Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt hufvud. Full af medlidande, såg missionären på den induna,
som nu lydigt lade vapnen på marken. Han var en vacker,
smärt man med klokt ansigte och hufvudet prydt med en
guldring. Nu knäböjde han inför konungen, och djup tystnad
her-skade bland de församlade.
»Jag är icke nöjd med ditt regimente», sade Tschetschwajo.
»Det är konungens regimente och bör förelysa de öfriga krigarne
som ett exempel. Men du har exercerat manskapet som om det
varit en oxhjord.»
Den tilltalade höll sina svarta ögon fästa på konungens
ansigte, och ehuru han var i knäböjande ställning, preglades hela
hans hållning af värdighet och stolthet. Ingen muskel rörde sig
i de smärta lemmarna eller i det ädelt formade ansigtet.
»Du är dödens man», fortfor konungen. »Men» — härvid
vände han sig till missionären — »jag vill i dag göra, hvad jag
aldrig förr gjort: jag vill för min faders och väns skull skona
ditt lif, emedan han icke tycker om att se blod. Jag vet, att
hans hjerta gråter vid blodsutgjutelse, och derför får du lefva.
Han har kommit från ett fjerran land och har gjort mitt hjerta
hvitt. Han säger mig, att det är förskräckligt att taga någons
lif, emedan det aldrig kan göras ogjordt. Jag önskar att han,
då han vänder tillbaka till sitt land, för att föra till sin konung
Tschetschwajos helsning, må hafva ett hjerta lika hvitt som mitt.
För hans skull skonar jag dig, ty jag älskar honom. Men för
hela ditt lif måste du blifva förnedrad. Jag kan icke ställa dig
i spetsen för mitt regimente. Du skall icke mera umgås med de
ädle i landet, icke heller inkomma i furstarnes städer, icke heller
deltaga i dansen vid de kungliga festerna. Tag spjut och sköld och
träd in i det regimente, som ligger långt borta vid det stora vattnet!»
Höfvidsmannen sänkte hufvudet, men så lyfte han det åter,
lade armarna i kors öfver bröstet och svarade: »O, konung,
be-dröfva icke mitt hjerta! Jag har förtjenat din ogunst, låt mig dö
som en höfding. Jag kan ej lefva bland menige man.» Derpå
lade han handen på guldringen och fortfor: »Huru skulle jag
kunna lefva bland konungens hundar och ohelga detta äretecken,
som jag bar bland de mägtige? Nej, jag kan icke längre lefva,
låt mig dö, o Pezulu!»
»Nå väl», sade konungen, »din önskan varde dig
beviljad!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
