Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medvetande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Korints landområde. Det fylles till större delen af en
bred bergskedja, af de gamle kallad Geraneia (nu
Makri plagi och Paleovuno). Samfärdseln förmedlas
endast genom svårtillgängliga bergspass, af hvilka
ett vid den södra kusten, nära Attikas gräns, är
det redan från sagotiden illa beryktade Skironiska
passet (se Skiron), nu för tiden kalladt Kakiskala
(»Stygga trappan»). Endast i landets sydöstra del
finnes en något betydligare slättmark, på hvilken
hufvudstaden, Megara. var belägen. M. liknar till
sin naturbeskaffenhet närmast Attika. Bördigheten
är tämligen ringa. Vigtiga näringsfång voro
hvitlöksodling, boskapsskötsel och fiske, men
framförallt sjöfart och handel. För sin rikedom
och makt hade staten hufvudsakligen hafvet att
tacka. Om dess lifskraftiga utveckling, trots de täta
härjningar, för hvilka den var utsatt genom sitt
läge mellan mäktiga grannar, vittnar grundandet af
åtskilliga betydande kolonier, såsom Chalkedon och
Byzantion vid Bosporen, Herakleia vid Pontos och Hybla
Megara på Sicilien. För öfrigt beskylldes megarenserna
för att vara råa och lastbara samt sakna all högre
lyftning. – I urminnes tid bosatte sig i M. karer
(om hvilka bl. a. namnet på en af Megaras akropoler,
Kar l. Karia, vittnar), och i deras spår skola hafva
följt leleger. Dessa stammar måste vika för joner,
och dessa i sin ordning för doriska invandrare,
hvilka i M. efter hand införde doriskt statsskick,
doriskt språk och doriska seder. Hos massan
af folket qvarlefde dock medvetandet om jonisk
stamförvandtskap och gaf sig luft i tidt och ofta
återkommande uppresningar mot det doriska adelsväldet,
hvilka äro ett utmärkande drag i M: s historia och
tidtals ledde till införandet af ett demokratiskt
statsskick. Under det doriska väldets äldre tid var
M. t. o. m. beröfvadt sin politiska sjelfständighet
och behandlades af de i Korint herskande bakchiaderna
såsom en underkufvad provins. Först efter långvariga
strider och med uppoffring af ett betydligt landområde
lyckades det (måhända omkr. 720 f. Kr.) frigöra
sig från denna beroende ställning. Längre fram tog
M. i besittning ön Salamis, som dock kort derefter
på Solons tillskyndelse eröfrades af athenarna. I
likhet med öfriga doriska stater stod M. under
den följande tiden under Spartas inflytande, till
dess det omkr. år 460 (l. 455) f. Kr. i stället
slöt sig till athenarna, hvilka uppförde de långa
murarna mellan Megara och dess hamnstad samt med
attiska trupper besatte såväl dessa murar som sjelfva
hamnstaden. Då innevånarna i Megara år 423 lyckades
fördrifva den attiska garnisonen, nedrefvos de långa
murarna, men uppfördes å nyo 84 år senare, då M. åter
sökte Athens skydd. Under det forna Greklands sista
frihetsstrider i 3:dje och 2:dra årh. f. Kr. slöt sig
M. skiftevis till det achaiska och till det beotiska
förbundet. Inom det nuvarande konungariket Grekland
bildar M. en eparki inom nomarkien Attika-Beotien.
A. M. A.
Megariska skolan, en af de från
sokratismen utgångna grekiska filosofskolorna, hvilken
fått sitt namn deraf att dess grundare, Evkleides
(se Euklides), var född och bosatt i
Megara. Utmärkande och betydelsefullt för denna
omkr. år 400 f. Kr. grundade skola är sammangjutningen
af sokratiska och eleatiska läror. Den redan hos
skolans hufvudman framträdande benägenheten för
dialektiska hårklyfverier synes hafva ytterligare
utvecklat sig hos hans efterföljare, och skolan
fick med anledning deraf binamnet den eristiska (se
Eristik). Några bland de megariske filosoferna
l. megarikerna (Evbulides och Diodoros Kronos)
hafva gjort sig bemärkta såsom uppfinnare af
spetsfundigt anlagda felslut. Skolans siste
betydande representant, Stilpon (omkr. 300 f. Kr.),
sysselsatte sig hufvudsakligen med moralfilosofien
och närmade sig der till cynikernas läror.
A. M. A.
Megaskop, fys. (af megas, stor, och skopein, se),
ett slags »camera obscura» af större dimensioner,
hvilken före fotografiens uppfinning mycket användes,
då man ville i förstorad skala afrita statyetter,
bas-reliefer, målningar, gravyrer m. m.
Megaspelaion [-spileon], det största och rikaste
klostret i Grekland, beläget i Achaia, på norra sidan
af arkadiska bergen, så, att hufvudbyggnadens nedre
del ligger i en stor grotta (Grek. mega spelaion). En
»lukasbild» af madonnan gör klostret till en stor
vallfartsort. Dess omkr. 300 munkar odla hvar och en
sitt jordstycke, hvars afkastning tillfaller dem.
Megasthenes (Lat. Megasthenes), forngrekisk
statsman och fältherre, rådgifvare hos konung
Selevkos I i Syrien. Under en beskickning till den
indiske konungen Sandrokottos samlade han material
till en indisk historia, hvilken länge synes hafva
varit anlitad såsom en hufvudkälla för kännedomen
om Indiens förhållanden. De brottstycken af detta
arbete, hvilka kommit till vår tid, äro samlade och
1848 utgifna af E. Müller (»Fragmenta historicorum
graecorum», II, 397 ff.). A. M. A.
Megatherium (af Grek. megas, stor, och ther,
vilddjur), paleont., fossilt däggdjursslägte af
trögdjurens (Edentata l. Bruta) ordning. Längden
utgör 3,5–5,5 m., hvaraf svansen 1,5 m.; höjd
2,4 m. Kroppsbyggnaden är grof och klumpig,
massivare än elefantens. I afseende på hufvudets och
tändernas byggnad företer M. öfverensstämmelse med
sengångaren, i afseende på ryggrad, svans och lemmar
med myrsloken. Hufvudet är jämförelsevis litet,
sannolikt försedt med en liten snabel. Tänderna,
5 i öfver-, 4 i underkäken, äro prismatiska, med
tvärribbor på kronan. Framföfterna äro föga längre
an bakfötterna, de förra med 4, de senare med 3 tår,
af hvilka de inre hafva mycket stora klor. Nyckelbenet
är kraftfullt, liksom ock svansen. M. lefde af blad af
träd, som det, stödjande sig på bakfötterna och den
kraftiga svansen, ryckte omkull medelst sina starka
framfötter. Lemningar af M. äro funna hufvudsakligen
i Syd-Amerikas postpliocena bildningar (pampasleran),
men träffas äfven i Nord-Amerika. B. L-n.
Megazoosporer, bot. Se Chlorozoosporaceae.
Megerle, Ulrik. Se Abraham a Sancta Clara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
