Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riska förfalskningar, för att gifva röfvarpolitiken sken af
berättigande, inser enhvar, som känner till det gamla Rus-väldets och den
moskovitiska statens historia.*)
I inledningen till traktaterna om den tredje delningen heter det,
att Katarina II, Franz II och Fredrik Vilhelm II, "öfvertygade genom
det förflutnas erfarenhet om republiken Polens absoluta oförmåga
att gifva sig en beslutsam och stark regering eller att lefva
fridsam under sina lagar, vidmakthållande sig i hvilket slags oberoende
som helst (l), ha i deras vishet och kärlek för freden samt deras
undersåtars välgång insett, att det är en oundgänglig nödvändighet
att skrida till och företaga en fullständig delning af denna republik
emellan de tre angränsande makterna."
Dessa lögnaktiga motiv och själfva delningen ville man därpå
skaffa en sorts bekräftelse genom den — tydligen af Katarina
dikterade — afsägelseakt, hvarmed Stanislaus August den 25
november 1795 måste nedlägga sin krona. Häri står bl. a.: "Öfvertygade
om, att Våra omsorger ej mera skulle kunna vara Vårt fädernesland
gagneliga, sedan den olyckliga insurrektion, som där inträffat,
störtat det i den förstöring, som där inträffat; och ytterligare i
betraktande däraf, att de förfoganden rörande Polens tillkommande öde,
som omständigheternas trängande kraf göra nödvändiga och dem
H. M. Käjsarinnan öfver hela Ryssland äfvensom de andra
angränsande makterna vidtagit, äro de enda, som kunna förskaffa fred och
lugn åt Våra landsmän, ha Vi–––––fritt och otvunget af stått från
alla våra rättigheter.––-Vi öfverlämna denna högtidliga akt om
afsägelse från Polens krona och regering i H. M. Käjsarinnans öfver
hela Ryssland händer frivilligt« etc.
Efter denna komedi fick Stanislaus August lämna Grodno, och
nu bereddes honom en bostad i Petersburg i Marmorpalatset —
som Katarina uppfört åt sin älskare näst efter honom, Gregor
Or-lov! — och här lefde han till sin död (1798). Katarina anslog åt
honom 200,000 dukater i årligt underhåll, som de tre
delningsmak-terna senare gemensamt lämnade.
Han behandlades med hjärtlighet och utmärkelse af tsar Paul
*) I våra dagar eger en ny förfalskning af historien rum i Ryssland
genom regeringens komité för resandet af ett monument åt Katarina // i
Vilna, hvilken i ett upprop 1901 framhåller, i likhet med ryska tsaren i
februari 1899 (då monumentet beslöts), att Väst-Ryssland, »vårt
fäderneslands forna besittning» genom Katarina II kom att»återförenas med
Moskva-Ryssland», sedan landet 3 århundraden på grund af »ogynsamma historiska
tilldragelser»(!) befunnit sig under främmande ok»!
Sålunda skall nu på käjserlig befallning Katarinas grymheter i Polen
och Littauen firas genom ett monument, som blir en ny kränkning af
polska nationens rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
