Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troplong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sistnämndes södra ände, flyter genom Hölebo härad
i först östlig, sedan sydlig riktning och faller ut
nedanför staden Trosa i Östersjön. Dess längd från
Sillen är omkr. 16 km.
Trosbekännelse (Lat. professio l. confessio fidei;
symbolum), en församlings, korporations eller enskild
persons redogörelse för sina religiösa åsigter. De
vanliga fallen, då religiös trosbekännelse aflägges,
äro: af församlingen vid allmän gudstjenst,
af konfirmanderna vid konfirmationen, af äldre
personer, som döpas, samt af den, som öfvergår från
ett kyrkosamfund till ett annat. Trosbekännelse
kallas också sjelfva trosbekännelseformuläret, der
ett sådant begagnas. Detta innehåller då en kort och
koncis framställning af sjelfva hufvudpunkterna i
den lära, till hvilken man bekänner sig. Såsom den
kristna kyrkans äldsta trosbekännelseformulär har man
utan tvifvel att betrakta de till den ursprungliga
bibeltexten ej hörande orden i Ap. G. 8: 37: »Jag tror
Jesus Kristus vara Guds son». Under kyrkans strider
med hedningar, judar och kristna sekter och den i
samband dermed uppkomna läroutvecklingen utvidgades
kyrkans bekännelseformulär, och på det sättet
uppkommo de tre ekumeniska bekännelseskrifterna (se
Symboliska böcker). I den lutherska kyrkan begagnas
det apostoliska symbolum såsom trosbekännelse vid
gudstjenstliga handlingar, i den romersk-katolska
det niceno-konstantinopolitanska symbolum, utom
vid dophandlingar, då det apostoliska brukas, och
i den grekiska kyrkan mest det nicenska symbolum i
dess ursprungliga, kortare gestalt. J. P.
Troske, bot. Se Rhamnus.
Troslära, den systematiska framställningen af en
religions lärosatser, hvilka af religionens bekännare
hållas för sanning eller »tros». Se vidare Dogmatik.
Trosregeln. Se Tradition.
Tross (T. tross, af Fr. trousse, bundt, packe,
af Lat. tortus, vriden). 1. Sjöv., tåg af mer än
1 tum i omkrets och innehållande minst 18 vanliga
eller 12 gröfre garn. Sedan af garnen, obetydligt
sammanslagna medsols, förfärdigats s. k. dukter,
sammantvinnas vanligen tre eller fyra sådana,
hvarigenom trossen uppkommer. Sammanslås trossar med
hvarandra, erhålles en kabel. Dukterna i en tross
och trossarna i en kabel kallas hvar för sig parter,
efter hvilkas antal tågvirket benämnes treslaget,
fyrslaget o. s. v. Trossens groflek benämnes efter
omkretsens storlek (2 tums tross, 3 tums fyrslagen
tross o. s. v.). Dess längd är i allmänhet omkr. 120
famnar. Smäckrare tågvirke kallas lina. Se vidare
Kabel och Kabelslaget. Nu för tiden tillverkas
äfven trossar af jerntråd. Se Jerntrådslina och
Tågvirke. – 2. Krigsv., äldre svensk benämning på
»träng» (se d. o. 2); deraf trossdepot (se Depot),
trossfordon, trosskusk, trosspersedlar etc.
R. N.
Trossbodar kallades de små förrådsbyggnader, som från
indelningsverkets införande intill nyaste tid funnos
vid hvarje kompani af de roterade trupperna (dock
ej i Skåne), och hvilkas uppbyggande och underhåll
ålågo rotehållarna med användande af soldaternas
arbetskrafter.
Enligt k. kung. d. 28 Maj 1886 behöfva trossbodarna
icke längre underhållas; de försäljas, i den mån de
kunna undvaras. C. O. N.
Trossdäck. Se Banjerdäck och Däck.
Trossin, Robert, tysk kopparstickare, f. i
Bromberg 1820, studerade i Berlin under Buchhorn
och Mandel. Hans första större blad, Italiensk
fiskaregosse (efter Magnus), vittnade om säker teknik,
och sedermera utvecklade han denna till allt större
mästerskap. Han kallades 1850 till Königsberg såsom
direktör för der varande kopparstickareskola. Efter
den tiden har han utfört många utmärkta stick,
såsom Jeftas dotter (1859, efter Schrader),
Bedjande munk vid Henrik IV:s bår (efter Lessing),
Dilettantqvartett (1868, efter Hiddemann), samt
Mater dolorosa (efter Guido Reni), S. Antonius’ af
Padua vision (efter Murillo) och Venezianska (efter
Savoldo), dessa tre i Berlins museum.
Trossnäs fält, i Nors socken, Värmland, vid
Norselfven, ej långt från Edsvalla station å
Bergslagernas jernväg, mötesplats för Värmlands
regemente och Värmlands fältjägarekår.
Trosspassevolansafgift (se Passevolans), en afgift,
hvilken sedan 1770-talet årligen erlägges af
hvarje rusthåll såsom ersättning tillt kronan
enligt ingånget kontrakt för befrielse från
skyldighet att bidraga till trossens underhåll,
hvilket åligger rusthåll. Af dessa afgifter har
bildats trosspassevolanskassan eller, såsom den
sedan 1840 benämnes, trosspassevolansfonden; men
sedan 1851 ingå dessa afgifter till statsverket
och upptagas bland riksstatens ordinarie inkomster
samt belöpa sig till 26,000 kr. (1891), hvaremot ett
särskildt anslag är på 4:de hufvudtiteln uppfördt till
trossens underhåll. Trosspassevolansfonden, hvilken
förvaltades af Krigskollegium (Arméförvaltningen)
till 1873, då den öfverlemnades till Statskontoret,
hade 1890 en nettobehållning af endast 35,310
kr. Ett visst anslag för trossens underhåll utgår
af denna fond årligen till Arméförvaltningen.
C. O. N. Kbg.
Tross-slaget. Se Kabelslaget.
Trossö. Se Karlskrona.
Trostelstol (Eng. throstle, egentl. sångtrast),
en spinnmaskin. Se Spinning.
Trotjenare. Se Troman.
Trotte Karlsson. Se Eka-ätten.
Trottet [tråtte’], Jean Pirre Philippe, schweizisk
predikant, teologisk och religionsfilosofisk
författare, föddes 1818 i närheten af Vevey i kantonen
Vaud och var son af en vinodlare. Han biträdde i
sin ungdom fadern i dennes arbete och började sent
sina akademiska studier (i Lausanne). 1851 lät
han prestviga sig inom frikyrkan i Genève, höll
religionshistoriska föreläsningar i denna stad,
utgaf sitt första arbete (De la question sociale),
tjenstgjorde någon tid i en protestantisk skola i
Paris och antog hösten 1852 kallelsen såsom pastor vid
franska reformerta kyrkan i Stockholm. Under de sex år
T. bodde i Sverige förvärfvade han der många vänner
och utöfvade ett inflytande, som sträckte sig långt
utom hans lilla församling, bl. a. genom att kasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
