Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varschaus universitets berömda bibliotek togs ock och fördes till
Petersburg.
Märkas bör, att hofven i Petersburg, Wien och Berlin
betraktade invasionen i Polen som en affär och att plundringsmonarkemas
favoriter på förhand anhöllo om de eller de jordegendomame samt
läto sig dem formligen anvisas. Sålunda blefvo många af Polens
fosterlandsförsvarare beröfvade stor del af sina gods eller alldeles
utfattiga för brottet att ha rest sig mot tyranniet.
Många af Polens främste män fängslades af de tre segrande
makterna och fördes bort dels till fängelser i Österrike, Preussen
och Ryssland, dels till Sibirien, för att aldrig mer återse sitt
fädernesland eller återfå friheten.
Somliga ledare och andra fosterlandsförsvarare lyckades dock
undkomma bödlarne genom att utvandra till främmande länder, i
synnerhet Frankrike, Turkiet och Italien.
Då den polska hären under Vavrzevski vägrat att låta sig
inbegripas i Varschaus kapitulation, men ej längre kunde
sammanhållas, blef den nödsakad att gå in på ett hedrande fördrag i
Ra-dochitse. Officerarne fingo behålla sina värjor och erhöllo pass till
utlandet. Polen hade ännu ej upphört att strida. Af spillror af
den upplösta hären bildade Dombrovski för franska republiken och
käjsardömet de ryktbara polska legionerna, som under 20 års tid
kämpade vid fransmännens sida på alla Europas slagfält, och de
kommo i tillfälle att taga en efterlängtad hämnd på de tre rofstater,
som styckat deras fädernesland.
Sedan nu Polen krossats, voro bödlarne en tid oense om
rof-vels delning. Ryssland fordrade lejonparten på grund af sina
"förtjänster" om krigets utgång, och Österrike sökte af afundsjuka
minska Preussens andel. Fredrik Vilhelm II gick emellertid i oktober
1795 in på den föreslagna delningen, hvarigenom Ryssland tog
återstoden af Littauen, Volynien, Kurland och Samogitien, med
tillsamman 1,200,000 invånare, Österrike, Krakau, Sandomir, Lublin och
Chelm, med öfver i million invånare och Preussen hela öfriga Polen
jämte Varschau, med nära i million invånare.
Under det de två tyska makterna vid Polens tre delningar
fingo de rent polska områdena, fick Katarina endast de littauiska
samt de, hvilka utgjort delar af Vladimirs rike. T. o. m. en
betydlig del af dessa ingick i Österrikes lott, nämligen Galizien, som
delvis är ett rutäniskt, delvis ett polskt land. Ryska historiker
beteckna Katarinas rof såsom ett "återförvärfvande af gamla ryska
länder", och ryska läroböcker framhålla ofta, att Galizien är ett
gammalt "ryskt land".
Att dylika påståenden äro tomma förevändningar och histo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
