Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pantalonger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tradition rörande det mimiska teckenspråkets
betydelse. För öfrigt torde man väl svårligen kunnat
undvara ett af chören eller dess ledare framsagdt
berättande recitativ, hvilket tjenade dels att för
åskådarna tydliggöra de pantomimiskt utförda
scenernas inbördes sammanhang, dels äfven att gifva
skådespelaren tid till de af olika roller påkallade
förändringarna i kostym och maskering. Berömda
paritomimspelare voro under Augustus’ tid
Bathyllus och Pylades, under Caligulas regering
Mnester, under Neros Paris och under Domitianus’
Latinus. Till och med kejsar Nero sjelf försmådde
icke att uppträda såsom pantomimisk konstnär. De
pantomimiska skådespelens innehåll var i allmänhet
mytologiskt, mera sällan historiskt, och man synes
med förkärlek hafva valt ämnen af slipprig och
sedeslös beskaffenhet. Också var denna konstart,
ehuru med hänförelse omfattad af hög och låg, illa
anskrifven hos strängare sedlighetsvänner och har
t. o. m. blifvit betecknad såsom en hufvudfaktor i
romareverldens sedliga förfall, ett förhållande,
som säkerligen icke förbättrades, då i senare tider
äfven qvinnor uppträdde såsom pantomimiska konstnärer
(pantomimae). Jämväl hos grekerna var redan i äldre
tider bruket af mimisk dans ingalunda okändt, men till
en sjelfständig dramatisk konstart har det utvecklat
sig först i Rom, hvarifrån det sedan spridt sig öfver
den grekisk-romerska verlden. Sakrika upplysningar
om pantomimernas inrättning meddelas af den i 2:dra
årh. e. Kr. lefvande grekiske författaren Lukianos
i hans skrift »Om dansen». Den romerska pantomimen
qvarlefver ännu delvis i vissa arter af det italienska
folkskådespelet. Äfven hos åtskilliga österländska
folk (perser, kineser m. fl.) förekommer pantomimiskt
spel såsom en omtyckt folkförlustelse. Närbeslägtad
med pantomimerna är den på nutidens teatrar dels
i operan, dels sjelfständigt uppträdande balletten
(se d. o.), hvilken åtminstone stundom utvecklar sig
till en i dans och stumt spel genomförd dramatisk
handling. A. M. A.
Pantry [pä’ntri]. Se Penteri.
Panträtt, jur. – äfven kallad hypoteksrätt, då
panträtten ej är förenad med besittning af föremålet
derför –, tjenar att bereda borgenär säkerhet för
hans fordran i viss egendom: pant eller hypotek (se
dessa ord). Vid uteblifvande af betalning eger han
nämligen att till dennas vinnande göra sig pantens
värde till godo. Han (»panthafvaren», »panttagaren»)
kan härvid göra sin rätt gällande ej blott mot den
ursprunglige upplåtaren af panträtten (»pantegaren»,
»pantgifvaren»), utan mot hvem som hälst, som innehar
panten eller derå förvärfvät rättsliga anspråk. Och
häri skiljer panträtt sig från förmånsrätt, som har
betydelse endast vid en liqvidation i gäldenärs
bo. Förmånsrätt kan deremot visserligen vara förenad
med en panträtt och sålunda i visst afseende öka
dess värde. För så vidt borgenärs besittning af
panten hör till panträttens begrepp, har borgenär
äfven retentionsrätt till panten. Men i och för sig
sammanfaller ej retentionsrätt med panträtt, medför ej
rättsligt anspråk på betalning ur godset, utan endast
befogenhet att innehålla detsamma. Och hvad beträffar
qvarstad eller skingringsförbud, som af myndighet
utverkats, bereda de visserligen äfvenledes säkerhet i
egendom, men leda, äfven om de anordnas med afseende
å ett fordringsanspråk, ej till någon särskild rätt
till betalning ur godset, utan åsyfta endast att i
afvaktan på utredningen af en eller annan rättsfråga
sätta egendomen i skydd för besittningshafvarens
dispositioner. – Panträtt är således sakrätt,
och det ej blott i den mening att dess föremål är
en sak, utan äfven så till vida som den gäller mot
alla. Så framt panträtten omfattar en helhet af
ting, kan den dock visserligen bestå såsom sådan
och dock upphöra att låda vid sådana dess särskilda
delar, som af egaren öfverlåtas på annan man. Hvad
svensk rätt beträffar, erbjuder driftmateriel till
intecknad jernväg bevis härpå (k. förordn. d. 15
Okt. 1880). Fråga är dock om panträtt här verkligen
föreligger. Men äfven om så vore, är dess betydelse i
sådant fall ej oväsentligen försvagad. – Af de såsom
inskränkningar i eganderätten tänkta sakrätterna
är panträtten i sådan måtto den mest omfattande,
som den kan leda till ett fullständigt upphäfvande
af förutvarande eganderätt. Vilkor härför är dock,
att skulden icke i rätt tid gäldas, eller m. a. o. är
förfallen till betalning. Men då eger äfven borgenären
att vidtaga honom af lagen anvisade åtgärder för att
med pantens värde betäcka sig för sin fordran. –
Med panträtt sammanblandas ofta förmånsrätt och
retentionsrätt, t. o. m. i teoretiska framställningar,
men i synnerhet i lagstiftningen. Af mindre vigt
är detta, då, såsom fallet är i svensk rätt, med
retentionsrätt förknippats verklig betalningsrätt i
godset, ehuruväl ej förmåga att påfordra och inleda
den derför erforderliga proceduren (Utsökningsl. §
118). Men värre är, att lagstiftarna mången gång lemna
lagskiparna i ovisshet huruvida de afsett upprättandet
af pant-, förmåns- eller retentionsrätt. Detta
gäller dock egentligen de s. k. tysta panträtterna,
d. v. s. de, som hafva sin grund allenast i lagens
bestämmelser, och ej de, hvilka tillkommit genom
aftal eller särskild tvångsåtgärd vare sig af
laga myndighet eller borgenären sjelf. – På dessa
olika sätt kan nämligen panträtt uppstå. Sker det
genom aftal, är vid lösegendom principielt härtill
ytterligare af nöden, att panten lemnas borgenären
i besittning, s. k. handfången pant (»handpant») i
motsats till hypotek (se d. o.), och vid fast åter
att öfverenskommelsen offentliggöres genom dess
intagande i domstols handlingar, s. k. inteckning (se
d. o.), i hvilket senare fall panträtten från början
fastställes till visst belopp af egendomens värde. Då
åter panträtt kommer till stånd mot gäldenärs vilja,
sker detta genom ett rättsligt besittningstagande,
nämligen antingen af laga myndighet medelst utmätning,
hvarvid, då fråga är om utmätning af fast egendom
för fordran, som icke blifvit intecknad, det åligger
utmätningsmannen att göra anmälan härom för anteckning
i domstols inteckningshandlingar, eller af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
