Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yriarte ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverskrida österrikiska gränsen. Metternich
lät behandla honom som statsförbrytare. Sex år
försmäktade han, ett mål för nästan hela Europas
deltagande och besjungen af stora skalper,
i fängelse, till dess han frigafs 1827. Bruten
till själ och kropp, dog han d. 1 Aug. 1828 i
Wien. — 4. Demetrios (Dmitri) Y., krigare,
den föregåendes broder, f. 1793, trädde äfvenledes
i rysk krigstjenst och utmärkte sig 1814. Liksom
brodern tillhörande hetärian, medföljde han jämte
en annan broder, Nikolaos, Alexandros Y. till Jassy
och Bukarest 1821 och begaf sig i Juni s. å. till
Grekland, såsom »arkistrateg» (öfverbefälhafvare)
i Alexandros’ namn. Han mottogs med jubel, bars i
triumf och fick en lifvakt af 200 man. Han visade
sig som en ganska framstående krigare. Han tog
Tripolitza med storm, försvarade i Juli 1822
Argos’ citadell mot Dram Alis’ trupper och hade
väsentlig andel i segern vid Dérvenaki, hvarigenom
den turkiska hären tillintetgjordes. Men oaktadt
alla sina goda egenskaper, hvaribland redligheten
var särdeles framstående, slog han ej an på den
tidens hellener. I de flesta fall stod han för högt
öfver sin omgifning för att blifva omtyckt. Dertill
kom, att Y., som helt och hållet slutit sig till
militärpartiet, »klefterna», ständigt motarbetades af
»primaterna» under den kloke och kraftige Alexandros
Mavrokordatos. Ett misslyckadt anfall på
Palamidi, Nauplias citadell, förstörde alldeles
hans popularitet. Nationalförsamlingen i Argos,
sedan i Piadha, beredde honom bittra missräkningar,
och han drog sig 1823 tillbaka till privatlifvet,
till Tripolitza. Emellertid förnekade sig ej häller
sedermera hans kärlek till Grekland. 1825 kämpade
han tappert mot Ibrahim pasja vid Lemo, 1826 gjorde
han kraftigt motstånd mot försöket att bringa Hellas
under engelskt protektorat. Efter Kapodistrias’ val
till president 1828 blef Y. öfverbefälhafvare öfver
trupperna i östra Grekland, men kom utan egen skuld i
oenighet med regeringen samt tog afsked 1830. 1832
inträdde han i den af sju medlemmar bestående
regeringskommissionen och dog d. 16 Aug. s. å.
J. C.
Yriarte, spanska författare. Se Iriarte.
Yriarte [iria’rt], Charles Émile, fransk skriftställare
och tecknare, af spansk härstamning, f. i Paris
1832, utbildade sig till arkitekt, var 1856–59
inspektör öfver offentliga byggnader och lemnade
bidrag till illustrerade tidningar. Såsom tecknare
och korrespondent till »Le monde illustré» bivistade
han spaniorernas expedition mot Marokko 1859 och de
italienska fälttågen på Sicilien samt i Markerna och
Umbrien 1860, var hufvudredaktör för nämnda tidning
1862–70 och företog derefter längre resor. Bland
hans till stor del illustrerade arbeten märkas Sous
la tente, souvenirs du Maroc (1862), Les cercles
de Paris (1864), Goya, sa vie et son oeuvre (1867),
La vie d’un patricien de Venise au XVI:e siècle
(1874, prisbelönt af Franska akademien), Les bords
de l’Adriatique et le Montenegro (1877) och Florence
(1880). Y. har till franska öfversatt flere spanska
författare.
Yrjö-Koskinen. Se Koskinen.
Yrke. Se Näring och Näringsfrihet.
Yrkesföreningar. Se Innung, Skrå och Trade.
Yrkeshär. Se Stående här.
Yrkesinspektion. Fabriks- eller yrkesinspektörer,
särskilda af den moderna arbetareskyddslagstiftningens
behof framkallade ämbetsmän, hafva till uppgift att
genom en kontrollerande, rådgifvande och medlande
verksamhet taktfullt understödja arbetsgifvarna i
uppfyllandet af de dem genom skyddslagstiftningen
ålagda förpligtelser och derigenom tillförsäkra
arbetarna åtnjutandet af densammas välsignelser. Deras
hufvudsakliga funktioner äro sålunda följande.
1) Den noggranna kontrollen af de faktiska
förhållandena för att bereda statsmakterna och
allmänheten säker kännedom om dem och dermed skapa
en fast grundval för en förnuftig socialpolitik.
2) Biträde vid genomförandet af den bestående
skyddslagstiftningen. Erfarenheten har visat, att
utan ett oaflåtligt och noggrant öfvervakande äfven
den bästa skyddslagstiftnings syften förfelas.
3) Medverkan vid utvecklingen af den socialpolitiska
lagstiftningen, särskildt skyddslagarna. Ämbetsmän,
som oafbrutet iakttaga de faktiska förhållandena och
befinna sig i ständig beröring med den industriella
befolkningen, äro bäst egnade att angifva hvar och i
hvilken riktning ändringar i det bestående äro nödiga
eller önskvärda och att på samma gång afhålla
lagstiftaren från alltför långt gående, opraktiska
eller de resp. industriernas konkurrensförmåga
hotande stadganden och experiment.
Till fullgörandet af alla dessa uppgifter äro
särskilda organ af nöden. De fordra särskilda
personliga qvalifikationer, och de måste på grund af
sin vidsträckta omfattning bilda särskilda ämbetsmäns
uteslutande verksamhetsfält.
Med de rätte männen på dessa platser, med män, som
helt och hållet egna sig åt sin uppgift, erhåller
institutionen en ytterligare, praktiskt utomordentligt
vigtig betydelse: inspektörerna blifva såväl
arbetarnas som arbetsgifvarnas förtroendemän. De förre
veta, att de hos inspektörerna alltid finna ett öppet
öra för sina berättigade klagomål; de senare inse, att
genom inspektörerna en inverkan på arbetarna lättare
möjliggöres. Lyckas inspektörerna förvärfva en dylik
ställning, kunna de icke blott genom förebyggandet och
utjämnandet af arbetstvister i hög grad bidraga till
den sociala fredens bevarande, utan äfven blifva organ
för ännu en socialpolitisk funktion, att nämligen taga
initiativet till och bringa till utförande åtgärder
till arbetsförhållandets förbättring.
Hur dessa organ lämpligast böra inrättas måste
bero på de gifna förhållandena i hvarje särskild
industristat. Som öfverallt giltiga kunna emellertid
följande fordringar uppställas.
1. Lämpliga personliga egenskaper. »Det torde vara
sjelfklart, att man framförallt måste fordra män
med humana tänkesätt, omutlig redlighet, energi och
arbetslust. Men det måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
