Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in i den täta småskogen. Kaktusbuskar af flerfaldiga slag, med
hvassa taggar, spärrade emellanåt vägen och nödgade till krokar;
slingerväxter utbredde sig som ett nät och hindrade
framskridandet. Slutligen hade man hunnit till det sökta stället. En
med grön mossa öfverdragen klippvägg visade sig. Här sken ej
solen, ty hon rigtade sina strålar på berget midt emot och
klippväggen låg i skuggan. En uppfriskande svalka utgick från den,
så att hästen lyfte hufvudet och vädrade med sina heta näsborrar.
Silfverklart vatten flöt i oräkneliga droppar ned för mosstäcket
och bildade sig en väg till dalen.
Den sårade mannen höll in hästen och såg sig sorgset
omkring. Det var alldeles tyst, blott vattnets sakta porlande hördes,
och på afstånd ljöd ur den öfvergifna småskogen ropet af en
babian, som måtte hafva stått på vakt för sin hjord och vädrat
närvaro af menniskor.
»Många år är det, sedan jag var här», sade den sårade sakta,
»och icke hade jag tänkt att få återse denna plats.»
Han manade nu på hästen och följde ett stycke utmed
klippväggen, till dess en klyfta öppnade sig i den. Här red han in,
och gossen höll sig tätt intill hans sida. På ömse sidor reste sig
branta klippor, och deras mossbeklädnad var som öfvergjuten
med guld genom en smal solstrimma, som inbröt på sned. Nu
visade sig inne i klyftan en trång öppning i högra väggen,
knappast stor nog att släppa häst och ryttare igenom. Genom den
gick vägen. I den skymning, som rådde här inne, var det icke
lätt för gossen, som nu gick bakom hästen, att se föremålen
omkring; likväl gick han steg för steg vidare. Han upptäckte till
höger en djup afgrund, som sänkte sig nedåt, svart och
oöfver-skådlig som en brunn, fast med mycket vidare öppning, och strax
derpå till venster en ofantlig sal. Af ven här herskade ett
däm-padt ljus, hvilket måste trängt ned från himlen genom några
springor och hål, och endast otydligt aftecknade sig mot det höga
hvalfvet långa, spetsiga droppstenspiggar, hvilka hängde som
prydnader ned derifrån. Från denna sal ledde en snedt sluttande
håla, betäckt med grus och rullstenar, och i slutet på den förde
en smal ingång till en annan, höghvälfd, naturlig sal. Här var
marken betäckt med vatten, hvilket i början räckte gossen öfver
fotknölarna. Vattnet blef djupare i den mån flyktingarna trängde
in i berget, och det steg hästen öfver knät, då ryttaren tog af åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
