Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tychonius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyndall [tindel], John, engelsk fysiker, f. 1820 på
Irland, fick 1839 anställning: vid triangelmätningarna
på ön, var 1844–47 jernvägsingeniör i England och en
tid lärare vid ett tekniskt läroverk, studerade under
fem år vid Bunsens och Magnus’ laboratorier (i Marburg
och Berlin) samt offentliggjorde på tyska sina rön
angående diamagnetismen, kristallers magneto-optiska
egenskaper m. m. Vid sin återkomst 1853 kallades
han till medlem af Royal society och professor
i naturvetenskap vid Royal institution, hvilken
lärarebefattning han nedlade 1888. 1856 företog
T. jämte Huxley undersökningar öfver de schweiziska
glaciererna och fullföljde ensam dessa iakttagelser
under de tre följande åren. 1859 började han sina
forskningar öfver det strålande värmet. T. blef
1867 (efter Faraday) direktör för Royal institution
samt efter hand hedersdoktor vid universiteten i
Cambridge, Edinburgh och Oxford. 1868 blef han ledamot
af Vetenskaps-societeten i Upsala och 1870 af den
svenska vetenskapsakademien. Han har hedrats med den
af Rumford stiftade medaljen för nyttiga upptäckter,
hvilken mycket sällan utdelas. 1872 gjorde han med
lysande framgång en föreläsningsfärd i Nord-Amerika
och anslog behållningen deraf till en stipendiefond
för yngre naturvetenskapliga forskare. T. är en
utmärkt forskare inom de flesta delar af fysiken samt
derjämte mästare i populär framställningskonst och
klar analys; sina experiment utför han med de enklaste
hjelpmedel. Den nyare fysikens grundlära om energiens
bestånd gör han gällande i alla sina skrifter. Mot
den teologiska naturuppfattningen har han kraftigt
häfdat den vetenskapliga. Bland T:s arbeten märkas
The glaciers of the alps (1860), Mountaineering
(1861), Heat considered as a mode of motion (1863;
»Värmet betraktadt såsom rörelse», 1879), Sound (1867;
4:de uppl. 1883), Faraday as a discoverer (1868),
Lectures on electricity (1870), Notes on light (1871),
The forms of water in clouds and rivers, ice and
glaciers (1872; »Vattnet i form af moln och floder,
is och glacierer», 1874), Fragments of science
(5:te uppl. 1876), Essays on the floating matter in
the air in relation to putrefaction and infection
(1881). T. har upptäckt bl. a., att vattenångorna i
luften hindra värmeutstrålningen i rymden och sålunda
göra jorden beboelig samt att allting, som minskar
atmosferens genomskinlighet, ökar dess förmåga att
fortplanta ljudet.
Tyndareos, sagokonung i Sparta. Se Leda och
Dioskurerna.
Tyndariderna. Se Dioskurerna.
Tyndaris, en grekisk koloni. Se Patti.
Tynderö, socken i Vesternorrlands län, Ljustorps
tingslag. Areal 5,141 har. 1,283 innev. (1890). Annex
till Ljustorp, Hernösands stift, Medelpads kontrakt.
Tyne [tajn], flod i nordöstra England, uppstår
ofvanför Hexham genom förening af North T., som
upprinner på södra sidan af Cheviot Hills nära
skotska gränsen, och South T., som har sina källor
i Penniniska kedjan ofvanför staden Alston Moor i
Cumberland. Den förenade floden strömmar omkr. 50 km. österut
till Nordsjön vid Tynemouth. Öfre delen af
dess lopp går genom vackra och odlade nejder,
men omgifningarna kring dess nedre lopp hafva
genom de många kolgrufvorna alldeles mist sitt
behag, och de forna skogomgifna fristäderna för
munkar och abboter hafva upptagits af masugnar och
skeppsvarf och andra storindustriens verkstäder,
hvilka kanta flodens stränder från Newcastle till
hafvet. Floden är segelbar till Blaydon för mindre
farkoster och till Newcastle, 13 km. från mynningen,
för stora ångare. T:s kolhandel är den största i
England, och flodtrafiken öfverträffas endast af
den på Thames och Mersey. De förnämsta hamnarna äro
Newcastle samt North och South Shields, men nedanför
Newcastle är floden öfverallt försedd med hamnarmar
och bryggor. Omkr. sjundedelen af alla i England
byggda fartyg bygges vid T.
Tynemouth [ti’nmöth], »Tynes mynning», kommun
(borough) i engelska grefskapet Northumberland,
består af stadsområdena (townships) Chirton,
Cullercoates, North Shields, Preston och
Tynemouth. Det sistnämnda, den förnämsta badorten
på denna del af kusten, ligger på en udde på norra
sidan af Tynes mynning och är förenadt med Newcastle
genom en 13 km. lång jernväg. 44,118 innev. (1881)
i hela kommunen (1,741 har). Skeppsbyggeri och
sejlare-verkstäder. Fiskhandel. – T. var en sachsisk
fästning och sannolikt en romersk militärstation samt
fick under 600-talet ett kloster, hvilket var länge
berömdt och 1095 förvandlades till fästning.
Tyngd (Lat. gravitas), mek. Enligt Newton attraherar
hvarje materiel partikel hvarje annan materiel
partikel med en kraft, som är direkt proportionel mot
produkten af bådas massor och omvändt proportionel
mot qvadraten på deras ömsesidiga afstånd. Detta är
hvad man kallar den allmänna gravitationen l. den
allmänna tyngden, och ofvannämnda, af Newton
uppställda lagar för massors dragningskraft på
hvarandra benämnas tyngdlagar eller gå under
den sammanfattande benämningen den allmänna
gravitationslagen (se Gravitation). Genom denna
attraktion (se d. o.) erhåller hvardera kroppen
en acceleration, som är direkt proportionel mot
den attraherande kroppens massa och omvändt mot
afståndets qvadrat, men oberoende af den attraherade
kroppens egen massa. Den acceleration, som jordens
attraktion sålunda meddelar åt kroppar vid jordens
yta, benämnes tyngd l. tyngdkraftens acceleration
och betecknas vanligen med bokstafven g (se
Fall-lagar). Denna accelerations riktning namnes lod-,
vertikal- eller zenitallinie och sammanfaller i
allmänhet icke strängt med jordradien. Detta skulle
vara fallet, om jorden vore klotformig och bestående
af homogena, koncentriska lager, och då skulle ock
tyngden öfverallt vara lika. Men detta är icke fallet,
utan tyngden varierar för olika jordorter. Vid polerna
är den störst och vid eqvatorn minst, dels emedan man
vid polerna är närmast jordens medelpunkt, hvarifrån
attraktionen kan anses utgå, dels emedan tyngden vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
