Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 325-326 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska spårvägar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vrides sedan 180°. Fig. 8 visar en själfomläggande
bygel, som ej vrides. Genom trissan och stången,
resp. bygeln, öfverföres strömmen till vagnen och
dess körställ.

Fig. 8. Kontaktbygel.

Underjordisk tilledning
användes inom storstädernas centrala delar,
där vederbörande af estetiska eller andra skäl ej
tillåta luftledningar. Här är kontakttråden förlagd
i en kanal (se fig. 10), antingen under ena skenan
eller midt i spåret. Kanalen är efter hela sin längd
öppen upptill genom en smal springa, genom hvilken
kontaktapparaten sticker ned i kanalen. Från vagnen
går kontaktarmen rätt ned genom springan, och i armens
nedre del finnes en liten rörlig fjädrande bygel eller
dylikt, som ligger an mot den vid kanalsidan förlagda
kontakttråden. Flera andra mer komplicerade system,
som afse att skydda ledningarna för vatten o. d.,
finnas, men principen är för alla densamma. I en del
fall förläggas båda ledningarna som kontaktledningar
i kanalen, då man undviker att använda
löpskenorna som strömbana. Härigenom förhindras
fullständigt uppkomsten af s. k. vagabonderande
strömmar. Ytkontaktsystemen användas sällan. De hafva
hufvudsakligen kommit till användning på några linjer
i Paris. Strömmen tillföres vagnarna genom kontakter
eller från hvarandra isolerade skenstycken, som ligga
i gatuplanet mellan spåren. Mot dessa kontakter
släpar en kontaktsko, som öfverför strömmen till
vagnen. Ytkontakterna äro emellertid ej strömförande
annat än när vagnen passerar öfver dem.

Fig. 9. Kontakttrissa (trolley).

Strömföringskabeln står nämligen genom strömbrytare
i förbindelse med ytkontakterna, och t. ex. genom
elektromagneter å vagnen slutas strömbrytarna just det
ögonblick, då vagnen passerar. Vid andra system finnes
en särskild strömdirigeringsapparat, som sluter
strömmen till kontakterna, allteftersom vagnen går
fram. Löpskenorna tjäna som återledning, och olyckor
inträffa därför lätt, om en strömbrytare hänger upp
sig, hvarvid både människor och djur kunna komma i
beröring med strömmens båda poler på en gång. Systemet
är för öfrigt dyrt och får därför numera vika
för underjordiska kontaktledningar. Ackumulatorer
för spårvägar ha på de sista åren nästan alldeles
kommit ur bruk, på grund af hög underhållskostnad
(3 à 4 ggr mot luftledningssystemet) och stor
energiförbrukning (1,5 ggr det normala) samt bristande
driftsäkerhet. För driften kan användas olika system
alltefter ackumulatorernas placering. Om dessa
placeras i vagnarna under sätena, laddas de antingen
på sådana sträckor, där möjligen luftledning användes,
eller ock laddas de genom särskilda

Fig. 10. Underjordisk kontaktledning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>