- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
34

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom ett fönster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sädesfältet, och den främste bar det som antagligen var
bössan. De voro kanske två hundra famnar eller mera
bakom malajen.

»Vid alla hälgon, det är en människojakt!» sade
Bailey.

Malajen stannade ett ögonblick och öfverskådade
stranden åt höger. Sedan öfvergaf han vägen och
försvann åt det hållet, gående genom säden. De tre
förföljarne följde hans spår, och deras hufvuden och
gestikulerande armar försvunno också efter en kort stund
ur Baileys synfält.

Bailey glömde sig ända därhän, att han svor.
»Just som sakerna höllo på att bli lifliga!» sade han.
Någonting liknande en kvinnas skrik trängde genom
luften. Sedan rop, tjut, en dof knackning på
balkongens utsida, hvilken kom Bailey att hoppa till, och
sedan knallen af ett skott.

»Det här är bra grymt emot en stackars sjuk»,
sade Bailey.

Men mera skulle ännu hända i hans tafla. Åh,
verkligen, en hel del mera. Malajen syntes igen och
vände nu utefter stranden uppför strömmen. Hans
gång var mer vacklande och mindre hastig än förr.
Han hotade någon framför sig med den otäcka
knifven, som han bar. Knifvens blad var matt, såg
Bailey — det glänste ej som stål bör göra.

Sedan kom den höga, ljusa mannen, svängande
en båtshake, och efter honom tre andra män, klädda
som båtkarlar, hvilka rände klumpigt framåt med åror.
Mannen med den gråa hatten och det röda bältet
var ej med dem. Efter en stund syntes åter de tre
männen med bössan, fortfarande i sädesfältet, men nu
nära stranden. De kommo fram på strandvägen, och
skyndade efter de förra. Den motsatta stranden blef
åter tom och öde.

Sjukrummet blef ånyo profaneradt genom syndiga
utgjutelser. »Jag skulle vilja ge mitt lif, för att få se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathumor/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free