Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattigvård - Fattigvårdsafgift - Fattigvårdsföreståndare - Fattigvårdsinrättning - Fattigvårdsinspektör - Fattigvårdsinstruktör - Fattigvårdskongresser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvars ledamöter kunna vara såväl män som kvinnor. För
hvarje fattigvårdssamhälle skall finnas af
vederbörande departement stadfäst reglemente.
Antalet fattigvårdssamhällen i Norge utgjorde 1904
739. Antalet understödstagare utgjorde:
I städerna ............................ 37,740
På landet.............................. 50,442
Summa 88,182
Antalet understödstagare i förhållande till
folkmängden ses af följande beräkning, i hvilken
emellertid endast direkt understödda upptagits.
På 1,000 invånare var antalet understödstagare
i städerna................................ 57,09
på landet................................. 30,89
i hela riket.............................. 38,43
Fattigvårdsomkostnaderna uppgingo under år 1904 till
11,569,599 kr.
I Danmark är rätten till fattigvård vidsträcktare än i
de båda andra skandinaviska rikena, ity att grundloven
af 28 juli 1866 ("Danmarks riges gjennemsete grundlov
af 5 juni 1849") § 84 uttalar såsom allmän regel,
att den, som icke själf kan lifnära sig och de sina
och hvars försörjning icke åligger någon annan, är
berättigad att erhålla hjälp af det allmänna, dock
mot skyldighet att underkasta sig de förpliktelser,
som lagarna påbjuda. Nu gällande fattigvårdslag
är af 9 april 1891 och bär titeln "Lov om det
offentlige fattigvæsen". Fattigvården åligger
kommunen. Fattigvården skall lämnas af den kommun,
som är den fattiges forsörgelsested (försörjningsort,
hemort). Om rätt försörjningsort se Hemortsrätt. Kan
ingen kommun utletas, hvarest den fattige genom
födsel eller fem års uppehåll eger försörjningsort,
skall han försörjas af vistelsekommunen. I detta
fall fördelas kostnaderna för försörjning, sedan
de af amtmannen godkänts, vid hvarje års slut på
amtets (länets) olika kommuner efter folkmängd. – Om
tiggeri och lösdrifveri o. s. v. gälla i hufvudsak
stadganden, som äro likartade med den svenska
lagstiftningens. – Fattigvårdens angelägenheter
besörjas likasom i Sverige af fattigvårdsstyrelser,
hvilkas alla beslut kunna hos amtmannen och därifrån
hos indenrigsministeriet öfverklagas. För Köpenhamn
finnas särskilda bestämmelser.
För den danska fattigvårdslagstiftningen utmärkande
drag äro: 1) Detaljerade och humana bestämmelser
rörande sättet för fattigvårds tilldelande och
de fattiges behandling. Såsom exempel må nämnas
förbud mot barns intagande å försörjningsanstalt,
stadganden om att ärbara fattiga och sådana, som
äro till dryckenskap eller annan last förfallna,
skola hållas åtskilda, samt inskränkningar i rätten
att hemsända i annan kommun hemortsberättigade
personer. 2) Stränga straffpåföljder för underlåtenhet
att uppfylla försörjningsplikt gentemot hustru eller
barn. Såsom exempel härpå må nämnas, att förfallet
uppfostringsbidrag till barn, födt utom äktenskap,
aftjänas med fängelse vid vatten och bröd. 3)
Bestämmelser rörande fattigvårdsunderstödets inverkan
på den understöddes rättsliga ställning; på grund af
dessa förlorar denne kommunal och politisk rösträtt,
står "under fattigstyrets tilsyn", kan icke under
fem år efter understödets mottagande ingå äktenskap
utan fattigvårdsstyrelses samtycke samt är i vissa
fall utsatt för
möjligheten att få sitt bohag inregistreradt såsom
fattigvårdens egendom. Vissa arter af fattigunderstöd,
såsom vård af läkare och barnmorska, understöd under
sjukdom för medlem af sjukkassa samt extraordinär
hjälp under arbetslöshet betraktas emellertid såsom
oegentlig fattigvård och medför icke den egentliga
fattigvårdens rättsliga följder.
Antalet understödstagare i Danmark utgjorde 1901
101,915, i hvilken beräkning ej medtagits indirekt
understödda, ej heller mottagare af oegentlig
fattigvård, hvilkas antal utgjorde 6,596. Efter samma
beräkning utgjorde understödstagarna 4,16 proc. af
befolkningen.
Utgifterna belöpte sig till 10,740,078 kr. Fördelas
det utbetalade understödet på samtliga
(äfven tillfälligt) understödda, uppstår ett
genomsnittsbelopp af 93,96 kr. Medräknas endast de
direkt understödda, blir detta belopp 192,36.
Den danska fattigvårdslagen kompletteras af
1891 års "Lov om alderdomsunderstöttelse til
værdige trængende udenfor fattigvæsenet" (se
Ålderdomspensionering).
A. Th. S. (E. P-i.)
Fattigvårdsafgift. Se Personlig fattigvårdsafgift.
Fattigvårdsföreståndare, föreståndare för
fattigvårdsinrättning.
Fattigvårdsinrättning. Se Fattigvård.
Fattigvårdsinspektör. 1. En i Stockholm 1899 i
sammanhang med 1898 beslutad förändring af stadens
fattigvård antagen tjänsteman, hvilken det åligger
att befrämja den allmänna fattigvården och1 verka
för dess utveckling samt att i allmänhet verkställa
fattigvårdsnämndens (d. v. s. Stockholms
fattigvårdsstyrelses) beslut. Därjämte skall han biträda
hufvudstadens enskilda barmhärtighetsinrättningar
med upplysningar och råd. Han antages af
fattigvårdsnämnden på viss ömsesidig uppsägningstid
och är således egentligen fattigvårdens verkställande
direktör. Fattigvårdsinspektör finnes i Sverige endast
i Stockholm. I de reformlinjer, som utgifvits af den
privata fattigvårdskommitté, som 1905 tillsattes af
Centralförbundet för socialt arbete, framhålles
nödvändigheten af en fattigvårdsinspektion för
hela landet i ungefärlig öfverenskommelse med
hvad som i Finland är stadgadt (se nedan). Äfven
fattigvårdskongressen i Stockholm 1906 uttalade sig
i samma riktning. – 2. I Finland anställdes 1888 på
fem år en fattigvårdsinspektör, som står i spetsen
för hela landets fattigvård, med uppgift att vaka
öfver, att kommunerna lagenligt anordna fattigvård,
meddela dem enskilda råd och anvisningar afseende
fattigvårdens ordnande och förbättrande m. m. Ämbetet
blef ordinarie 1893; fattigvårdsinspektörens
instruktion är af 16 aug. s. å. Under honom
lyda tre fattigvårdsinstruktörer med hvar sitt
distrikt, hvilka på rekvisition tillhandagå
kommuner och välgörenhetsföreningar med
råd. Fattigvårdsinspektörens årsberättelser ingå i den
officiella statistiken.
1. A. L. 2. T. C.
Fattigvårdsinstruktör. Se Fattigvårdsinspektör 2.
Fattigvårdskongresser, möten för främjande af
fattigvårdens och välgörenhetens utveckling, afse dels
den internationella fattigvården, dels ett enskildt
lands. Internationella fattigvårdskongresser ha
hittills hållits till ett antal af fyra, den senaste
i Milano 1906; den femte skall sammanträda i Kö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
