Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan och styrde uppåt för att uppnå en grotta, hvilken låg högre.
Denna utgjordes af en stor sal, omkring trettio fot hög, från
hvilken man såg ut i en ändlös rad af liknande hvalf. Gossen tyckte,
att han befann sig i ett underjordiskt palats, sådant som hans
farmor berättat om i sagorna, och full af undran såg han in i de
skumma rummen. Ett eget gnistrande och blänkande såsom af
en mängd slipade glasbitar syntes i dessa underjordiska salar, och
var längre bort ännu tydligare än på den plats, der hans fader
nu höll inne hästen. Med rysning varsnade nu gossen en mängd
föremål, som lågo hopade på marken. På ett ställe stirrade en
liufvudskål med tomma ögonhålor mot honom, och bredvid lågo
hvita arm- och benpipor, från hvilka kött och blod försvunnit för
flere år tillbaka. På ett annat ställe låg en hel hög med oredigt
hopkastade benbitar. Afven hufvudskålar af oxar, på hvilkas
pannor långa, böjda horn sköto ut, lågo bland menniskobenen.
Bredvid benranglen funnos äfven andra förmål, som väckte gossens
uppmärksamhet. Der lågo sönderbrutna kastspjut och stridsyxor,
bågar och pilar, flätade mattor, lerkrus, dricksflaskor, sådana som
kafferna begagna, tobaksdosor, olika slag af smycken, såsom
halskedjor af tigertänder och koppararmband, äfvensom mantlar af
djurhudar och andra föremål, som bäras af de afrikanska
stammarna. Allt detta låg i vild oreda och gjorde ett rysligt intryck
på gossen. Dessa underjordiska grottor föreföllo honom såsom
ett helt folks grafplats, och de skimrande droppstensbildningarna
i taket gjorde styggelsen på marken ännu tydligare.
Afven på fadren verkade denna plats hemskt, och då sonen
frågande betraktade honom, skakade han på hufvudet och pekade
på ett hörn i hålan, der det fans en liten afbalkning, liknande
en nisch, och der tjock mossa betäckte marken, men inga fasliga
lemningar lågo omkring.
Med möda steg han af hästen, stödd af gossen, gick med
vacklande steg lutad mot dennes skuldra till den utvisade nischen,
som var klädd med en grön matta. Der utbredde Pieter Maritz
den kappa, lian lösgjort från hästryggen, på marken, tog af fadren
bössan och patronremmen och hjelpte honom att lägga sig ned.
Stönande sjönk den kraftfulle mannen ned och hviskade med
feberheta läppar: »Vatten!»
Pieter Maritz såg sig kring och märkte, att hästen, hvilken
blifvit lemnad åt sig sjelf, följt sin instinkt och gått till det friska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
