Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorvaldsen, Bertel - Thot, mytol. Se Egypten, sp. 221 - Thoten (Fornn. þótn), södra delen af den fruktbara landsträckan v. om Mjösen, Norge - Thotmes (T. III), egyptisk konung omkr. 1600 år f. Kr. Se Egypten, sp. 228 - Thott, gammal dansk adlig ätt - Thott. 1. Birgitte T. - Thott. 2. Otto T. - Thott, en svensk friherrlig och en svensk greflig ätt. Se Tott - Thou (latinis. Thuanus), Jacques Auguste de - Thouars, stad i franska depart. Deux-Sèvres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbeten, dels och i synnerhet i den sedan utgifna
lefnadsteckningen (4 bd, 1851–56) efter konstnärens
efterlemnade papper m. m. samlat de fullständigaste
bidragen till hans historia. Ett förtjenstfullt
arbete är äfven »Thorvaldsen, sa vie et son oeuvre» af
Eugène Pion (Paris, 1867, 2:dra uppl. 1874; öfvers. på
engelska, tyska och italienska). Bidrag till belysning
af T:s lefnad och verksamhet finnas dessutom af
bl. a. C. Fr. Wilckens: »Træk af Thorvaldsens
kunstner- og omgangslif» (2:dra uppl. 1874; tysk
öfvers. 1875), Al. Wilde: »Erindringer om Jerichau og
Thorvaldsen ombord paa fregatten Rota 1838» (1884;
svensk öfvers. 1885), och Jul. Lange: »Sergel og
Thorvaldsen» (1886). Slutligen må särskildt nämnas
M. Hammerichs lilla förträffliga, populära skrift
»Thorvaldsen og hans kunst» (efter et foredrag for
landsbyfolk, 1870). 1867–71 utkom planschverket
»Thorvaldsens arbeider», med 120 fotografier af
T:s förnämsta verk, utförda af Budtz-Müller &
C:o, och 1890 började i Köpenhamn utgifvas ett nytt
planschverk, »Thorvaldsen, hans lif og hans værker»
(fototypier, med text af S. Muller). En medalj
till minne af T. utfördes af C. Christensen och
begagnas som utställningsmedalj af konstakademien.
Ph. W.
Thot, mytol. Se Egypten, sp. 221.
Thoten (Fornn. Þótn), södra delen af den
fruktbara landsträckan v. om Mjösen, Norge. I
forntiden var T. en del af Haðafylke och hör nu
till Kristians amt, inom hvilket det tillsammans
med Vardal och Biri bildar ett fogderi, med 22,463
innev. (1891). T. består af två pastorat, Östra T.,
vid Mjösen, och det högre belägna Vestra T., som
innesluter Enavandet och ända till 1600-talet var en
glest befolkad skogstrakt, Åsbygden. T. förbindes
medelst en chaussé med jernvägsnätet, men
kommunikationerna äro för öfrigt otillräckliga,
hvarför en jernväg (Nordbanen) till T. allvarligt
satts i fråga. Y. N.
Thotmes (T. III), egyptisk konung omkr. 1600 år
f. Kr. Se Egypten, sp. 228.
