Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medvetande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kastrerade prester. de s. k. galli, tågade vid
larmande frygisk musik genom gatorna och uppburo
almosor för gudinnans räkning. A. M. A.
Megalichthys (af Grek. megas, stor. och ichthys,
fisk), paleont., fossilt fiskslägte af ganoidernas
ordning, med starka, fint punkterade, rombiska
fjäll. 2 ryggfenor och kraftiga koniska
tänder. Hithörande fiskar, som förekomma
hufvudsakligen i stenkolssystemet, hafva uppnått så
betydliga dimensioner, att stundom endast hufvudet
varit mera än 1 m. långt. B. L-n.
Megalinus, Johannes, matematiker, född i Agunnaryd
(Småland) omkr. 1630, uppehöll sig 1650–1651 såsom
student i Dorpat, der han blef bekant med Stiernhielm,
vistades hos denne flere år och biträdde vid
vetenskapliga arbeten. Om hans senare öden känner man
blott, att han 1656 befann sig i Småland och i början
af 1660-talet var i London. M. synes varit en för sin
tid och efter svenska förhållanden ganska framstående
matematiker. Bland Stiernhielms handskrifter i
k. biblioteket i Stockholm finnas flere af honom
författade matematiska och astronomiska uppsatser,
och observatoriebiblioteket i Upsala förvarar ett
arbete öfver Usus circini proportionalis, efter hans
diktamen sammanskrifvet af A. Spole. G. E.
Megalitiska monument (af Grek. megas, stor, och
lithos, sten), arkeol., minnesmärken från förhistorisk
tid, bildade af stora, ohuggna stenar. Vanligen
menas dermed dels resta stenar, dels sådana grafvar,
som de franske fornforskarna kalla dolmens och
de svenske benämna dösar, gånggrifter eller
hällkistor. Vanligen stå de resta stenarna antingen
enstaka eller ordnade i rader eller i kretsar.
Megalodon (stundom Megalodus; af Grek. megas, stor,
och odus, tand), paleont., fossilt musselslägte med
tjocka skal och stor, kraftig låsapparat med 2 starka
tänder i hvarje skal. En art (M. cucullatus) är allmän
inom devoniska systemets mellersta afdelning; några
andra arter förekomma i alpin trias och lias. B. L-n.
Megalokastro. Se Kandia.
Megalonyx (af Grek. megas, stor, och onyx,
klo), paleont., ett till jättetrögdjuren (se
d. o.) hörande slägte, som står nära Megatherium,
men har de främre fötterna kortare än de bakre,
cylindriska tänder med urhålkade kronor och
uppstående kanter. Exemplar finnas i Brasiliens
och Nord-Amerikas postpliocena bildningar.
B. L-n.
Megalophrys montana, zool., hör till familjen
vattengrodor (Ranidae) inom de stjertlösa amfibiernas
ordning. Kroppen är mycket tillplattad och trumhinnan
dold. Öfre ögonlocket är utdraget till ett slags
horn. Denna grodart, som är hemma på Filippinerna,
är anmärkningsvärd såsom ett exempel på en hos
grodor och paddor ovanlig olikhet emellan könen
i byggnad. Hos hannen äro nämligen nosspetsen och
ögonlocken försedda med trekantiga skinnflikar. Hos
honorna äro dessa obetydligt utvecklade, eller ock
saknas de. C. R. S.
Megalopolis l. Megale polis (Grek., »den stora
staden»), hufvudstad i Arkadien, hvilken år 371
f. Kr. grundades af Epaminondas för att tjena
såsom motvigt mot Sparta, var beläget i en rymlig
dalsänkning på båda stränderna af den lilla floden
Helisson, ej långt från dess utflöde i Alfeios, och
omgifvet af väldiga ringmurar (50 stadier = 9 km. i
omkrets), hvilka, oaktadt dess föga skyddade läge,
gjorde det till en stark fästning. Innevånarnas
antal synes icke hafva stått i rätt förhållande till
stadens stora omfång. Vid M. blefvo spartanerna 330
f. Kr. slagna af macedonierna under Antipater. År
222 f. Kr. förstördes staden i grund af spartanerna
under konung Kleomenes III, men uppbyggdes å nyo
efter spartanernas samma år lidna nederlag vid
Sellasia. Den egde bestånd ännu långt fram under den
romerska kejsaretiden, men synes i det hela hafva
fört en tynande tillvaro. Bland dess ännu synliga
fornlemningar märkes i främsta rummet en väldig
teater, den största i hela Grekland. På det forna
M:s grund ligger nu byn Sinanu. A. M. A.
Megalosaurus (af Grek. megas, stor, och
sauros, ödla), paleont., fossilt ödleslägte,
tillhörande dinosaurierna (se d. o.), var ett
köttätande landdjur, med koniska, sammantryckta,
sabelformiga tänder. Lemningar af detta slägte,
af hvilket somliga arter beräknas hafva uppnått
en längd af 12–15 m., finnas hufvudsakligen i
Jura och Wealden, men förekomma äfven, ehuru
mycket sällsynt, i de yngre underafdelningarna
af kritsystemet, såsom vid Maastricht.
B. L-n.
Megaphytum Artis. bot. paleont., trädartade ormbunkar
från stenkolsperioden, hos hvilka bladen voro ställda
i två långsgående rader på stammen och ej, såsom hos
nutidens trädartade ormbunkar är fallet, i spiral. Man
känner endast de med stora runda bladärr försedda
stammarna, och det är ännu ovisst hvilka blad tillhört
desamma. A. G. N.
Megaptera, zool. Se Puckelhvalslägtet.
Megara. 1. Hufvudstad i grekiska landskapet
Megaris, belägen ungefär 2 km. från den Saroniska
hafsviken. M. var i forntiden en betydande och
folkrik stad med många praktfulla byggnader
och två högt belägna borgar (akropoler): Kar
l. Karia med Demeters berömda tempel (Megaron) och
Alkathoos. Hamnstaden Nisaia vid Saroniska viken var
förenad med hufvudstaden medelst två långa murar,
och försvarsverken mot sjösidan egde sin afslutning i
en skans på den tätt utanför liggande, med fastlandet
genom en brobyggnad förbundna ön Minoa. En annan hamn,
Pegai 1. Pagai, egde M. vid den Korintiska viken. På
det forna M:s plats står nu en stad med samma namn,
men helt obetydlig, med omkr. 4,000 innev. 2. Stad
på Sicilien. Se Hybla, 2. A. M. A.
Megariker, anhängare af megariska skolan (se d. o.).
Megaris (Lat. Megaris), grekiskt landskap,
fordom en sjelfständig stat med staden
Megara såsom hufvudort, var beläget omedelbart
ofvanför Isthmos. Areal omkr. 450 qvkm. Dess kuster
sköljas i n. v. af Korintiska vikens inre del, den
s. k. Alkyoniska viken eller Alkyoniska hafvet i
s. af Saroniska viken. För öfrigt begränsas det i
n. af Beotien. i ö. af Attika, i v. af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
