Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Exark - Exarkat - Exartikulation - Ex asse - Exaudi - Exauguratio - exc., excud - Exc. - Ex cathedra - Excellens - Excellent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
chus Italiæ. Han innehade både den militära
och den civila myndigheten i sin provins, liksom
han ock gentemot kyrkan utöfvade kejsarens rätt
att pröfva biskopsvalen och bekräfta påfvevalet,
hvilken sistnämnda befogenhet omkr. 730 öfvergick
till Roms patricius et dux. Ämbetet bortföll med
Ravennas eröfring af langobarderna 751. I Afrika
hade det under arabernas angrepp försvunnit redan
647. - Inom den kyrkliga förvaltningen betecknade
i den äldsta kyrkan titeln exark öfvermetropoliten
öfver en af de såsom högre förvaltningsenheter öfver
provinserna organiserade dieceserna (Alexandria,
Antiokia, Jerusalem, Konstantinopel, Efesos och
Cæsarea), men utbyttes för de fyra förstnämnda
senare mot titeln patriark. I våra dagar är exark
titeln på den grekisk-katolska kyrkans i Bulgarien
högste styresman. T. H-r.
Exarkat. en exarks förvaltningsområde. Ordet användes
företrädesvis dels i allmänhet om de bysantinska
besittningarna i Italien under tidsskedet 568-751,
dels särskildt om den provins, som styrdes
af exarken i Ravenna (se Exark). I det påfliga
kansliet användes uttrycket ända in på 1400-talet om
trakten kring Ravenna. Efter det östgotiska rikets
fall behärskade grekerna en tid hela Italien,
men måste efter 568 afstå betydande områden till
langobarderna. Återstoden - med undantag af Sicilien,
som ställdes direkt under kejsaren - organiserades
under en ståthållare med titeln exark och residens
i Ravenna. Området omfattade från början Istrien,
Venetien, det egentliga exarkatet, d. v. s. landet
kring Ravenna, Kalabrien, Pentapolis, Neapel,
Rom med område samt Ligurien. Sistnämnda område
eröfrades omkr. 640 af langobarderna, och senare
sammansmälte området undan för undan genom deras
eröfringar, och i flera af de återstående delarna
(t. ex. Neapel, Rom och Venezia) var exarkens makt
mera sken än verklighet. Till det bysantinska väldets
undergång i Italien bidrog ock, att exarkerna i
Ravenna upprepade gånger höjde upprorsfanan mot sina
kejserliga herrar. 751 eröfrade langobardernas konung
Aistulf Ravenna och gjorde därvid slut på exarkatet. I
följd af påfvens uppmaning ingrep 754 konung Pippin
mot segraren och öfverlät till påfven Rom, Ravenna,
Ferrara, Pentapolis och Perugia - grunden för påfvens
världsliga makt (se Kyrkostaten). Venezia blef tills
vidare grekisk vasallstat, Istrien förenades med
Dalmatien, Neapel och Kalabrien med Sicilien. Under
800-talet gjorde araberna eröfringar i södra
Italien och på Sicilien, men grekerna behöllo vissa
områden, tills Robert Guiscard gjorde slut på deras
välde. Litt.: Diehl, "Études sur l’administration
byzantine dans 1’exarchat de Ravenne" (1888),
samt Hartmann, "Untersuchungen zur geschichte
der byzantin. verwaltung in Italien" (1889) och
"Geschichte Italiens im mittelalter" (1897).
T. H-r.
Exartikulation (af lat. ex, af, från, och articulus,
ledgång), kir., en form af amputation, hvarvid man
icke afskiljer en extremitet eller en del af densamma
genom att såsom slutakt genomsåga benpiporna, utan
i stället genomgår en ledgång, då man således ej
behöfver använda såg. Långa strider ha blifvit förda
om amputeringens och exartikulationens respektiva
fördelar och olägenheter, och under dessa strider
har man i synnerhet mot
exartikulationerna framhållit den olägenheten, att
sårytan, till följd af ledytornas oregelmässiga form,
ej blir så jämn som vid amputationer och att läkningen
följaktligen måste taga längre tid, hvilket alltid
medför en större fara för patienten. Emellertid är
stundom, t. ex. vid afskiljandet af en hel extremitet,
exartikulationen den enda möjliga utvägen, och
äfven i många andra fall, t. ex. vid amputationer å
handen eller foten, är den obetingadt att föredraga.
Rsr.*
Ex asse, lat., till hela beloppet, helt och hållet. -
Ex asse heres, universalarfvinge. Jfr As.
Exaudi, lat., "hör!", inom den romersk-katolska
kyrkan benämning på sjätte söndagen efter påsk,
emedan gudstjänsten på den dagen plägar inledas med
orden Exaudi, Domine, vocem meam (Herre, hör min
röst!), hämtade ur Davids 27:e psalm, v. 7.
Exauguratio, lat., det högtidliga, genom
vissa ceremonier åvägabragta aflysandet
af en persons eller ett ställes religiösa
helgd. Mots. Inauguratio, invigning.
R. Tdh.
exc., excud. efter ett personnamn, på äldre
kopparstick och träsnitt bruklig förkortning för
lat. excudit ("har tryckt det", "har graverat
det", af excudere, smida, konstfärdigt utarbeta),
för betecknande af förläggaren eller någon gång af
gravören, om denne äfven är förläggaren.
Exc., förkortning för Excellens.
Ex cathedra (Petri), lat., "från lärostolen",
"från Petri stol", utfärdad från den heliga stolen
(om föreskrifter, som påfven utfärdar "under
utöfning af sitt värf såsom alla kristnas herde
och lärare"). Enligt den på Vatikankonsiliet
18 juli 1870 utfärdade konstitutionen Pastor
æternus eger påfven, då han talar ex cathedra,
d. v. s. då han under utöfning af sitt värf som alla
kristnas herde och lärare i kraft af sin högsta
apostoliska myndighet bestämmer den tros- och
sedelära, som kyrkan bör omfatta, den ofelbarhet,
hvarmed frälsaren ville att i fråga om tros- och
sedelärans bestämmande kyrkan skulle vara utrustad.
T. H-r.
Excellens (fr. excellence, it. eccellenza,
ty. excellenz, eng. excellency, af lat. excellentia),
eg. förträfflighet, härlighet; en titel, som bars
först af de langobardiske och frankiske konungarna,
sedermera af de romersk-tyske kejsarna, ståthållarna,
hertigarna och riksgrefvarna. Uti Italien tillkom
den ursprungligen (intill 17:e årh.) endast furstar,
men blef sedan tilldelad äfven adelsmän, och nu för
tiden är man mycket frikostig med dess användande,
särskildt i södra Italien, där resande främlingar af
befolkningen vanligen tituleras "eccellenza". I andra
länder är det endast de högst uppsatte (genom börd
eller ämbeten), som få titeln excellens. Särskildt
benämnas främmande beskickningars chefer ofta
excellens. I Sverige bars i äldre tider titeln
af rikets råd och "rikets herrar". I våra dagar
bäres den endast af statsministern, ministern
för utrikes ärendena och riksmarskalken, hvilka -
de båda förstnämnde enligt 34 § Regeringsformen,
den sistnämnde enligt k. resolutionen 18 dec. 1857 -
"innehafva rikets högsta värdighet".
Excellent (lat. excellens, af excellere,
framstå, öfverträffa), öfverlägset bra, utmärkt,
förträfflig. - Excellera, utmärka sig, vara ypperlig,
öfverträffa andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
