Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull / 1067-1068 (1892) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyngdlag ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eqvatorn, der man är längst aflägsen från centrum,
ytterligare minskas genom den af jordens rotation
uppkommande centrifugalkraften, hvilken åter vid
polerna är lika med noll. Betecknas med [phi] ett
ställes latitud och med g tyngden (vid hafsytan)
på detta ställe, så är allmänt
g = 9,806115 (1 - 0,002594 cos 2 [phi]) meter.

Är l (reducerade) längden hos en pendel och t pendelns
svängningstid, så är
t = [pi] [rot] l/g

Med anledning häraf bestämmas tyngden och dess
variationer genom pendelsvängningar, och ofvanstående
formel för g är ett resultat af dylika observationer
(se Pendel). Om jorden betraktas såsom klotformig
samt dess massa och radie betecknas med resp. m och r,
och om M, R och G beteckna massa, radie och tyngd,
som hänföra sig till en annan himmelskropp, så är

	M		r2
G = g .	––	.	––
	m		R2

I dagligt tal nyttjas ordet tyngd ofta oegentligt
i samma betydelse som vigt, d. v. s. den kraft,
med hvilken jorden attraherar någon viss massa. Se
vidare Tyngdpunkt. K. B.

Tyngdlag. Se Tyngd.

Tyngdmätare, ett stundom förekommande namn på
areometern och barometern (»lufttyngdmätaren»).

Tyngdpunkt (Lat. centrum gravitatis), mek.,
medelpunkten för de parallella attraktioner, som
jorden utöfvar på en kropps olika partiklar. I
denna punkt anser man kroppens tyngd vara
anbragt. Tyngdpunktens läge är oberoende af kroppens
ställning och undergår ej någon förändring, om man
flyttar kroppen till större eller mindre afstånd
från jorden. Om tätheten är större eller mindre,
blir dock alltid tyngdpunktens läge detsamma, så
framt massan är homogen. Likformiga och homogena
kroppar hafva tyngdpunkterna belägna i motsvarande
punkter. Man kan derför angifva tyngdpunkten till en
sfer, en kon o. s. v. utan afseende på den massa,
som begränsas af en sådan figur. Äfven linier och
ytor ega tyngdpunkt. Denna är nämligen medelpunkten
för parallella krafter, som verka i hvarje element
af ytan eller linien samt äro proportionella mot
elementets storlek. Den räta liniens tyngdpunkt
måste således vara dess midtpunkt. Om en figur har
geometrisk medelpunkt, är denna äfven tyngdpunkt
till figuren. Cirkelns och sferens medelpunkt är
följaktligen deras tyngdpunkt. I en parallellogram
eller parallellepiped är tyngdpunkten skärningspunkten
till diagonalerna. Har figuren en symmetriaxel
eller ett symmetriplan, innehålles tyngdpunkten deri,
så att t. ex. i en cylinder tyngdpunkten ligger vid
midten af den geometriska axeln. Triangelns tyngdpunkt
ligger på den räta linie, som förenar midtpunkten af
en sida med motstående hörn, och på en tredjedel af
liniens längd från sidan. I en kon eller en pyramid
ligger tyngdpunkten på den räta linie, som förenar
figurens spets med basens
tyngdpunkt, och på en fjerdedel af liniens längd från
basen. Tyngdpunkten till ytan af ett sferiskt segment,
begränsadt af två parallella plan, ligger på midten
af den räta linie, som förenar basernas medelpunkter.

Inom skeppsbyggeriet förstår man med deplacementets
tyngdpunkt (förr kallad »centrum gravitatis af
vattenhålan») tyngdpunkten i den del af fartygets
volym, som är under vattenytan, och nyttjar uttrycket
hela fartygets tyngpunkt (förr oegentl. kallad
»centrum voluminis») om den gemensamma tyngdpunkten
af skrof, tackling och allt, som finnes ombord.
G. R. D.

Tyngsjö, kapell till Malung, Vesterås stift,
Vester-Dals kontrakt. 830 innev. (1890).

Tynnelsö, gods och slott i Öfver-Selö socken,
Selebo härad, Södermanlands län, ligger på en ö,
Tynnelsön (urspr. antagligen Tynnäs’ ö), i Mälaren
omkr. 7 km. sjövägen från Strengnäs. Det har
underlydande, utom i ofvannämnda socken, i Strengnäs
landsförsamling, Åkers härad, och i Aspö socken,
Selebo härad, samma län. Godset består af 25 7/8
mtl, med en areal af 2,285 har, och är taxeradt till
587,000 kr. Fruktträdgården är en af de förnämsta
i Sverige. Vid T. finnas husbehofssåg och qvarnar,
drifna af lokomobiler. Daglig ångbåtsförbindelse
under sommaren med Stockholm. Det historiskt bekanta,
nu obebodda och mycket förfallna slottet uppfördes
på 1480 och 90-talen af biskop Kort Rogge och
omdanades 1584–1605 af hertig Karl. Det utgjorde då
en 4 våningars fyrkant (höjd till takfoten 22,8 m.),
till hvilken tornlika utbyggnader slöto sig på norra,
vestra och södra sidorna. Ett stycke från slottet,
på Selaön, har af den nuv. egaren uppförts ett
tvåvånings boningshus i italiensk villastil. T. var
redan på 1300-talet biskopens i Strengnäs prebende,
men indrogs genom Vesterås’ recess (1527) till
kronan. Konung Gustaf I brukade ofta vistas på T.,
och hans andra gemål, Margareta, afled der d. 26
Aug. 1551. 1560 kom det jämte det öfriga Södermanland
att tillhöra hertig Karls hertigdöme, och denne
förlänade det sedermera åt sina gemåler Maria (1578)
och Kristina (1592). Drottning Kristina skänkte
godset 1644 till sin kusin Elisabet Gyllenhielm,
hertig Karl Filips dotter. Det reducerades 1681, men
lemnades 1734 som betalning för en skuld, hvari Karl
XII stod till Mazepas systersons, öfverste Stanislaus
Woynarowskys, enka, grefvinnan Mierowitz. Hon är
den sista, som bebott det gamla slottet. Hon sålde
bort koppartaket och bragte derigenom byggnaden på
förfall. På 1740-talet återvände hon till sitt land,
sedan hon sålt T. till Fredrik I, som skänkte det till
sina oäkta söner, grefvarna v. Hessenstein. Grefve
F. W. von Hessenstein sålde T. 1779 för 26,666
rdr 32 sk. specie till kommerserådet S. B. Hebbe
(f. 1726, d. 1803). Till förmån för sin döfstumme
son, F. B. Hebbe (f. 1764, d. 1834), gjorde han T.,
jämte ett hus på Riddarholmen och en penningsumma,
till fideikommiss. Denne lät 1826–27 reparera det
gamla slottet utvändigt (det södra tornet vardt då
nedbrutet) och förse det med nya trappor. Hans son,
den för sin välgörenhet och originalitet bekante kungl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>