Thott, gammal dansk adlig ätt, som utgrenat sig
äfven till Sverige (se Tott). 1. Birgitte T.,
f. 1610, äktade 1632 Otto Gjöe till Turebyholm och
dog 1662. Hon var ett mycket lärdt fruntimmer, och
hennes öfversättningar från grundspråket af Seneca
(1658) samt de grekiske filosoferna Epiktetos och
Kebes (1661) utmärka sig lika mycket genom trohet
som genom ett lättfattligt språk. Öfversättningen
af Seneca tillhör det bästa, som den tiden hade att
uppvisa af danskt språk. Hennes latinska bref äro
aifattade i en mycket elegant form. – 2. Otto T.,
grefve, ämbetsman, bok- och konstvän, född d. 13
Okt. 1703, blef 1746 förste deputerad i räntekammaren
och lyckades i denna ställning på åtta år betydligt
reducera statsskulden. År 1762 blef han medlem af
geheimekonseljen och 1763 öfversekreterare i danska
kansliet samt upphöjdes 1767 i grefligt stånd,
men afskedades i Dec. 1770. Efter Struensees fall
(Jan. 1772) intog han åter sin plats i konungens råd
och behöll den till sin död, d. 10 Sept. 1785. T. egde
dyrbara samlingar af
taflor, mynt och böcker. Hans bibliotek räknade
120,000 bd och var det största enskilda i hela
Europa, större än k. biblioteket i Köpenhamn
på den tiden, samt mycket rikt på handskrifter
(4,000) och sällsyntheter (6,000 paleotyper). Vid
sin död skänkte han det dyrbaraste häraf åt
k. biblioteket. T. var den siste manlige
medlemmen af sin urgamla och ryktbara ätt.
E. Ebg.
Thott, en svensk friherrlig och en svensk greflig
ätt. Se Tott.
Thou (latinis. Thuanus), Jacques Auguste de, fransk
statsman och historieskrifvare, f. 1553, d. 1617,
egnade sig åt den juridiska banan och innehade
anställning som parlamentsråd, då han af Henrik III
kallades till vigtiga politiska värf. Det var på
en tid, då Frankrike härjades af inbördes krig, och
konungen måste lemna sin hufvudstad (1588). T. rådde
sin herre att oaktadt dennes motvilja förena sig med
konung Henrik af Navarra (sedermera Henrik IV). Sedan
han lyckats åstadkomma detta förbund, begaf han sig
till Tyskland och Italien för att anskaffa åt de
bägge konungarna erforderlig hjelp i penningar och
krigsfolk. Från Venezia, der han erfor Henrik III:s
mord (1589), skyndade han tillbaka till Frankrike
och ställde sig till Henrik IV:s förfogande. Den
nye konungen skänkte honom sitt förtroende och
vädjade till hans erfarenhet i de vigtigaste
angelägenheter. Till följd deraf blef han i tillfälle
att bl. a. föreslå och genomdrifva det ryktbara
nantesiska ediktet (1598). Vid Henrik IV:s död (1610)
var han vice president i parlamentet i Paris. Då
enkedrottningen icke kunde förmå sig att utnämna
honom till president i parlamentet vid inträffande
ledighet och T. icke kände sig tillfredsställd med
den honom i stället gifna posten såsom en af de tre
direktörerna för finansväsendet, drog han sig tillbaka
från det offentliga lifvet och egnade större delen
af sin tid åt fullbordandet af sitt stora, på latin
författade historiska verk Historia sui temporis
(80 böcker, 1604–14; forts., 58 böcker, af Du Puy
och Rigault 1620; flere öfvers. till franska), en
allmän historia för tiden 1543–1607, som, särskildt
hvad Frankrikes historia under denna tid beträffar,
har stort värde. Skildringen är i allmänhet lugn
och fördomsfri, ehuru något vidlyftig och, naturligt
nog, icke alltid utan misstag. Författarens skarpa
yttranden mot det katolska presterskapet och, å andra
sidan, hans öfverseende med protestanterna gjorde,
att hans »Historia» blef fördömd i Rom. Bland andra
T:s utgifna arbeten märkas latinska skaldestycken,
såsom Posteritati poematium opus (1678). Hans
samlade arbeten (7 fol. bd) utgåfvos 1733 i London
af Th. Carte. – Hans äldste son, François Auguste
de T. (f. 1607, d. 1642), parlamentsråd och senare
conseiller d’état, blef inblandad i markis de
Cinq-Mars’ sammansvärjning mot Richelieu och miste
lifvet genom halshuggning. J. M-r.
Thouars [-ar], stad i franska depart. Deux-Sèvres,
vid Loires biflod Thouet och jernvägen mellan Tours
och Les Sables d’Olonne. 3,535 innev. (1881). Gammalt
slott, förr tillhörigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
