Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På en vink trädde krigare fram och bundo den dömdes
händer öfver hufvudet, och derpå fördes han bort mellan två män.
Humbati gjorde en rörelse som för att följa brödren, men
besinnade sig och mumlade, så att konungen skulle höra det:
»Konungen är rättvis, och vis, Humbati känner ej mer sin broder.»
Lorden hviskade likväl till missionären: »Om jag vore konung
och hade sett Humbatis blick, skulle jag hafva oroliga nätter.»
Pieter Maritz följde af innerligt deltagande den olycklige,
då han fördes bort till en klippa, som stupade brant ned i den
breda, skimrande floden. Han betraktade den stolte krigaren,
hvilken lugnt gick till döden. Ett drömmande uttryck låg öfver
det vackra, svarta ansigtet, och hans läppar ryckte föraktligt, som
bure medvetandet om hans värdighet den tappre anföraren bort
öfver dödens fasor. Många krigare åsågo under tystnad och på
afstånd, när det lilla tåget trädde fram till klippranden.
Nu då ledsagarne ville lägga hand på honom för att störta
honom ned för klippan, gjorde sig den dömde med en åtbörd af
ovilja fri från deras grepp, tog ett steg framåt till den yttersta
kanten och störtade sig med ett väldigt hopp utför. Den svarta
kroppen dök ned i floden, ett ögonblick glänste den gyllene ringen
kring hufvudet öfver det blå vattnet — sedan såg Pieter Maritz
alligatorernas gräsliga gap rundt omkring, och af den käcke
mannen var hvart spår förloradt.
Då gossen helt uppskakad återvände, såg han konungen med
sitt följe och härförarne hvila under skuggrika träd och spisa.
Hans kockar sysslade kring elden och lukten af stekt kött
upp-fylde luften. Smickrarne omringade konungen och ropade,
försänkta i beundran: »Hvar äro Tschetschwajos fiender? Hans
andedragt slår dem som lågorna det torra gräset! Hans fiender
blifva uppslukade af konungens andedragt! Berg, skogar och
gräsbevuxna slätter, hören Tschetschwajos röst, Pandas sons, himlens
konungs!»
Mot sin vana slöt sig Humbati till dessa smickrare och
prisade ödmjukt konungens storhet. Af ven en hop af konungens
hustrur, hemtade från Ulundi, kretsade omkring honom och räckte
honom knäböjande korgar och skålar. Han vinkade en af dem till sig
och visade henne den ynnesten att sätta sina fotter i hennes
sköte och begagna henne till pall, under det han satt på en
gräsbänk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
