter
inrikesminister, men vägrade ståndaktigt att mottaga
någon offentlig befattning efter statskuppen 2
dec. 1851. Han sysslade sedermera uteslutande med
finansiella spörsmål och skref bl. a. en på sin tid
uppseendeväckande artikel, Finances de la guerre
(i "Revue des deux mondes", 1854), en öfversikt af
Rysslands ekonomiska ställning. Sedan 1849 medlem
af Académie des sciences morales et politiques,
instiftade han "Léon Fauchers pris", en summa på 3,000
frcs, som detta samfund skall utdela hvart tredje år.
E. A-t.
Faucher [fåje], Julius, tysk nationalekonom, f. 1820 i
Berlin, d. 1878 i Rom, stiftade 1846, i förening med
Price-Smith m. fl., den första frihandelsföreningen
i Berlin, var 1850 en bland grundläggarna af
den frisinnade Berlintidningen "Abendpost" och
öfverflyttade, sedan denna undertryckts, till London,
där han vistades i tio år och - som medarbetare,
1856-60, i Cobdens och Brights organ "Morning star"
- än mer befästes i sin tro på frihandelsidéernas
absoluta giltighet. Återkommen till hemlandet 1861,
invaldes F. s. å. i preussiska deputeradekammaren samt
verkade ifrigt i tal och skrift för frihandelsidéernas
utbredande. Han redigerade sedan 1863 de tyske
frihandlarnas hufvudorgan, "Vierteljahrschrift
für volkswirtschaft und kulturgeschichte". I
denna tidskrift skref han en mängd smärre
nationalekonomiska uppsatser samt gaf dessutom
ut flera volymer reseminnen, t. ex. Vergleichende
culturbilder aus den vier europäischen millionenstädten
(1877). Som nationalekonom hyllade F. den längst
gående frihandelsdoktrinen och bekämpade häftigt den
historiska skolan under Roscher därför, att den ej
ville inse, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
